Idas gör-det-själv: klippa häck. Eller buske. Alltså en växt.

Hej! Våren står för dörren och jag vaknar och somnar med fågelkvitter utanför fönstret. Idag har jag hängt ute i linne. Och svettats. Jag hobbyodlar och låtsas att jag kan något om trädgårdsskötsel och renoveringar. Och vad passar väl då bättre än en guide i hur man klipper en häck på allra bästa sätt? Inget.  Du behöver för detta projekt:  * En häck. Sedan mången år oklippt och för bästa resultat av allra jävligaste klättrande trassliga sort.  * En slö sekatör.  * En helt rimligt stor såg.  * Våld. Plenty of.  What to do when you do: * Viktigt steg; ha noll koll på vad det är för växt, när den egentligen borde klippas och om den ens klarar så hård beskärning.  * Viktigt steg nummer 2; var överens med grannen som bor på andra sidan häcken om att den ska få en nystart (häcken alltså, inte grannen). Du kan skapa större problem än nödvändigt annars. * Lägg avsevärd tid på att leta upp dina redskap. Busken är ju där den är (förhoppningsvis) men sekatören...? * Hitta den i en pallkrage.  * Plocka fram ditt allra bästa humör! Allt blir bättre med bra humör. * (Litet fusk: skicka iväg barnen att leka med grannungarna och se till att ha snabb och lättlagad middag nära tillgängligt.) * Kryp växelvis in i och ut ur din häck (hehehe... förlåt) för att kasta en boll till hunden som lätt otåligt väntar på att springa och hämta tillbaka den.  * Använd din otroligt slöa sekatör till att försöka knipsa av grenarna långt ned (i det här fallet ska i stort sett hela häcken bantas ned och byggas om på nytt) (hehehe. Förlåt. Igen. Jag borde använda ett annat ord än häck, jag är för trött för att klara sånt här) och använd ren styrka och mycket pannben för att få av dem med sekatörshelvetet. * För att försöka slipa den känns ju onödigt. * Använd vid tjockare kvistar ("kvistar". Jag FÄLLDE TRÄD emellanåt) din rejält tandade monstersåg.  * Trassla in fanskapet i allt. I kvarvarande kvistar, i dig själv, i marken, i sågen, i hunden...  * Trött i handen. * Jaha, har visst tre stora blåsor på fingrarna. Bra där, Ida.  * Mer våld och envishet.  * Svettas och slit. Bra grej. Det är skönt!  * Puuuuuh. * Det rinner något på mitt finger. Jaha. Ena blåsan sprack visst.  * AAAAAAAND DONE! Häcken/busken/den frodiga växtligheten/den psykotiska kvistattacken mellan oss och grannen är ett minne blott!  * Nåväl. Inte riktigt kanske. Den är ju faktiskt kvar, men i liggande format.  * Imorgon är en ny dag!  * Notera MÄNGDER av blåsor och kvistskrap på händer och armar. Nåväl, igen. Det som inte dödar, det härdar. Eller ger i alla fall karaktär.  * Laga mat.  * Ät den.  * Duscha för andra gången på samma dag.  * Planläge.  Tack för att ni kom! Det gick ju bra det här! Inga oförutsedda skador skedde och mer trädgårdsarbete för eder egen trädgårdsmästare väntar under morgondagen. Bockar och bugar ödmjukast åt era fina lovord ni nu kastar efter mig.  Och för att avsluta något sånär seriöst vill jag påminna er: världen är upp och ner, men den blir alltid bättre av skratt. Och av ostbågar. Det här kommer inte vara för evigt, och försök behålla det uns av normalitet du kan. Behåll gemenskapen på det sätt du vill och har möjlighet till.   Och man kan alltid springa i en skog.  Man kan alltid ta ett, möjligen kallt, nakenbad.  Man kan oftast njuta av bara fötter i gräset och av att hänga rena kläder på ett sträck utomhus i första riktiga vårvärmen.  Man kan alltid bada i en solnedgång. Och det kommer alltid finnas någon som svarar när du ringer.  HEJ! ❤