Idas bakskola: punchrullar

Varmt välkomna till ett nytt avsnitt av Idas bakskola. Idag ska vi snirkla oss igenom den slingriga gång som ska landa i en liten timid hög av punchrullar. Men ni vet hur det är... vi ska igenom en högst snårig skog innan vi är på plats. Jag ska försöka göra det här så okrångligt jag kan, vilket sannolikt är synonymt med "förlåt på förhand". Nåväl, spänn fast säkerhetsbältena för nu åker vi. YEEHAA!Receptet är från My Feldt och återfinns i den här underbara underbara bakboken. Den i sig hade kunnat få ett eget inlägg, men det är inte så vi jobbar idag.  Du behöver:  * 600 gram kaksmulor (vi kommer till det) * 80 gram punch (jag hade istället arrakessens och lite grädde) (OBS på att det finns alkoholfri punch om man vill utesluta det) * 40 gram smör * 50 gram kakao * 60 gram florsocker  * 1 liten nypa salt * 500 gram marsipan * 500 gram tempererad mörk choklad My Feldt är en sån där fantastisk person som klarar livet utan tydliga ramar (kategori: det är inte jag) och uttrycker tydligt att "ta vad du har att tillgå! En punchrulle kan bestå av precis vad som helst i kaksmuleväg, ta vad som råkat bli över från tidigare!"  Toppen! Bortsett från att jag då inte hade just NÅGONTING som ens liknande kaksmulor. Vetekakor. Så nära kom jag. Så jag bestämde mig för att baka kakor att smula sönder så jag kunde göra punchrullar. Herrn i huset fyller ju ändå bara 30 en gång i livet! Så sammanfattningsvis, som vanligt blir ju projektet alltså EN ANING större än tänkt. Dag 1 går alltså ut på att istället baka schackrutor och kärleksmums. För att kunna krossa dem. Wow.  Vi går alltså vidare till schackrutor (från samma bok som ovanstående). Kom också ihåg den här bilden.  Du behöver:  * 200 gram vetemjöl * 80 gram florsocker * 1 nypa finkornigt salt * 120 gram smör * 35 gram äggula (ca 2 stycken) * 10 gram kakao Huru gå tillväga månne? * Blanda mjöl, florsocker, salt och smör till sandliknande konsistens.  * Få ett oresonligt behov av att bygga ett litet slott av "sanden". * Skärp dig.  * Blanda i äggula och jobba ihop till en deg.  * Ta bort ena hälften av degen och slå in i plast.  * Blanda i kakao i resterande deg innan du plastar in den också. Fast i annan plast då. * In i kylen 1-2 timmar så degen blir hård. När du kan spela krocket (eller slå ut framtänderna på någon) (OBS obeprövat, men jag är ju proffs så jag behövde inte testa) (sluta skratta) med degen är den klar.  Som liten fotnot här börjar jag redan nu bli lite arg för att jag vet vad som komma skall. Puh.  * Ta ut degarna och knåda dem smidiga.  * Kavla ut dem till ca 2 cm tjocka plattor (jag kan inte nog beskriva hur SJUKT JÄVLA NOGGRANN jag var för att få dem exakt lika stora och likadana) och lägg dem ovanpå varandra.  * Skär i 2 cm breda remsor och lägg sedan dessa omlott på varandra så det blir ett schackrutigt mönster. Tryck till så du får en fyrkantig längd. * Förlåt vad sa du? Att det är lite otydligt hur man gör? JODUTACK!  * Google. * Fatta fortfarande ingenting.  * Gör ytterst patetiska försök att få till de förbannade omlottlagda skitrutorna.  * Konstatera att man tydligen måste vara med i MENSA för att klara denna uppgift.  * Ge upp och bara... tryck ihop de olika färgerna till något.  * "Typ tigerrandiga kakor är ju också fint :))))))))"  * Kom på att ingen ens bryr sig eftersom det hela ska malas ned till oigenkänlighet och kallas punchrulle i framtiden.  * Var lite arg ändå.  * Sätt ugnen på 190 grader varmluft. Jag körde "200nånting" pga ingen varmluft.  * Lägg längden i kylen igen så den blir hård, vira in den i bakplåtspapper så den inte torkar. När den är hård skär du den i skivor med en tjocklek på 1/2 cm och lägger på en plåt med bakplåtspapper. * In i ugnen 9-12 minuter.  * "Håll koll på dem hela tiden och ta ut dem när de börjar bli lite gyllenbruna."  * Uppfattat receptboken! Jag har koll, lita på mig!  * .......jag ska bara......  * "Mamma, det ryker ur ugnen!"  * Sucka.  * Djupt.  * Gör samma sak med nästa plåtjävel. Förutom själva delen när de bränns vid likt en häxkvinna. * Jävligt beiga kakor. Förlåt My. Jag är inte imponerad. Det gör ju inget, eftersom kakan inte ska vara kaka utan smula. Men ändå.  Next up är kärleksmums, som del 2 i den här kaksmulehistorien. Jag vill minnas att det var det här receptet jag använde mig av, men utan själva glasyren pga smulorblablablanivet. Nåväl.  Vad behöver vi nu? * 225 gram smör * 2 dl mjölk  * 5 ägg * 4,5 dl strösocker * 6 dl vetemjöl * 1,5 msk vaniljsocker (som jag bestämt att det kan uteslutas pga slut) * 1 1/4 dl kakao  * 3 msk bakpulver  Jag känner nu när jag skriver att jag blir tveksam på om det här verkligen är receptet jag använde, för jag känner inte riktigt igen mängden bakpulver och kakao. Men enligt min mobil är det den sidan jag varit inne på. Jaja. Lycka till och heja oss. Mums som mums, tänker jag! Vad ska hända nu?  * Sätt dig på ugnen i 175 grader. Hehehe. Nu var jag rolig. *Pålagda skratt.* * Ta en form och smöra och bröa den. Eller lägg i ett bakplåtspapper. Det gjorde jag. Älskar bakplåtspapper (utom den gången då det tog eld i ugnen möjligtvis...). * Smält smöret i en kastrull, häll i mjölken i densamma och låt svalna.  * Vispa ägg och socker poröst (det står pösigt i receptet men jag ser bara ett par slitna mjukisbyxor med häng i rumpan framför mig då).  * "Sikta ned vetemjöl, vaniljsocker, bakpulver och kakao genom en sil." D.v.s. häll i ovanstående medan maskinen går direkt från måtten because vem ORKAR ens SIKTA saker?!  * Häll i smölken (see what I did there?) och blanda till en jämn smet.  * Häll ned i formen.  * In i mitten av ugnen i typ 20 minuter.  TADAA! Inte ett enda missöde! Så stolt över mig själv. Har ingen bild som bevis på min briljans, men den blev verkligen bra. Faktiskt.  Nu ÄNTLIGEN kan vi återgå till våra punchrullar. Puh. Stackars er som måste skrolla hela vägen tillbaka upp till toppen för att påminnas om ingredienserna. Men ni får skylla er själva som gav er in i det här. Ni visste vad som väntade!  Att göra en punchrulle: Nu kör vi!  * Mixa alla kaksmulor till jämn storlek i en matberedare. * Tips från coachen: ta lite i taget. Stora bitar kärleksmums fattar inte grejen med att bli mixade.  * "Blanda smulorna med övriga ingredienser (författarens tillägg: lite för lite kakao, ni känner ju mig vid det här laget...) I en köksmaskin och vispa med vingen tills du har en fin smet."  * Plocka bort alla fjädrar som vingen förde med sig.  * Vi har gått igenom det här förut, men jag tar det igen. Smet, och deg. En smet för mig är smetig. Hällbar. En deg är en deg som går att forma. Det står smet. Den logiska delen av mig fattar att jag ska ha en något sånär okej deg. Ganska torr, hålla ihop men inte smula i det här fallet. Så blev det. * Spritsa ut till 4-5 längder på en plåt med bakplåtspapper och ställ in dem i kylen tills de stelnat. * Tillbaka till smetdiskussionen. För det första, jag orkar inte spritsa. För det andra, jag hade bara små spritsar. För det tredje, smetdiskussionen igen. Kan man spritsa en deg? Oklart. Testade inte.  * Nu såg mitt obarmhärtiga åbäke ut såhär. Likt något en alien bajsat ut.  Iuw.  * Kavla ut marsipanen till en rektangel.  * Jag använde ett sånt färdigt marsipanlock, vilket blev lite problematiskt pga att det är runt. Blev lite meckigt att skära rektangel, knåda ihop, kavla igen o.s.v. men det gick. Det är ju jag.  Dessutom hade jag alldeles för lite. Pga kanske glömt kolla hur mycket jag behövde innan jag handlade.  * Ahaaa! Hittar här gammal marsipan i lådan att använda. Toppen!  * Ni minns det där om att kunna spela krocket med kaksmeten tidigare? Det gäller i allra högsta grad torkad marsipan också... mer eller mindre oåterkalleligt. Hårt som berg. * Gör allt i din makt för att få den mjuk. Mikra. Lite vatten. Gul karamellfärg (jamenvarförinte?). Den blev lite mjuk, men inte helt följsam, milt uttryckt. Och tjock pga Gick. Verkligen. Inte. Att. Kavla.  * Jaja. "Jag behöver ändå inte så många".  * Lägg alienfekalierna på marsipanen, rulla in ett varv, skär av, tryck ihop så marsipanen håller ihop. Kavla lite till när marsipanen är på.  * "Försök få så fina rullar som möjligt."  * Ställ dig oförstående till ovanstående. Vadå fina? Jag som gjort allt i min makt för att gör det fult, SÅKLART! VA?! Puh.  * Försök göra rullarna "så fina som möjligt".  * Misslyckas.  * Skär upp i lagom stora bitar. Mina blev ganska stora. Döm mig icke.  * Doppa ändarna i choklad, låt stelna och förvara i kylskåp.  KOLLA VA! Ojämna och buckliga och chokladen är hejkomochhjälpmig men... de smakade som riktiga punchrullar och jag är SÅ NÖJD för att vara första gången.  Vad som hände med de med hård marsipan? De fanns. De skämdes. Ingen åt dem. Adjöken.  Några blev utan marsipan eftersom det tog slut (se förvånade ut nu allihopa... Bra, tack) vilket visade sig vara positivt för mormorn som kom på besök och skyr marsipan likt pesten. Alla nöjda och glada! KUL hörrni. In i köket med er nu. Och gör "så fina rullar ni kan".  HEJ!