Idas Bakskola: Morotsbröd i långpanna

Man kan tro att jag inte bakat på skitlänge med tanke den mycket sparsamma frekvensen av bakskolor. Det är helt sant. Och har jag mot förmodan ändå bakat har det antingen 1. gått alldeles för bra eller 2. inte funnits någon som helst energi att försöka komponera ihop något inspirerande i blogginläggsväg åt er. Men nu, kära vänner, var det så urbota jävla dumt att det inte gick att låta bli ens om jag så försökte. Eller 'jinxat' kanske är ett mer korrekt ord. Så fram med bunkar och kavlar och vad du nu kan tänkas behöva så kör vi. Att stoppa i: * 50 gram jäst. * 5 dl fingervarm vatten. * 0,5 dl rapsolja.* 200 gram finrivna morötter. * 2 tsk salt. * 2 matskedar honung. * 2 dl havregryn (skrev havregyn först. Det hade ju onekligen blivit mer spännande).* 13 dl vetemjöl. Nu kör vi: * Börja det hela med att ha en riktigt riktigt dålig period i livet. Allting ska vara fullständigt upp och ner, du ska ifrågasätta stora delar av dig själv och din omgivning, vara ledsen ofta och sova dåligt. *Eller så kan du bara vara riktigt klantig och ouppmärksam, det går också bra. * Eller gör som jag, proffs-edition: kombinera dem båda. TADAA!Hur som helst. * Smula ned jästen i en bunke (jag har ju nu för tiden både en elvisp, en bakmaskin och en enastående matberedare vilket ni som hängt med länge vet är en lyx för mig) och rör ut den med lite av degspadet. * Tillsätt resten av degspadet. * Ni kan faktiskt tillsätta precis allting som jag redan nämnt skulle finnas med. * Arbeta kraftigt ihop till en deg. *Notera att själv vispen rör sig liksom... Lite konstigt? Som att den typ tar i någonting? Botten kanske? * Dra dig till minnes att du läst i instruktionen till bakmaskinen att man kan behöva ställa in höjden på degkroken ibland, så den går så nära botten som möjligt. Tänk att den just nu kanske bara sitter lite för långt ned, och att du får ordna det sedan - innan näta förestående brödbak. * Stå och stirra på din bearbetande deg och häll med jämna mellanrum med måttligt engagemang i lite mer mjöl samtidigt som du kör en kombination av att stänga av huvudet helt OCH ändå tänka massor. * Notera att något ser lite konstigt ut. Som en märklig... klump liksom? Tänk att säkert bara klumpat sig och kommer lösa upp sig bara det får dega på lite. "Det blir nog bra!"* Stå och tänk tanken att "det här går ju så bra så det lär inte bli något bra bakinlägg idag heller i alla fall". * Tvinga ihop huvudets små hjärnceller och få dem att börja samarbeta igen. * Stäng av maskinen. * Stoppa ned ena handen i den inte färdiga degen.  * Fiska upp decilitermåttet som någon gång under processen lyckats leta sig ned i bunken. Högst jävla oklart när. * Gå på plastbitsjakt efter mer när du inser att decilitermåttet är långt ifrån helt. * Tacka din lyckliga stjärna för att tre relativt stora intakta delar lyckas återfinnas relativt snabbt.  Nej men alltså snälla rara vad trött jag blir. HUR LYCKAS MAN ENS hälla i ett helt decilitermått i en deg utan att märka det? Vad är det för fel liksom? * Nåväl. Knåda klart, och låt degen jäsa under plast i 30 minuter. * Knåda degen lite på mjölat bakbord, platta ut den fint i en långpanna täckt av ett bakplåtspapper.*Skär upp degen i fyrkanter och låt jäsa ytterligare 30 minuter. * Sätt ugnen på 225 grader. * Grädda i mitten av ugnen i 25-30 minuter. Varsågoda. Gott som fan blev det. Trots decilitermåttsincidenten. Resterande bak för dagen (äppelkakor i mängder och två limpor (som förvisso inte är klara än så jag ska väl vänta med att ropa hej kanske...) fortlöpte smärtfritt och utan incidenter. Mvh Eder Egen Mästerbagare. Puh alltså.