Ett sportsligt Sverige (?)

Hejdå VM.  Så var det roliga slut för den här gången, roligare än någon av oss kanske förväntade sig från början faktiskt. Och som alltid när något så roligt som ett fotbollsmästerskap tar slut väcks en del tankar. Var det någon som tackade the water boy? Var det lika mäktigt att hålla i flaggorna innan matchen som att gå bredvid spelarna in på planen? (Skoja bara. Det är med all säkerhet inte ens hälften så mäktigt.) Är Andreas Granqvist lika ledsen över att VM är över som lättad över att få åka hem och gosa bebis?  Men så finns det något mer. Hur folk kan bete sig. Hur vi innan matchen "vinner tillsammans och förlorar tillsammans" för att sedan spy galla över den som misslyckades. Sverige har inofficiellt utnämnts till VMs mest sportsliga lag. I mina ögon är det en av de finaste komplimangerna som kan utdelas i sportsammanhang. Tänk om dessa hyllande röster gett sig ut på Internet en stund. Sett bortanför planens fyra hörnstolpar. För låt oss vara ärliga. Internet har inte varit en speciellt vacker plats att ge sig ut på som spelare.  Jag kan skriva i tid och evighet om det här. Om media. Om vinklingar. Om hyckleri. Om förstasidesstoff. Men jag väljer att skriva om oss, vi som sitter hemma i tv-soffan och anser oss vara både experter och potentiella spelare i startelvan. Vi som svär och vevar med armarna när en boll går utanför mål. Som spontant utropar "men hur i helvete tänkte du nu?!" när en person tar ett stressat förhastat beslut som resulterar i, med fotbollsglasögen på, katastrof. Som anser oss veta bäst vem som borde bli utbytt eller inbytt utan att ägna en tanke åt vad laget i fråga kommit överens om. Som låter känslorna flöda när Sveriges landslag tar oss längre i ett mästerskap än vi varit sedan VM 1994.  Men allra mest skriver jag om er, kanske rent av just dig, som aktivt väljer att lyfta upp telefonen, bege sig ut på första bästa sociala medie. Och håna. Göra till åtlöje. Förlöjliga. För kanske är det så att vårat landslag är det mest sportsliga i VM i år, men jag skäms över delar av vår supporterskala.  Det är ni som kommer göra att fotbollsgenier avslutar sina karriärer, antingen i förtid eller innan de ens börjat. Det är ni som suddar ut gränserna för vad som är okej att kalla en fotbollsspelare som gjort ett misstag. Det är ni som öppnar upp för hatstormar. Det är ni som gör att hyllningshashtags MÅSTE finnas och inte bara VILJA finnas. Och framför allt är det INTE ni som borde tackas för den bragd jag anser skedde under VM 2018. Det är INTE er förtjänst att vi tog oss såhär långt.  Medgångssupportrar, det är vad ni är. Ni vinner tillsammans men förlorar jävlar i mig var för sig. Och det är bäst att tala om ordentligt för den "misslyckade" personen att den misslyckades. För det förstod hen säkert inte själv.  Sitt i soffan och svär när skit sker, men ta dig för helsike i kragen och res dig upp igen efteråt. Säga saker i affekt kommer vi alltid att göra, men håll det inom den skara där du sitter och låt bli att dela med dig på internetsidor. Och sluta vara så förbannat nedlåtande. Det är sånt som göra fina människor fula.  HEJ!  PS: Tack Sverige för den uppvisning ni stått för i år, tack för alla minihjärtinfarkter, tack för att ni påminner mig om varför fotboll är världens roligaste sport. Tack för att ni gjorde det tillsammans.