Ensamstående gräsänka

Så, barnens ömma fader är på älgjakt med hemkomst imorgon. Jag har varit ensamstående gräsänka sedan fredag förra veckan (hittills totalt 9 dagar, men vem räknar?). Det har gått förhållandevis över förväntan. Jag har begärt semester och har mest skruttat runt hemma, tränat, röjt rötter, varit hundvakt och närvarande förälder o.s.v. o.s.v.  Det har stundvis blivit en aning för dålig sömn (trots att jag somnat runt 21-21:30) pga detta.  Barn tar förvånansvärt stor plats i ens säng, i synnerhet då de båda ligger där ibland. Vi (jag) har lämnat blod, jag och Freja blev bärgade (igen) och fick en lånebil (igen), jag har tvingat ut barnen i skogen på korta promenader med hunden. Det har varit en förhållandevis smärtfri vecka bortsett från det faktum att barn ÄLSKAR att bråka om exakt samma leksak trots att det finns uppskattningsvis trehundratjugofyratusenMILJONER andra leksaker i huset. Barn älskar också att inte lyssna på vad ens ömma moder kommer med för förslag att de ska göra, typ borsta tänderna, och ibland när den ömma modern när en viss frustration pga pissmatch ber barnen gå bort från köket när de bråkar, så bråkar de istället i vardagsrummet. Då kan den ömma modern högst händelsevis förvandlas till Godzilla, slänga ner varenda framplockad pinal i vardagsrummet, drämma ned det i en påse och därefter (not my proudest moment in life) kasta ut alltihop i trädgården och låsa ytterdörren innan hon skäller ut barnen efter noter. Sedan kan man hämta påsen igen pga dåligt samvete och helt enkelt ringa upp pappan som får städa upp de gråtande små liven som ska föreställa barn, medan man själv djupandas och städar lite för att hålla hjärnan på rätt köl.  Nu skulle såklart JAG aldrig göra så. Vem tror ni att jag är liksom? Imorgon blir allt som vanligt igen. Delad börda är hälften så stor o.s.v. Pust. Skaffa barn, peeps. Kom igen, det blir kul!HEJ!