En påminnelse till mitt barn om kläder
Älskade älskade stora lilla barn. Jag vill allt för dig. Jag vill se dig växa, bli modig och snäll. Jag vill öppna världen för dig och bara hindra dig det allra minsta när jag verkligen behöver. Jag vill se dig göra rätt, och prata om de gånger det blir fel. Stå bredvid dig när du utvecklas, hålla dig i handen när det svajar och ta dig i min famn när stormen blir för hård. För att du måste få känna själv, lära dig, hitta vad som är Du. Det kommer att komma en tid när du har sociala medier omkring dig, som talar om hur du ska se ut, hur du ska vara och vad du borde äta. Du kommer se bilder som den här och kanske hata mig lite grann. Men jag vill lära dig en sak, skriva ett brev som jag kan visa dig om några år. Allt var FANIMIG inte bara mitt fel! Du har gått till skolan i jeans. Och shorts. I den ordningen. Du tyckte det var fint och vem var jag att stoppa dig? Alla gånger du haft strumporna halvvägs upp på vaden utanpå byxorna och jag har tittat lite för långa sekunder på det innan jag beslutat mig för att vara tyst. Skulden på hur "mum used to dress me" är inte svart eller vit. Det var du som valde, och jag som sällan hindrade dig. Ska jag få skulden någon gång i framtiden så ska den vara delad mellan oss båda. Tillsammans. För det är så vi gör. Inte mot varandra, med varandra. Och jag vill att du ska komma ihåg tre saker. 1. Jag älskar dig oavsett vad. 2. Vem du än är så är du alltid perfekt. 3. Det var jag, JAG, som en dag i början på juni 2020 som hindrade det här spektaklet. Puss gumman ❤/Mamma.