With a little help from my friends

En söndagsnatt i februari hade jag som man ibland gör tagit med mobilen till sängen. Jag låg väl och kollade på något på Facebook eller annat direkt efter att jag lagt mig och trött som jag var somnade jag. Och vaknade av att mobilen gled ner i klinkergolvet. Det fallet på cirka 60 cm klarade den inte. Skärmen sprack lite grann och jag såg hur det som fanns där mer och mer åts upp av ett gytter av färger som snart hade tagit över hela skärmen. Det var en liten bit in på måndagsdygnet och jag var på Kap Verde, Afrika. Santa Maria är en liten ort och Sal är en liten ö. Skulle jag kunna lösa att få mobilen lagad? Kommande söndag skulle jag dessutom flyga iväg en vecka till São Tomé och jag behövde verkligen ha mobilen. Framför allt var det mitt mobila BankID jag behövde ha! Utan det står man sig slätt idag. Jag skulle inte kunna köpa biljetter och boka något på nätet och inte komma åt att göra transaktioner och betalningar i internetbanken. Jag kände hur problemen hopade sig. Jag tror faktiskt inte att jag sov något alls den natten, inte mer än mikrosömnen när jag somnade till och tappade mobilen. Nej, jag låg bara och oroade mig. Skulle det kunna lösa sig med ny skärm? Var något mer kanske sönder? Hur skulle jag lösa att åka till São Tomé utan mitt BankID? Flygbiljett dit och tillbaka var köpt och jag hade nog också bokat boende för de första två nätterna. Men sedan? Ja, bekymren hopade sig och jag låg sömnlös och oroade mig. När det väl blivit dag kunde jag börja ta tag i problemet, men jag insåg att det skulle bli svårt. Liknande hade hänt mig en gång tidigare på resa, men då var det bara några få dagar kvar och jag åkte med en grupp. Och resan hem var betald. Nu hade jag ingen flygbiljett hem till Sverige bokad så det var en av sakerna jag så småningom behövde göra och till det behövde jag mitt mobila BankID. Och jag mindes hur det inte var helt enkelt att få tag i ny skärm av rätt slag till mobilen ens i Sverige då senast. Och nu var jag i Afrika. Hela måndagen ägnade jag åt att ta mig runt och undersöka olika ställen där man möjligen skulle kunna ha nya skärmar av rätt slag och kunna byta. Någon rekommenderade en nigerian som hade butik på ett ställe och någon rekommenderade ett ställe intill polisstationen varifrån jag tidigare ringt hem till Sverige. Men inget av de ställena kunde hjälpa mig. Nigerianen sade att nya skärmar ofta görs i Kina och när då i februari Kina var mitt uppe i utbrottet av COVID-19 fungerade det inte att importera därifrån. Det verkade kört att fixa det under veckan i alla fall. Och jag behövde mobilen och framför allt BankID. Återigen påmindes jag om hur sårbart det är med den moderna tekniken. Ving och TUI flög fortfarande som vanligt hit och jag kollade med dem om det möjligen skulle kunna gå att få ner en skärm från Sverige med något av deras flyg, men de hade ingen personal som skulle flyga hit så det gick som väntat inte. Det var ett långskott bara. Jag gjorde också en liten shoutout på Facebook om någon möjligen var på gång att resa ner, men det var kanske i ett senare skede. Jag tror hur som helst att det var fem olika ställen - eller åtminstone fyra - jag besökte den där första dagen för att se om de kunde ha skärm eller åtminstone få tag i och sedan byta. Eller kunde den som det verkade fungerande mobilen kopplas upp på en annan skärm tillfälligt så att jag åtminstone kunde göra en del nödvändiga transaktioner? Nej, det gick inte. På det sista av ställena, Navashop, gjorde man i alla fall sitt bästa och tog bort den befintliga skärmen och kollade om det skulle gå. Men inte. Jag insåg att jag behövde en ny mobil och köpte en av kinesisk modell som de sålde på Navashop, en ulefone (ja, det skrivs tydligen med bara gemener). Nu hade jag en telefon i alla fall och från Navashop gjordes försök att få tag i ny skärm till min trasiga Samsung. Tjejen i butiken hade en syster i Dakar och kanske kunde hon köpa och skicka. Ja, de gjorde nog vad de kunde och det utlovades snart att en skärm skulle komma torsdag eller senast fredag. Det var innan dess mycket av besök i butiken, telefonsamtal, sms och frustration eftersom inget tycktes hända. Och inte kom det någon skärm på torsdagen och inte heller på fredagen. Och inte heller nästa dag! Jag minns nu inte alla turer, men det blev många vändor till Navashop den där veckan och sedan även fortsatt. Att ladda ner BankID-appen till den nya mobilen gick förstås, men det gick inte att aktivera utan bankdosa eller annat BankID. Lite av monent 22. Jag behövde få igång min trasiga Samsung! Jag fick helt enkelt klara mig utan mitt BankID ett tag till, men det var bökigt för jag skulle alltså åka till annat land i en vecka och jag kunde inte fixa med bankärenden eller kolla hur mycket av kredit jag hade kvar på kreditkorten. Jag minns som sagt inte alla turerna, men när de på Navashop till slut efter tre veckor eller mer fått hem den från Dakar beställda skärmen väcktes hopp. Men det släcktes. Sedan den monterats konstaterades att den inte fungerade. Hoppet släckt. Mobilen verkade vara OK i övrigt, men skärmen fungerade alltså inte. Suck! Längs vägen hade jag kommit på att jag innan jag skaffade internetbanken använde mig en del av telefonbanken. Den hade jag inte tänkt på under den första kaotiska tiden. Men hur kom man in där? Jag hade en femsiffrig kod i bakhuvudet och hoppades att det var den som gällde. Det var det. Nu kunde jag åtminstone kolla kontot och flytta pengar så det fanns till autogirobetalningar. Det gick också i någon mån att betala räkningar den vägen, men att stå och rabbla långa OCR-nummer och bankgiro-dito på ett slamrigt internetkafé var ingen höjdare. Och banken tar egentligen bra betalt för att betala räkningar över telefon. Något kunde i alla fall ordnas på det sättet. Att ringa från egna mobilen kändes inte aktuellt eftersom det är hög taxa att ringa till Sverige och det kunde förväntas kötid till banken. En del gick i alla fall att lösa från internetkaféet sedan jag kommit på den möjligheten. Men innan dess eller hur det var hade jag genom vänner som var nere på semester kunnat boka de flygbiljetter hem jag behövde mot slutet av mars, innan den visumfria tiden var över. Jag kunde tills vidare låna de pengar som åtgick för biljetterna jag inte kunde boka med eget kreditkort på nätet och det var väldigt snällt. Det blev sedan att ytterligare fakturor som jag hade svårt att betala för egen maskin tills vidare blev betalda den vägen. Reseförsäkring behövde jag också köpa till, inte minst sedan att de bokade flygen blev inställda och jag blev fast. En annan vän hemma i Sverige ställde upp och betalade in det i ett par omgångar. Jag är väldigt tacksam för att mina vänner på det sättet ställde upp och löste de transaktioner som behövde göras och ibland var omöjliga, och när de inte var det åtminstone omständliga, att göra här. Det var kreditfakturor från kreditkortsbankerna och sådant. Sedan jag fått lite uppskov med att betala en större snickarräkning kröp jag till slut till korset och ringde min närmaste kusin och frågade om han kunde lägga ut för den tills vidare. Det känns inte bra att behöva låna pengar, men i de här fallen blev det liksom nödvändigt. Ytterligare en vän frågade om jag behövde pengar sedan jag blivit strandsatt efter de inställda flygen, men jag avböjde åtminstone tills vidare och höll det till kusinen och de två vännerna jag lånat av. Ingen nämnd vid namn här ovan, men om ni läser detta vet ni vilka ni är och jag är tacksam för "nödlånen" och erbjudande.  Det hände ingenting med ny skärm och jag fick klara mig med min ulefone och med de nämnda lånen och att ringa till banken och kolla kontot. Ungefär så. Jag slutade gå in och fråga om ny skärm och hämtade efter ett tag det som fanns kvar av den trasiga mobilen eftersom jag tänkte att jag åtminstone ville få med den och sim-kortet hem till Sverige och att den inte skulle försvinna i den relativa röran på Navashop. Någon gång i juni (jag tror att det var runt midsommar) kom sedan den Edgar, som jag haft mest att göra med när det gällde skärmen, förbi där jag satt på ett ställe och han sade att de dagen innan hade fått in en massa originalskärmar. Nytt hopp, efter fyra månader eller kanske mer. Nästa dag gick jag dit med min Samsung, ny skärm monterades och så hade jag åter fungerande Samsungmobil. Och inte minst då mitt mobila BankID. Nu kunde jag reglera skulderna till mina vänner och jag kunde hålla koll på vad som fanns kvar att utnyttja av kredit på kreditkorten, betala fakturor o.s.v. Det tog lång tid, men till slut var jag tillbaka på banan. Nu kunde jag också skaffa ett extra mobilt BankID på ulefonemobilen och det gav ju viss trygghet. Men säg den glädje som varar. I samma veva som nu mobilen fixades med ny skärm havererade min laptopdator. Det blev att lämna den till Edgar för att få den fixad och jag hade också andra inblandade i den räddningsaktionen. Efter jag tror en vecka hade Edgar gått igång datorn igen och det var frid och fröjd ett tag. Men snart gav den upp igen och det var nya upplivningsförsök, både via Messenger och sedan genom att lämna in till Edgar. Och till andra som liksom Edgar den gången gick bet. Datorn var körd. Jag hade i alla fall lyckats rädda alla filerna jag hade så katastrofen var något mindre. Men nu behövde jag en ny dator. Några helt nya sådana fanns inte att uppbåda i Santa Maria - jag var åter runt och frågade på flera ställen - och det kändes lite hopplöst. Avsaknad av flyg och import i coronans spår gjorde åtminstone till viss del att det saknades nytt att köpa. Nu blev Edgar på Navashop räddningen. Han hade en begagnad laptop som jag kunde få köpa för en rimlig peng. Så blev det sedan jag testat den och han fabriksåterställt den. Nu hade jag dator igen! Jag sitter mycket med den så det kändes nödvändigt. Nu hoppades jag att den skulle hålla distansen ut här. Men inte. Igår morse gav den upp efter en enkel feltryckning. Stendöd. Och nu har jag inte säkerhetskopierat på länge så mycket har gått förlorat om hårddisken kraschat. Eller vad det kan vara. Räddningsförsök via Messenger med hjälp av en vän i annat land hjälpte inte och jag har också varit i kontakt med Edgar, som jag köpte av. Han är på annan ö så jag ska lämna in den på annat ställe än Navashop och så får jag hoppas på det bästa. Jag befarar dock det värsta och då vet jag inte riktigt hur jag ska lyckas. Kanske det går att få tag i ny dator nu ändå, men tråkigt med alla förlorade filer. Dessutom har jag min ulefone inlämnad på Navashop för skärmbyte sedan det trängt in fukt. Den är egentligen vattensäker, men jag hade inte en packning vid laddhålet på plats och så var jag lite oförsiktig. Egen klantighet. Det ska väl dock gå att ordna med ny skärm till den, men nu saknar jag tills vidare åter backup till min befintliga BankID-app så nu får jag vara extra försiktig med min Samsung. Jag hatar verkligen när inte teknik fungerar! Det blir så mycket krångel och onödiga kostnader. Och kanske förlorade datorfiler på köpet.Ja, det blev ju onödigt långt det här när jag egentligen bara skulle skriva några rader om att jag var tacksam gentemot de som ställde upp när det var lite BankID-kris. Och allt skrivet i mobilen eftersom dator saknas. Det blir som det blir och det är som det är.