What if

Elfte september är för evigt förknippat med händelserna i New York (och i Washington) 2001. Ingen som var född innan dess torde vara okunnig  om vad det handlar om och är man det måste det bero på att man legat nedfryst sedan senast dagen innan. Vissa saker kommer man ihåg var man var när man hörde om dem och inte minst gäller det 9/11 – Elfte september. För min del jobbade jag då på ett boende för ungdomar mitt ute på den blekingska landsbygden och den aktuella dagen hade jag bl.a. som uppdrag att skjutsa hem ett par av de boende efter skolan de gick på i Kalmar. Vi brukade lyssna på musik på väg hem till boendet och jag introducerade dem till bl.a. Lundell, Saybia och Bob Hunds Vår lilla planet, men innan vi körde igång musiken den här dagen var det lagom att lyssna på nyheterna vid tre. Det var då en färsk rapport om ett flygplan som kört in i World Trade Center i New York. Freak accident, tänkte jag som besökt WTC 1993 och då varit längst upp i det ena av tornen. Så fel det kan gå med tekniken, tänkte jag. Ingen tanke på att det kunde vara en terrorattack. Det var väl för osannolikt för att ens kunna tänka sig. Lite knappt två månader efter att jag var uppe i en av de två byggnaderna 1993 var det ett bombattentat där, men att det skulle vara något i den vägen nu hade jag inte en tanke på. Vi åkte hem till boendet i Blekinge och det var lagom att slå på nyheterna igen sedan jag kört in i carporten där. Nu hade ytterligare ett plan kraschat in i World Trade Center! Ändå tänkte jag inte tanken på terror förrän det nämndes i nyhetsinslaget. Jag gick in och följde sedan utvecklingen på TV och såg direktsänt hur tornen rasade samman. Onekligen det mest dramatiska och ofattbara som kunnat följas live på TV, mycket större än när en helikopter följde OJ Simpsons stilla färd i sin bil där nere på vägarna. Samma dag skulle jag lämna besked på jobbet om huruvida jag ville fortsätta jobba. Det var sista dagen på min provanställning på sex månader och jag hade erbjudits anställning. Jag hade dragit ut på det in i det sista och när jag till slut meddelat chefen Anki – Sveriges i avstånd längsta långpendlare som tvåveckorspendlade från sitt hem långt uppe i Norrland – att jag ville jobba vidare fällde jag någon tafflig kommentar om att hon väl inte behövt ställa till med sånt hallå bara för att jag tackat ja. Syftande då på det som skedde i New York. Inte läge att skämta om det riktigt, men det var så ofattbart att det på något vis blev så. På våren innan hade Lisa Miskovsky släppt sitt självbetitlade debutalbum och från det hade singeln What if spelats mycket. När jag kom hem efter min jobbperiod på boendet i Blekinge skulle jag titta på det jag programmerat att spela in från perioden då jag jobbat (nio dygn) och det visade sig att jag planerat att spela in något just den där eftermiddagen den 11 september. Det blev ju inte det tänkta utan istället de första nyheterna om det som hänt på andra sidan Atlanten. Nu minns jag inte exakt, men det slumpade sig så att den pausmusik som spelades antingen just direkt före den första nyhetssändningen om det som hänt i USA eller direkt efter var just What if med Lisa Miskovsky. Och det då med textraden ”What if the plane crashed down”. Det var ju en makaber slump som gjorde sig gällande. Direkt efter det som hänt gjorde Miskovsky en ny version där den textraden var ändrad till annat. Jag var ganska på hugget med att köpa bra nya plattor på den tiden så jag hade säkert redan skivan och jag hade lyssnat mycket på låten i originalversionen för jag minns hur ovant det kändes när man första gången hörde att det istället sjöngs ”What if my life crashed down”. Men det fanns ju en anledning. Fortfarande 16 år efter terrorattacken i USA är det svårt att riktigt förstå vad som hände. Jag har besökt platsen där tornen stod och det är en fin minnesplats man gjort av det. De hål som markerar var de två byggnaderna stod gör det hela tydligt och namnen på de som omkom finns där. Den nya byggnaden One World Trade Center har jag inte varit uppe i, men den ser fin ut. Det fanns ett stort antal låtar som av olika anledningar bannlystes att spelas i amerikanska radiokanaler efter 9/11 – av ibland lite långsökta orsaker kan tyckas – och bland dem fanns Alanis Morissettes Ironic, We gotta get out of this place, Walk like an Egyptian, Sabotage och Knockin’ on heaven’s door. En lång lista. Men What if tog Lisa Miskovsky själv initiativ till att skriva om och den ursprungliga versionen drogs väl in.