Weather with you

Det har varit en massa surr om lördagsvädret i veckan – med min gymnasieklasskompis Emma. Sedan ett tag har det varit bestämt att jag skulle komma och hälsa på och vi skulle också båda gå och se Midnight Oil i Furuviksparken utanför Gävle. Jag fick ett meddelande av Emma i tisdags och det gjorde gällande att det skulle bli riktigt uselt väder som igår lördag. Regn och rusk. Regnställ, sjöstövlar, sydväst, hink och gummiraka verkade bli anbefallet. Jag styrde då direkt upp de som bestämmer över vädret på klart.se (eller hur funkar det?) och prognosen justerades till inget regn och mest sol. Och så blev det. Eller bara sol egentligen – efter ny justering. ”Everywhere you go, always take the weather with you” sjöng Crowded House, men då syftar de nog på bra väder. Regnvädret som var i Malmö i förrgår och även igår morse när jag gick till tåget där ville jag inte ta med mig. Stockholm var igenmulet när jag skulle byta där, men redan i Uppsala var det sol och blå himmel och det blev en mycket fin eftermiddag och kväll i Furuvik. Det var jättekul att träffa Emma igen och hon och hennes Niklas har varit ett fantastiskt värdpar. Vi grillade och drack lite gott innan vi knallade iväg till Furuviksparken och såg Midnight Oil igår kväll. Och sommarkvällen och -natten var fantastiskt ljus och fin med klar himmel som det var. Man märker verkligen skillnad när man kommer upp en bit i landet och det här är ju faktiskt Norrland. Jag trivdes verkligen under gymnasieåren på Katedralskolan i Växjö och det att träffa exempelvis Emma ger en fin återkoppling till den perioden. Lång tid har gått, men jag minns den där tiden med värme, både timmarna i skolan och de utanför. Det blev långa sittningar på Skåres konditori på Kungsgatan många dagar efter skolan andra året, minns jag. Vi utnyttjade påtåren till max. Furuvik har jag nog bara varit i en gång tidigare och det minns jag mycket vagt. När jag som barn förstod att de flesta andra åkte iväg någonstans på semester på sommaren fick jag mina föräldrar till att även vi skulle göra det och det blev några tältsemestrar uppåt Dalarna och t.o.m. Jämtland och då stannade vi till i Furuvik en gång. Mitt enda någorlunda konkreta minne är egentligen bara en gigantisk vinbärsbuske som fanns på campingen där. Den ende i modern tid som benämnt Furuvik i låttext är sannolikt Magnus Uggla. I hans Joey Killer sjunger han ”Roine Blom från Furuvik, utan nån hit och utan publik”. Roine Blom är som det verkar bara ett påhittat namn, men Furuvik finns ju. Uggla själv drog stor publik när han var i Furuviksparken, men det var på Midnight Oil igår lite lagom mycket. Inte trångt på något sätt. Inte 30.000 som det uppges ha varit när Jussi Björling sjöng där. I Australien 1987-88 träffade jag och mitt ressällskap och tillika flickvän en massa andra svenskar i Coolangatta och vi var där över jul och nyår då. Bland dem fanns ett gäng killar som jag tror alla var från Skutskär, helt nära Furuvik. Med tanke på kopplingen till den tiden med australiska Midnight Oil var det nästan troligt att en del av dem fanns på plats den här kvällen igår, men jag undrar om jag skulle ha känt igen dem så här långt efteråt. Vi träffade dem efter resan ett par gånger, men även det är ju länge sedan. Mycket är det. När jag lämnade Furuvik vid lunchtid idag började molnen komma in efter en solig förmiddag. Frågan var om jag nu tog finvädret med mig till nästa ställe.