Waterloo
6 april 1974. Ett av de stoltaste ögonblicken som svensk medborgare. ABBA vinner Eurovision Song Contest i Brighton med låten Waterloo och världen ligger plötsligt för deras fötter. Året innan hade de fyras gäng försökt med Ring ring i den svenska uttagningen, men inte riktigt nått ända fram. Men 1974 var deras år. Nu tog de hem den svenska Melodifestivalen som på den tiden var en enda lördagskväll med tio bidrag som tävlade och inte en segt utdragen historia med delfinaler, Andra chansen och sedan final. Jag minns att låtarna förhandsvisades i det kvällsprogram som visades efter nyheterna kl. 18 och att jag sedan jag sett låtarna där gissade rätt (eller snarare då bedömde rätt) på låt 1-3, med Waterloo som självklar etta. Att de sedan skulle ta hem hela tjottabalongen långt innan tjottabalongen blev ett begrepp kanske man kunde ana och hoppas, men det hade inte hänt tidigare så att Sverige verkligen vann var väl såtillvida en sensation. Det har kommit en del bra låtar genom ESC genom åren, men ofta försvinner båda vinnarlåt och -artist ut i någon slags allmän dimma och glöms snart bort. ABBA:s genombrott är nog på det viset unikt och vi som såg det på TV - de flesta nog fortfarande i svartvitt - minns det sannolikt. Var det inte något bombhot mot lokalen och viss försening p.g.a. det? Jag har liksom för mig det. Världen utanför Sverige var fortfarande för mig vid nio års ålder helt okänd och England kändes stort och långt borta. När jag var i Brighton första gången av två nu i höst letade jag upp Brighton Dome, där ABBA triumferade. Jag fick faktiskt komma in och ta någon bild trots att man på scenen höll på och riggade för att The Pretenders skulle spela nästa kväll (själv hade jag sett dem kvällen innan). Min minnesgode vän Göran kommer ihåg att vi 1998 bland annat besökte en pub som hette Waterloo där i Brighton, men det var nog inga spår av ABBA där. På Brighton Dome finns i alla fall en plakett. Jag får dock plocka bild på den på nätet eftersom renovering pågick och skymde den nu. Om England kändes avlägset 1974 låg Växjö inte lika långt bort och där hade jag förstås i alla fall varit. Det var "stan". I Växjö finns Broqvist Konditori och det sägs inte bara vara landets äldsta konditori utan även ståta med ursprunget till den smarriga men svårätna Napoleonbakelsen. Det var Johan Broqvist som på 1860-talet skapade åtminstone den svenska varianten av bakelsen och det blev en hyllning till den franske kejsaren som inte var så lyckosam vid Waterloo. Lite postum smak av segerns sötma fick han väl ändå den där aprilkvällen i Brighton, mannen med den stolliga hatten. Och Napoleonbakelsens sötma kan man med fördel känna på Kronobergsgatan 14 i Växjö där femte generationen Broqvist fortsatt driver konditoriet. Som för övrigt likt puben Waterloo inte heller har några spår av ABBA.