Världens mitt

Ilhéu das Rolas, São Tomé och Príncipe, 27 februari 2020. För alltså exakt tre år sedan var jag där och det känns som en annan tid och var väl det på sätt och vis. Det var innan coronapandemin bröt ut på allvar och det fortfarande var lätt att resa. Som det är just nu reser jag ingenstans och jag får väl då kasta mig tillbaka till bilder och minnesfragment från tidigare resor så här blir det nu lite grann om mitt besök på en tämligen paradisisk liten ö. Läget var det att jag efter tre-fyra veckor i Santa Maria på Kap Verde i februari 2020 hade åkt till ett annat örike, ett annat land, och på det viset skulle jag vid återkomst till Sal få 30 nya visumfria dagar på Kap Verde. Jag ville förstås också se São Tomé och Príncipe så det var inte bara en visumteknisk lösning, men det var en del i ”paketet”. Jag ska i inlägg längre fram återkomma lite till huvudön São Tomé som var den som jag flög till, men nu tänkte jag mig fokusera på den lilla ön Ilhéu das Rolas som ligger söder om huvudön. Landet São Tomé och Príncipe består i princip – pun intended – av de två öarna São Tomé och Príncipe och på önationers sätt är landet beläget mitt ute i havet, med Nigeria en bra bit rakt norrut och Gabon och Ekvatorialguinea lite närmare rakt österut. Landet ligger nästan i sin helhet alldeles just norr om ekvatorn, men beger man sig med båt över till Ilhéu das Rolas befinner man sig alldeles exakt på själva ekvatorn. Efter några dagar på São Tomé, i huvudsak i huvudstaden som för säkerhets skull också heter São Tomé, bokade jag in mig på en dagstur med minibuss ner till just Ilhéu das Rolas. Det var en del fotostopp längs vägen, men själva målet var den lilla ön söderut från huvudön som alltså har ekvatorn skärande rakt igenom sig. Det blev en båtfärd på ungefär 20 minuter ut till ön och där var det sedan fri tid att under några timmar undersöka ön. Det fanns ett stort hotellområde till vänster om där båten lade till och där skulle vi serveras lunch, men av större intresse var egentligen att ta en titt på ön. Jag inledde med att gå på stigar som efter en stund tog mig till något som hette Praia Café. Det må låta som att det är ett kafé, men det är en strand som översatt till svenska torde bli Kaffestranden. Jag skulle vilja påstå att Praia Café är paradiset personifierat. Här fanns verkligen alla inslag som man vill ha med palmer, sand och ett hav som höll 29-30° i temperatur. Jag kunde förstås inte motstå att ta ett dopp och eftersom jag innan resan tvingats akutköpa en ny mobil och den skulle vara vattentät testade jag den i skarpt läge. Resultatet av detta test att filma under badande finns förhoppningsvis att se om man följer den här länken. Det leder till Facebook så det kräver väl att man är med där. Jag testar att länka här i alla fall. https://www.facebook.com/profile/710437662/search/?q=das%20rolas Vidare i handlingen var det sedan så att jag ville se själva stället där ekvatorn passerar och det borde ha kunnat gå att nå dit från Praia Café, men för att inte gå vilse och tappa onödig tid frågade jag mig fram, återvände till ungefär där jag inlett min promenad till Praia Café och hakade på någon som var lite av lokal guide. Jag kan inte för mitt liv komma på vad han hette och jag kan inte hitta några som helst anteckningar om det, men han gick i alla fall med mig upp till en kulle och där fanns då det där märket som markerade ekvatorn, Marco do Equador. Jag har på tidigare resor passerat och besökt ekvatorn i åtminstone Uganda och Ecuador, men det här måste jag säga var det snyggaste av ställena. Med mycket tropisk natur runt omkring och utsikt över havet och vad som måste ha varit huvudön São Tomé var det en fantastisk inramning. Det fanns en mosaik där världskartan var avbildad och där rakt över Ilhéu das Rolas fanns markören som visade var vi befann oss. Ganska rakt söderut från Sverige som det är och med den världsbild man är van vid att se fick jag verkligen känslan av att vara vid världens mittpunkt, vid världens mitt. Jag ville ha lite bilder på mig själv där på stället och min guide hjälpte gärna till med det så där är jag på bilden här ovan och sticker fram huvudet bakom den där markören. Som jag brukar säga gör jag mig annars bäst bakom kameran. I det här fallet blev det delvis bakom ekvatormärket. Min guide – och det stör mig verkligen att jag inte kan komma på vad han hette och att jag inte antecknat det – letade också upp en kokosnöt så att jag skulle få dricka lite kokosvatten. Det tillförde väl lite grann till den tropiska känslan, men annars var jag nöjd med att bara vara där. Vi gick ner till den lilla byn som var något slags centrum på ön. Jag har så här tre år efteråt glömt bort hur många invånare det var där och därmed på hela ön, men jag kan se att Wikipedia skriver att det vid folkräkning 2012 var så lite som 76. Jag har dock en vag aning om att det i det här skedet 2020 kanske var lite knappt det dubbla. Jag har siffran 136 i bakhuvudet så kanske att det var så eller något i närheten av det. Trots sin litenhet fanns det i byn någon eller några butiker, någon eller några barer och till och med ett diskotek! Min guide ville bjuda på öl på ett av ställena där och vi gick dit. Så drack vi då varsin flaska Rosema där innan jag gick vidare på egen hand. Jag var på Ilhéu das Rolas bara över dagen, i några timmar, men jag hade hört talas om att det skulle finnas något litet budgetboende där i byn. Det var sannolikt inte stort och jag såg det inte och frågade inte heller efter det. I övrigt på ön var det annars det stora Pestana Equador som gällde om man skulle övernatta. Det var där vi skulle få vår lunch och det var väl bäst att jag styrde stegen dit så jag inte gick miste om något kaloriintag. Buffélunch var det och det var helt OK. Det blev bad i poolerna där också och lite bilder tagna på hotellområdet. Det hade inte varit fel att ha några dagar där på ön, att bo på hotellet och göra nya besök vid Praia Café och kanske andra liknande stränder, men mitt besök på ön var kort. Innan det var dags att åka tillbaka till ”fastlandet”, d.v.s. huvudön, hann jag dock också med att vara med på en båttur runt den lilla ön. Vi passerade Praia Café och lite längre bort kunde man från båten se så kallade blow holes. Det ser lite fräckt ut när vatten pressas upp ur små hål så att det blir lite som en gejser. Jag har sett det på annat håll tidigare, men det var kul att se det igen. Jag gillar verkligen öar och den här lilla ön får jag nog lägga till bland favoriterna. Det hade gärna fått vara ett längre besök än vad det nu var, men det var som det var och jag hade i alla fall fått med mig lite bilder och minnen. En mask köpte jag förresten också där, i en butik nedanför kullen med ekvatormärket, och den får väl hamna på någon vägg någonstans i framtiden. Än så länge finns den nog någonstans där jag lagt annat som också ska anbringas någonstans någon gång. Nu blir det bilder från ön, från för alltså idag exakt tre år sedan.