Vägen ut

Ikväll är det 20 år sedan den fruktansvärda branden i Göteborg, en brand som går under namnet Diskoteksbranden eller Backabranden. Det var en stund före midnatt den 29 oktober 1998 det började brinna i den lokal vid Backaplan på Hisingen där ett diskotek arrangerats och ungefär 375 ungdomar befann sig i lokalen som var godkänd för endast 150 personer. 63 personer omkom i den fasansfulla branden, cirka 200 skadades. Fyra ungdomar dömdes för att ha anlagt branden och som orsak sade de att nekats gratis inträde och ville hämnas. Deras handlande fick alltså mycket tragiska konsekvenser. Branden anlades i möbler som fanns framför lokalens nödutrymningsväg och man varken kan eller vill föreställa sig de scener av fasa och panik som utspelade sig i det där infernot av rök och eld. 63 döda, 200 skadade! Ett monument finns vid platsen där branden inträffade och jag var förbi där när det var ganska nytt. Liksom när man besöker minnesmonumenten över Estonias dödsoffer eller något annat liknande är det svårt att ta in vad som hänt, men samtidigt blir det också väldigt konkret när man ser de där graverade namnen. Det hela blir så mycket mer än ”bara” en siffra över antalet. Det var någons barn, någons syster eller bror, någons vän. När branden inträffade var jag anställd som fritidsledare vid Apladalsskolan i Värnamo och det första jag gjorde när jag kom tillbaka till jobbet var att kolla upp hur det såg ut med nödutgångarna från den källarlokal som användes som fritidslokal och som jag ansvarade för. Det visade sig att det fanns skyltning till en nödutgång, men den dörren var försedd med ett lås så att den bara kunde öppnas från utsidan! Eller i alla fall bara med nyckel om det möjligen gick att öppna den inifrån. Man hade gjort så för att inte eleverna hur som helst skulle springa in och ut där och det sannolikt utan en tanke på att dörren skulle vara nödutgång. Det hade väl aldrig funnits något behov att utrymma lokalen, men skulle det behövas kunde den där låsta dörren ha förödande konsekvenser. Jag alarmerade direkt en av rektorerna som fanns och naturligtvis åtgärdades det hela på en gång. Det var onekligen så att man nog lite till mans ett tag efter branden i Göteborg var mer vaksam gällande nödutgångar i konsertlokaler och annat, men sedan föll väl det hela liksom i glömska och så var man inne i vanliga vanor igen och det där med nödutgångar var inget man direkt tänkte på. Visst händer det att jag fortfarande noterar var den andra vägen ut finns om jag kommer till en ny lokal, men det är mest i undantagsfall. Uppmärksammandet nu av diskoteksbranden på Hisingen blir åtminstone för mig en påminnelse om att det inte skadar att kasta en blick omkring sig i konsertlokaler och annat så man vet vartåt man ska ta sig om något skulle hända.