Två blåa ögon

Från idag ser jag allt med nya ögon. Nya glasögon alltså. Och blåa såna. Tror jag i alla fall. Blue Monday. Jag har haft dem ett tag, men haft dem i reserv. Man får ofta ett par extra om man köper glasögon idag och nu var det dags att ta till de här som legat till sig lite i sitt fodral. De jag haft nu får degraderas till att istället de bli i reserv. De har ådragit sig en och annan liten repa.  När jag köpte de här två paren tyckte jag att de här jag nu tar till var lite blåaktiga och att jag var lite tveksam till det vilda kulörvalet, men nu blir jag lite osäker på om de verkligen är blåa. Jag är inte bara närsynt, jag är även färgblind. Eller... defekt färgsinne heter det väl. Att vara färgblind (eller ha defekt färgsinne) innebär inte att man inte kan se färger, att allt är svartvitt, men det kan vara lite knepigt att urskilja nyanser ibland. Och det är ganska vanligt, åtminstone hos den manliga delen av befolkningen. Är det 8-10 % av oss som har den lilla åkomman? Det uppdagades för min del i högstadiet när man skulle göra något test där man tydligen skulle se siffror på en cirkel som såg ut som en slarvigt ihopslängd pizza. Jag såg definitivt inga siffror.  Utöver att jag alltså har uppenbara problem med att se siffror i pizzor har inte detta varit något större bekymmer genom åren. Jag ser ju att saker är blåa och röda, gröna eller gula. Oftast. Är det svaga nyanser kan det vara knepigt och därför är jag nu lite osäker på hur det är med mina nytilltagna glasögon, men tills motsatsen bevisas har de ändå ett stänk av blått i sig. Mörkblått. Tror jag... Glasögon har jag om jag inte missminner mig haft sedan i femte klass och det har blivit en vanesak. Jag har aldrig testat kontaktlinser och tycker det ser obehagligt ut att pilla sig i de känsliga ögonen så. Även det är väl en vanesak, men jag klamrar mig fast vid att ha glasögon. Det känns nästan lite skyddande också, som en liten vägg mot flygande projektiler och insekter. Jag har vad jag kan minnas heller aldrig blivit retad med epitet som glasögonorm eller four-eyes eller liknande, annars kan sådant säkert förekomma. Jag bär mina glasögon och utan dem hade det varit svårt. Jag är inte halvblind, men utan nämnda hjälpmedel ser jag inte detaljer på långt håll. Så jag får nog dras med dem. Det här med starr är sådant som kanske kommer med åren och jag blev förvånad när jag förstod att min pappa efter genomgången starroperation inte bara fick klara och fina ögon utan även såg utan glasögon. Han hade innan operationen varit i princip blind på ena ögat. Det finns alltså hopp även om man skulle råka ut för det vad det lider.  Som alltid känns det ovant i början med nya glasögon. De trycker på näsan på annat sätt och skiljer sig lite i storlek och känns obekväma. Det brukar dock gå att vänja sig vid det ganska snabbt så det går säkert nu också. Men nästa gång tror jag att jag ska ta en synundersökning ändå. Jag har länge envist menat att jag kan gå på samma recept som föregående gång, men jag undrar om det inte skulle vara lite annan styrka ändå.