Tillsammans igen

The Soundtrack of Our Lives. Ett av världens bästa band? Ja, frågan är om det inte är så. Jag minns att jag tyckte det när jag under några år mot slutet av förra årtusendet såg dem några gånger och jag slogs av hur bra låtar de hade på de där första plattorna och hur mycket energi det var på scenen. Och det har nog hållit i sig med att jag tyckt och tycker så. Nu är de faktiskt tillsammans igen i bandet i någon slags comeback den här sommaren. En spelning på festival i Spanien aviserades någon gång i våras eller när det var och utöver det var det en spelning på Way Out West i Göteborg och en i Norge som var aktuell. Utöver det har de också gjort ett gig för endast inbjudna på Pustervik i Göteborg och så en i tisdags, en klubbspelning på det som heter Garageprojektet eller Garageprojektet Hammenhög, i just Hammenhög i Skåne. Den spelningen var jag på och det var första gången sedan de lade ner bandet 2012 som jag såg dem. Det kändes som att tiden stått stilla för där var de igen: Martin Hederos, Mattias Bärjed, Fredrik Sandsten, Kalle Gustafsson Jerneholm, Ian Person och den voluminöse sångaren Ebbot Lundberg. Elva år har gått och Ebbots skägg har väl kanske blivit lite gråare, men i övrigt var det sig likt. Årets comeback och kanske att jag också räknar det här som årets bästa konsert. Det var riktigt, riktigt kul att se dem tillsammans på scen igen och få höra de där låtarna som är så bra. För mig var det också lite som att cirkeln slöts för det här var en spelning i en liten lokal och det var så det var när jag såg dem första gången. De hade släppt debutalbumet Welcome to the infant freebase tidigare 1996 (i mars enligt Wikipedia) och de var nog rejält uppskrivna av en del kritiker. Jag hade i alla fall förstått att jag ville se dem och troligen hade jag väl också köpt plattan innan jag såg dem första gången, i en källarlokal i Alvesta. Jag kan se att det var den 30/11 1996 och jag har noterat att lokalen hette Heydays, men namnet Popcorner har jag för mig också figurerade så det är lite oklart med det namnet. Bandet var på väg att slå igenom, men ännu hade de inte nått ut mer än att de kunde spela i en så här liten lokal. Jag minns att jag vid tillfälle stod intill en person med ett papper eller block och penna längst bak. Det var ”staket” på det där pappret, alltså fyra raka streck och ett tvärstreck som visade fem personer insläppta och om jag inte missminner mig var det 77 totalt, alltså i så fall 15 sådana där staket och två lösa streck. 77 i publiken alltså och fullt drag i den där källaren. Ebbot hade gjort sig illa på något sätt och äntrade scenen med krycka. Någon setlista har jag inte att tillgå, men de hade ju än så länge bara det där debutalbumet så jag får förmoda att de körde det ganska så rakt av. Det mesta från det i alla fall. Firmament vacation (A soundtrack of our lives) har jag ett minne av och sannolikt kom väl även min favoritlåt från albumet, Blow my cool. Det finns lite brister i min lista över konserter längre fram, men nästa gång jag såg dem var nog två dagar på raken i slutet av mars 1997. Då spelade de och Thåströms brötiga band Peace, Love & Pitbulls på KB i Malmö en kväll och på Mejeriet i Lund nästa. Senare det året såg jag dem på Lollipop söder om Stockholm och på Stockholms vattenfestival och 1998 kan jag se att jag såg dem på Brofästival i Malmö. Det var nog de gångerna jag såg dem de där första åren och sedan följde att jag såg dem i diverse olika sammanhang under 00-talet. Det var på Kalasturné, på någon festival i Wämöparken i Karlskrona, på Where the action is i Frihamnen i Göteborg, på KB i Malmö igen och på The Tivoli i Helsingborg nästa dag 2004. Så var de förband till U2 på Ullevi 2005 och jag såg dem på Storsjöyran i Östersund nästa eller kanske nästnästa dag. Och ett par veckor senare på Majas vid havet i Varberg. Det är här det börjar fallera lite med spelplatser och annat i min konsertlista, men jag såg dem tydligen någonstans i Halmstad i april 2009 och sedan var det på festival vid Evedal i Växjö i maj samma år och efter det på Peace & Love i Borlänge. Det kan nog även ha varit på Sundsvalls gatufest den sommaren, men sedan var det nog ett hopp till 2012, det år de skulle göra sina sista spelningar tillsammans. Jag såg dem på KB i Malmö på våren då och på sommaren på Malmöfestivalen och på Liseberg i Göteborg. På hösten gjorde de sedan spelningar av olika slag och jag såg dem med symfoniorkester i Uppsala innan det var framme vid de absolut sista spelningarna. De gjordes märkligt nog inte på hemmaplan i Göteborg utan på Södra Teatern i Stockholm. Det var nu aviserat att de skulle avsluta med att göra sex albumspelningar. De skulle beta av de skivor de släppt en efter en under sex kvällar framåt jul. Jag hade gärna sett alla sex spelningarna, men eftersom de två sista kolliderade med Ulf Lundells två sista på den turné han var ute på blev det bara att jag såg de fyra första. Det var då alltså albumen som spelades igenom i sin helhet, men med låtarna i lite omkastad ordning, och även en del andra låtar blev det. Welcome to the infant freebase var det som gällde den 17/12 då 2012 och sedan rullade det på de kommande fem kvällarna med resterande album. 20/12 2012 var sista gången jag såg dem då och det var sagt att det här var det sista de skulle göra tillsammans. Jag träffade bandet efter deras konsert i Uppsala tidigare det året och då lät det som att alla hade olika projekt och planer på gång. De gick vidare och lade The Soundtrack of Our Lives, TSOOL, bakom sig efter ungefär 17 år tillsammans under det namnet. Efter det här har jag sedan sett Ebbot i lite olika sammanhang, med bandet The Indigo Children eller utan det, och det har kommit enstaka Soundtracklåtar. Senast jag såg honom var det med andra musiker på en spelning på pizzerian Don Camillo i Kosta. Innan den spelningen besökte jag Glasbaren på Kosta Boda Art Hotel och där satt Ebbot och pratade med vänner vid ett annat bord innan han skulle gå och blåsa glas. Han pratade ganska högt och jag hörde att han nämnde att de hade tankar på att samla ihop The Soundtrack of Our Lives igen. Fanns det alltså hopp om en återförening av något slag? Det här var den 28/10 2021 så redan då hade de alltså sådana funderingar, men det var väl först någon gång i våras eller så nyheten om ett fåtal spelningar tillsammans i sommar kom. Det kändes då inte så aktuellt att åka på någon av dem (möjligen i så fall Way Out West), men så fick jag av en slump genom trummisen Norpan (som spelat med Lundell, Winnerbäck, Moneybrother m.fl. m.fl.) veta att TSOOL skulle spela på det där stället i Hammenhög som jag hört talas om, men aldrig besökt. Jag köpte biljett direkt och där var jag alltså i tisdags. Och vad var då meningen med att rabbla upp de här konserterna ovan? Jo, med det vill jag inte minst för mig själv rekapitulera att jag sett TSOOL i så många olika sammanhang och lokaler (allt från Heydays i Alvesta med 77 betalande till att vara förband till U2 på stora Ullevi) och att jag med den där spelningen i Hammenhög i en lokal som tar kanske ungefär 200 under tak och ungefär lika många på gården utanför liksom knöt ihop säcken med den där första spelningen i Alvesta för snart 27 år sedan. Det här var verkligen ett klubbgig nu igen. Och setlistan blev längre än vad den blir på exempelvis Way Out West. Jag ser dem tyvärr inte mer nu i sommar, men kanske kan man hoppas på nya chanser att få se dem igen när de nu har samlat gänget igen. Jag har ingen aning om huruvida det finns några sådana planer, men nog vore det synd att bara låta det här försvinna igen. För er som inte var i Hammenhög och för oss som inte är på Way Out West ikväll finns det möjlighet att se spelningen där på TV4 Play. Den livestreamas och ligger sedan kvar i ett halvår. Jag länkar här och förhoppningsvis fungerar länken när det väl är så dags för TSOOL på scen i Slottsskogen 19.45 (och sedan alltså ett halvår framåt). Här är länk till streamingen (och funkar inte den, sök på Way Out West på TV4 Play): https://www.tv4play.se/video/664cbb26bf28b0f11a6e/the-soundtrack-of-our-lives Det hade förstås varit kul att leta upp gamla bilder från konserter, men det blir lite överambitiöst, känner jag. Jag nöjer mig med ett knippe sådana med blandad kvalitet från spelningen i Hammenhög i tisdags. Och ett par selfies/kjellfies med Ebbot och Ian från Katalin i Uppsala hösten 2012, efter bandets spelning på Konsert & Kongress helt nära.