Three times a lady

Det tenderar att bli lite gubbigt med konserterna, jag inser det. Är det inte Ulf Lundell eller Bruce Springsteen på scen så är det som nyligen Canned Heat, Tom Petty, Glenmark Eriksson Strömstedt eller John Holm. Nu har det dock varit tre stycken konserter på raken med kvinnliga artister och det har det varit i tre olika format. I söndags såg jag Céline Dion i stora och fina Mercedes-Benz Arena i Berlin, i måndags skotska Amy MacDonald på en friluftsscen i Stadtpark i Hamburg och i tisdags Lill Lindfors på Larmtorget i Kalmar. Tre olika typer av miljöer, tre proffsiga damer i skiftande åldrar. Girl power om man så vill. Efter att ha sett Per Gessles konsert på Trädgårdsföreningen i Göteborg lördag kväll tog jag mig ner till Berlin för tredje gången på kort tid. Tidigare har det varit Håkan Hellströms smygstart inomhus i en teaterlokal där i maj, Foreigner – apropå gubbar – som bonus kvällen efter och senast U2 på Olympiastadion. Men nu var det Céline Dion jag skulle se. Det är ju onekligen en av de där riktigt stora artisterna som finns. Det blev lite tight marginal, men jag kom i tid till konserten och köpte på mig lite förtäring sedan jag sett lite av support acten. Det visade sig inte bli någon paus alls mellan uppvärmningsartisten och Céline så där stod jag med en stor mugg tyskt öl och en lika stor pretzel och skulle ta mig upp till min plats i relativt mörker. När jag var på U2 för två veckor sedan visade sig min rad finnas men inte min plats och jag fick improvisera. Det blev likadant nu för när jag stegat upp till rad 8 på övre sektionen visade sig min rad 9 inte finnas! Igen detta! Jag fick gilla läget och stå lite där först, men smög sedan upp ett par meter och satte mig med min lilla "matsäck" vid ett långt bord som egentligen var en del av pressläktaren. Senare såg jag att det allra längst ut på andra kanten av den långa bordsskivan kanske ändå fanns några platser på rad 9 och det var väl där jag skulle ha varit då, men nu satt jag bra där jag satt och fick sitta kvar ostört. Det är skönt med egen kuppe. All by myself satt jag där och All by myself var också en av låtarna Céline Dion framförde där nere på scen. Det var mycket musiker med där också och Céline var ganska underhållande i sina mellansnack. Hon berättade att hon var yngst av 14 syskon och aldrig fick en syl i vädret som barn, något hon nu menade att hon tog igen i långa utläggningar på scen. Det var en hel del covers även utöver All by myself. Jennifer Rush-låten The power of love inledde och sedan kom bl.a. River deep, mountain high och två Queen-låtar. Och förstås Célines egen dunderhit. My heart will go on. Är det någon låt jag har som favorit med Céline Dion är det annars Pour que tu m’aimes encore och den dök också upp i setlistan. Snygg avslutning var det med Queens Love of my life där Céline till synes spontant tog sig bak i publiken och sjöng vid mixerbåset, uppflugen på några lådor eller vad det var. Ingen riktig scen i alla fall där bak.  Hamburg nästa kväll och regnet började lagom till utomhuskonserten i Stadtpark. Runt 5.000 i publiken där och Amy med band rev av en lång räcka låtar. Hennes största hit är väl This is the life, men just innan den kom låten jag tyckte var bäst under kvällen, Run. Amy var liksom Céline Dion ganska så underhållande i mellansnacken och hon ursäktade sig för att hon tagit med sig det skotska vädret. Tydligen hade de fått ställa in en konsert nyligen p.g.a. dåligt väder, men så illa var det inte den här kvällen. Det gick att härda ut. Mest duggregn var det som kom. Regnponcho var vanligaste plagget i publiken. Så i förrgår då den minst sagt legendariska svenska artisten Lill Lindfors i Kalmar. Hon har bl.a. jobbat en del med Magnus & Brasse och de hade ett samarbete under namnet Limabrall, där Li, Ma och Br förstås kom från de tre artisternas förnamn. Lill är 77 och verkligen still going strong medan tyvärr både Magnus Härenstam och Brasse Brännström ganska nyligen lämnat jordelivet. Musik på Larmtorget heter Kalmars sommarmusiksatsningar, gratis för lokalbefolkning och tillresta, och den här tisdagen var det alltså Lill Lindfors tur att äntra scenen. Hon gjorde det med många kända låtar, bl.a. Olle Adolphsons Trubbel, Du är den ende, En man i byrån och En sån karl. I publiken siktade jag ”Kapten Zoom” eller Anders Linder som han förstås heter och han diggade musiken hårt. När Lill sade att en gammal vän skulle komma upp på scen förstod jag att det var han och de gjorde först två låtar tillsammans och sedan en till. Så blev det lite ”gubbe” ändå, men i övrigt Lill och sammantaget var det tre minnesvärda konserter med Céline Dion, Amy Macdonald och Lill Lindfors de här tre kvällarna mot slutet av juli. Nu är det dock redan tillbaka till "gubbrocken" igen för igår kväll var det Alice Cooper på Liseberg. Ordningen/oordningen återställd.