The walk
Som jag nämnde i gårdagens inlägg är det inte ofta jag beger mig ut på promenad bara för promenadens skull så nu vet jag inte vad som flugit i mig för nu har det blivit två dagar på raken, alltså även idag. Det är naturligtvis det härligt somriga höstvädret som lockar ut mig och det blev att jag gick samma runda idag som igår och idag hade jag också med mig kamera så det blev en del fina höstbilder. Det är ju en vacker tid och särskilt då när det bjuds på blå himmel som bakgrund till de gulnande löven. När jag flyttade till mitt hus 1993 kom jag till en by jag aldrig varit i. Man snuddade visserligen vid den när man körde den gamla vägsträckningen mellan huvudorterna i min kommun och grannkommunen och det kan ha varit att jag möjligen passerat genom byn en gång å tjänstens vägnar, men då visste jag inte att jag skulle bosätta mig där. Hur som helst var jag i början lite nyfiken på mina nya omgivningar så det blev lite promenader, cykelturer och bilkörningar för att bekanta mig med trakten. Det fanns en liten mindre promenad att gå längs stigar på vad som kallades ”naturrunda”, men den enda rundan att gå om man ville gå lite längre var den jag nu både idag och igår gick. Jag gick den där rundan ibland då som nyinflyttad i byn och bland annat passerar man ett då nedlagt – men nu återuppstått – kraftverk och en fördämning där vattenflödet kan regleras. I övrigt var och är det småländsk landsbygd och i någon mån på sina ställen måhända pittoreskt. Man blir lite hemmablind och tänker inte så mycket på om det är fint eller inte. Det fanns en stig där man gick lite förhöjt intill den gamla vattenfåran till det då alltså nedlagda kraftverket och jag minns hur jag gick rundan på vårkanten efter stormen Gudrun och att det då var nästan omöjligt att ta sig fram. På den tiden gick man i en smärre skog där uppe. Det var i alla fall en massa träd och buskar och den där stormiga januarinatten 2005 hade det mesta (om inte allt) av träd blåst omkull så det låg huller om buller. Det blev verkligen att kliva över stock och sten på den tidigare lätt avklarade passagen på några hundra meter. När en person med entreprenörsanda gav sig på att sätta kraftverket i drift igen för cirka tio år sedan blev det fint uppröjt längs den uppdaterade vattenfåran och landskapet förändrades radikalt på den sträckan sett till hur det sett ut före och just efter Gudruns framfart. Området vid fördämningen har genom åren varit vackert att titta på. Det har varit stilla flytande vatten som snyggt speglat träd och buskar runt om. Med det låga vattenstånd som råder efter den torra sommaren det här året ser det nu dock ganska trist ut eftersom det bara är en liten åfåra med vatten och inte alls ett brett område som det brukat vara. Visserligen gynnsamt för den förbättring av fördämningen som pågår eftersom då inget vatten stör arbetet där, men ska det bli någon fart på kraftverket kan det nog behövas lite regn. Alltid när jag går rundan påminns jag om det relativt korta distansförhållande jag hade med en i Stockholm bosatt tjej (ja, kvinna då) i början av 00-talet. Jag gick väl den här promenadrundan tillsammans med henne någon gång och sedan gick hon den på egen hand när vi kände att vi båda kunde behöva lite egentid under några intensiva dagar. Det jag framför allt minns med den här rundan är att jag vid ett tillfälle när jag såg att hon under promenerandet kommit ur synhåll lite snabbt roddade ihop rödvin, vinglas, choklad, ost och kex och så gensköt jag henne på rundans senare del genom att stå och smyga bland träden en bit in från grusvägen när hon ovetande kom och gick på den. Ett fint minne från ett annars lite stormigt förhållande. Varken rödvin, choklad, ost eller kex blev det idag, men lite skön frisk luft fick jag mig till livs i alla fall och det blev alltså en del bilder tagna. Den ungefär fem kilometer långa rundan tog idag närmare två timmar så det var knappast tal om någon power walk, men det var en hel del fotostopp som gjorde att det tog så pass lång tid. Igår gick det fortare. Det var några grader svalare idag än igår och det blåste mer, men det var inte alls kallt så det var högst behagligt. Ännu en skön britt- eller indiansommardag alltså. Oktober kan vara en riktigt fin månad om den sätter den sidan till.