The smell of coffee

Kaffe och socker hänger ju ibland ihop, men finns det någon koppling mellan kaffe och soccer, alltså fotboll? Ja, kanske. Jag återkommer till det. Jag ser på nätet att den store brasilianske fotbollsspelaren Pelé idag fyller 80 år och jag stämmer gärna in i gratulationerna. Pelé – eller Edson Arantes do Nascimento som jag av någon anledning redan som barn lärde mig att han egentligen heter – får onekligen betraktas som en av de största fotbollspelarna genom tiderna, möjligen den allra störste. En del av Pelés fotbollshistoria skrevs i Sverige när han som 17-åring var med i VM där. Man kan läsa sig till att i finalen mellan Sverige och Brasilien var han den yngste spelaren någonsin som spelade i en VM-final. Den matchen drar man ju som svensk gärna upp emellanåt eftersom den där andraplatsen i ett VM får betraktas som den genom tiderna största svenska framgången för det svenska fotbollslandslaget, även om tredjeplatsen 1994 smäller högt den också. Det blev 5-2 till Brasilien i den där VM-finalen på Råsunda den 29 juni 1958 och den unge Pelé gjorde två av målen. Hans karriär blev sedan lång och den avslutades klubbmässigt i New York Cosmos 1977. Grattis till Pelé som alltså fyller 80 idag! Och så var det då det där med kaffet. Jag kopplar nämligen Pelé till doften av kaffe. Anledningen till det är att jag tydligt kände doften av kaffe när jag med buss kom rullande genom São Paulo på någon som jag minns det lite upphöjd motorväg. Det blev aldrig något stopp i den stora staden, men doftminnet är starkt och det är vad jag minns av det där passerandet av São Paulo. Och som jag minns det såg jag då också skyltar där det stod Café Pelé och/eller om det stod på någon byggnad vi passerade just när jag kände den där kaffedoften. Men jag tror att det var reklamskyltar lite varstans för det där kaffet. Och på det viset kopplar jag alltså doften av kaffe till just Pelé. Så konstigt kan det vara. Det finns för övrigt inte mycket som går upp emot doften från ett vacuumförpackat paket Gevaliakaffe just när man öppnar det. Snacka om ljuvlig doft! Och då kan jag säga att jag känner lite abstinens nu efter att jag varit utan kaffe i hushållet i säkert minst ett halvår. Det kaffe jag tog med mig ner till Santa Maria tog slut efter ett tag och det är nu länge sedan jag stoppade undan den dammsamlande kaffebryggaren. Jag har inte riktigt fått kläm på om man kan hitta liknande vårt kaffebryggarkaffe här – jag tänker att det mer är av espressosort – men jag har inte heller gått in för att undersöka saken och nu får det vara. Det blir ibland på restaurang en espresso efter maten eller en espresso eller Americano någon annan gång när andan faller på. Men kaffebryggaren är alltså undanplockad. Ja, det där med doftminnet kan verkligen vara starkt och det är konstigt hur det satt sig i huvudet flera år efter att jag åkte igenom São Paulo. Vill man inte ta sig hela vägen dit för att känna kaffedoft på det viset kan man på närmare håll med fördel åka med Tvärbanan i typ nordlig riktning från Stockholm. Då dyker samma härliga doft upp när man kommer till Sundbyberg. Det är tydligen Arvid Nordquist som har sitt kafferosteri där. Nu ser jag dock på nätet att det är beslut på att det rosteriet ska flytta någon annanstans så då är det väl snart slut på den där doften i Sumpan och det var ju synd förstås. Då får man väl framgent ta sig någon annanstans för att sniffa efter kaffe. Till Gävle för Gevalia kanske? Så var det alltså med kaffe och fotboll i någon slags koppling och jag tror att det får bli en kopp java av något slag senare idag, om inte annat för att hylla Pelé på hans bemärkelsedag. Det lär inte bli av märket han tydligen skänkt sitt namn, men jag skulle ju kunna inta kaffet på Brazilian Kiosk. Det är nog det närmaste jag kan komma.