Teenage kicks

Det var så länge sedan eventuella tonårskickar att det knappt går att komma ihåg dem. Men några måste det förstås ha varit. Allt var nytt och oupplevt på vägen mot den lite mer vuxna världen. Igår var jag på snygga konsertstället KOKO i London och såg The Undertones, bandet som är mest kända för låten Teenage kicks och jag delade det tidsmässiga avståndet till tonårstiden med övriga i lokalen. Jag intog en plats på balkong snett upp till höger och kunde därifrån lite fascinerat längst fram i mitten se en ganska perfekt utformad halvcirkel bestående av 75-100 personer som gjorde sitt bästa för att återuppleva tonåren genom att dansa och hoppa så vilt de kunde i stil med i videon till Nirvanas Smells like teen spirit. Det nådde inte upp till oss på balkongen, men jag undrar om det inte smelled more like gubbsvett och avsaknad av deodorant än teen spirit där nere.  På scen gjorde The Undertones bra ifrån sig, rev av sina låtar i högt tempo och klockade in på prick kvart i tio för konsertslut. Tydligen är det viktigt med den curfew som gäller i England. Det var väl sådan som fick någon att dra ut sladden för Bruce Springsteen och Paul McCartney när de förenats på scenen och drog över tiden något för några år sedan. Ett skamgrepp på The Boss och en av Storbritanniens stoltheter. Sådant behövde inte The Undertones vara med om, men så fimpade de några av extranumren också. Det var kul att få se The Undertones en gång och den där konsertlokalen KOKO i Camden är väl värd ett besök. Jag har tidigare sett All Saints där. En lite annan musikstil hos dem än det var igår kväll. På svensk TV gick under en period en serie musikprogram som i TV-tablån kallades London Live och jag är nästan helt säker på att det spelades in på KOKO. Jag vill minnas att de hela tiden nämnde KOKO Club. Likt många andra blev det besök på puben Lyttelton Arms rakt över gatan från KOKO både före och efter konserten och där spelades än en gång Teenage kicks, men också annan samtida musik som The Clash och Blondie. De visste vad gästerna ville ha. Även Blondie spelade för övrigt i London denna kväll, men den konserten var utsåld. Om inte hade det kanske blivit att se dem istället, men jag var nöjd med mitt val att se The Undertones. Några låtar utöver Teenage kicks kände jag igen, men jag har nog ingen skiva med dem och låten Teenage kicks hörde jag för övrigt första gången i Sahara Hotnights version, inte i original.  Det är mycket musik i London hela tiden och det har blivit många konserter för mig i United Kingdom det här året. Det här var den sista för den här gången. Nu bär det av hem till Sverige igen.