Sitting

Egentligen föredrar jag att åka tåg från och till konserter och mellan dem, men ibland fungerar det inte med logistiken och då får det bli att köra bil. Så fick det bli till de två första konserterna med Ulf Lundell på den här sommarturnén. Med rådande bränslepriser är det mindre roligt att tanka bilen och när jag fyllde upp den i Växjö innan jag körde vidare norrut fick jag i för 1 460 kr. Det är definitivt det mesta jag tankat för någon gång. Det är väl bara att bita ihop. Hur som helst hade jag bestämt att direkt efter konserten i Huskvarna köra vidare till Värmland, detta eftersom jag kunde övernatta i en stuga vid Vänern hos en av två kusiner som har stugor/hus där. Och samtidigt då träffa dem lite grann. När jag pratade med min kusin Jan några dagar inför att jag skulle köra konstaterade vi att det ju är ljusa och fina sommarkvällar så det skulle bli en fin körning upp. Jo, tjena! Ljus och fin sommarkväll? Nä! Det regnade konstant hela sträckan från Huskvarna till dit jag skulle mellan Kristinehamn och Karlstad! Det vräkte inte ner, men det höll på hela tiden. Vindrutetorkarna fick vara i gång utan avbrott och det var mer som en mörk natt sent i oktober eller i början av november än en ljus och fin sommarnatt. Och spåriga vägbanor var det med pölar och risk för vattenplaning. Det var i alla fall skönt att komma fram efter några timmars körning och att lämna det lätta regnet och blåsten utanför stugdörren. Det var fortsatt trist väder på morgonen, men sedan solade det upp och visst sken sola´ i Karlsta´ som sig bör sedan jag tagit mig dit. Det artade sig till en fin kväll i Mariebergsskogen. Och även om det skulle ha regnat var det den här kvällen säkrat för konserten var på det som kallas Friluftsteatern och därmed under tak. Jag har inte kommit så långt i mitt läsande av Lundells Vardagar-böcker, men jag såg att det var utlagt en bild på en boksida där han i Vardagar 7 skrivit om spelplatsen där i Karlstad och jag vågar mig på att citera det Lundell skrivit: ”Fått hem med post från TJ bilder på spelställen 2022. Han startar upp oss i folkparksladan i Mariebergsskogen i Karlstad. Antingen är det ett hån eller så är det nåt annat, kanske obetänksamhet, det är nån ny bokare där på Live-N. Han kanske inte vet nånting om folkparkslador. Dom är gjorda för 40- och 50-talen främst 60-talet…”. Och så vidare: ”Ska vi börja där kan vi lika gärna lämna halva riggen ljud, ljus hemma. Ingenting får plats, crewet hatar stället, trumljudet är enormt svårbemästrat, publiken ser ut att dö av andnöd. Ingenting får plats…”. Nej, Lundell verkar i det han skrev inte helt nöjd med val av konsertställe i Värmland och jag har för mig att han också skrivit om det i någon tidigare bok, ondgjort sig över det. Nämnde TJ är förstås Thomas Johansson och jag såg att han var på plats den här kvällen. Han ville kanske kolla upp hur det verkligen förhöll sig med den nedsablade spelplatsen. Själv tycker jag verkligen om Friluftsteatern i Mariebergsskogen. Det ger en inomhuskänsla, men är ändå utomhus. Jag såg också fram emot att få sitta ner på konserten. Det har varit – och är – en oro med ryggen inför sommarens konserter med Lundell och en del annat. På de få och i huvudsak korta spelningar jag sett med andra artister under hösten 2021 och våren 2022 har jag känt av att det gör ont i ryggen. Det gör det även annars om jag står rakt upp och ner länge, men är man på konsert är man lite utsatt för då har man kanske inget alternativ till att just stå upp hela tiden. Det är väl annars egentligen inte att föredra att sitta på konsert, men som det känns nu var det skönt att åtminstone ha sittplats på ett ställe. En Lundellturné där det om jag minns rätt var beordrat att det skulle vara sittande publik överallt var den som genomfördes hösten 1998, på det som väl kommit att kallas Sluggerturnén. Det var lite konstigt det här med att det skulle vara sittande publik och man undrade hur det skulle bli. Skulle det bli lite av en akustisk turné med många stillsamma låtar eller åtminstone en sådan början? Nej, sådana funderingar sopades undan på en gång när Lundell med band i Linköpings Konsert & Kongress kom in och inledde med att riva av Om jag hade henne i ett furiöst tempo. Det tog nog bara sekunder innan de flesta stod upp på sina platser. Det blev inte mycket av med det sittandet, åtminstone inte då i början. För övrigt såg jag Lundell sista gången på den turnén just i Karlstad. Och där var det alltså nu denna 2022 års turnés andra spelning skulle gå av stapeln. Jag intog min plats på rad 2 och närmast runt var det flera bekanta ansikten, vänner som det plockat på med genom åren. Återseenden igen, en del liksom föregående kväll för första gången sedan 2019. Konserten kom i gång i tid och nu är det här ett blogginlägg och inte en recension och det finns väl inte så jättemycket att säga om själva konserten egentligen. Lundell fick vare sig han ville eller inte beträda den där scenen och han levererade förstås, liksom bandet. Det är det aldrig någon tvekan om. Skulle vi få hela Kär och galen-albumet liksom föregående kväll? Jo, det skulle vi. Som jag tror jag nämnde i inlägget jag skrev om spelningen i Huskvarna blir det ju lite förutsägbart på det viset och det är väl då nackdelen, men det är bra låtar och ett bra album och ska det nu hyllas att det 40-årsjubilerar så ska det väl. Det återstår att se om hela albumet får hänga med under hela turnén eller om det blir att det mer blir ett omnämnande och att kanske merparten av låtarna från det körs. Det kan ju kanske bli så, men skivomslaget finns upptryckt på t-shirts i merchen så det är nog att förvänta att det blir en Kär och galen-sommar. Albumet släpptes på hösten 1982, men på den enda konsert med Lundell jag såg den sommar som var innan dess vill jag bestämt minnas att åtminstone låten Kär och galen kördes. Och jag tror någon ytterligare. Det är ett tag sedan så minnet sviktar. Det var i Halmstad Folkets Park jag såg Lundell då och när jag under sommarturnén 1982 till delar av bandet nämnde att jag varit där blev Janne Bark lite exalterad eftersom han mindes att Gyllene Tider kommit upp och gästat just på den spelningen. Tyvärr är mitt minne sämre och jag har inget konkret minne av Gyllene Tider där, men säger Janne det så är det väl på det viset. Jag skulle tro att det i alla fall inte var HELA bandet för hade Gessle kommit upp på scen borde jag ha känt igen honom, tycker jag. Det var så dags bara min andra Lundellkonsert och min fjärde konsert totalt och det är ju ett tag sedan så det är inte lätt att komma ihåg detaljer. 40 år senare i alla fall i Mariebergsskogen och hela albumet Kär och galen spelades för andra kvällen på raken. Och Janne Bark är fortfarande där på scen med Lundell efter alla de åren. Och satt gjorde vi i publiken, mestadels i alla fall. Ibland blir det nästan omöjligt att inte stå och åtminstone delar av publiken var emellanåt på fötter. Det var lite kitsligt med att ta bilder där framme – en vakt hade fått order av sin chef att markera mot alla med ”riktiga” kameror trots att det bara är systemkameror som är förbjudna – och jag drog mig ut och uppåt/bakåt en stund för att få en lite annan vinkel. Det är helt klart att man ser sämre om man har ståplats och står vid sidan om eller ovanför läktaren med sittplatser och det visste jag. När Shout Out Louds spelade på Putte i Parken där i Karlstad minns jag att tittade på dem från långt där uppe. En liten vända uppåt blev det ändå nu, men jag återvände ner till extranumren och då var det lite scenförändring längst fram. Plötsligt hade nu publik fått ställa sig längst fram vid kravallen och det såg ju trevligt ut. Möjligen var det nu i slutet också lite mer OK att ta bilder. Lundell hade för övrigt uttryckt att det var konstigt att det gjorts en passage just där framför scenen och det kan man ju tycka. Där var det under konserten ett flitigt spring till toaletterna som fanns på andra sidan och jag tror att det störde artisten lite. Dessutom hade han haft en lite jobbig natt på hotellet efter spelningen i Huskvarna. Studenter eller om det var andra ungdomar hade festat lite högljutt utanför och medan bandmedlemmarna sov utan att störas av detta hade Lundell själv fått ett rum som var utsatt för oljuden. Fullbelagt var det också så det hade inte gått att byta rum. Lundell nämnde väl också att Jimi Hendrix spelat på den där scenen och det var något om ett sjölejon som ”förband”. Det var under min lilla utflykt till längre bak/upp så jag lyssnade lite ouppmärksamt, men det där sjölejonet har Lundell nämnt tidigare. Vad fick vi då den här kvällen som vi inte fick i Huskvarna? Ja, det var väl inga stora sensationer precis, men tre låtar som inte var med föregående kväll var det i alla fall: Om sommaren, (Oh la la) jag vill ha dej och Gå ut och var glad. Lundell har en stor låtkatalog och det är trevligt om det byts ut låtar efter hand. Det kan ju göra en spelning helt unik om ”rätt” låt kommer. Blir det fortsatta albumgig med Kär och galen vet vi ju redan hur ungefär halva spelningen blir. Inget fel i det, men förutsägbart som sagt. Vi fick också det där traditionella bandtacket i slutet på konserten och det var ju trevligt. Det kändes lite konstigt när det inte blev något sådant i Huskvarna och konserten plötsligt bara vara slut. Nu var/är det efter Karlstad ett lite märkligt uppehåll på tre och en halv vecka innan spelning nummer 3 – hur tänkte TJ där? – och det ska bli spännande att se vad som sker med turnén fortsatt. Blir det fortsatt Kär och galen fullt ut eller inte? Kommer vi att få en del udda låtar inplockade? Kommer vi att få mer av mellansnack än hittills? Kommer konserterna bli längre efter hand (det var ungefär en kvart längre i Karlstad än i Huskvarna och det närmade sig där två och en halv timme)? Och så tycker jag att en fråga lämnats hängande i luften: ska vi få någon förklaring till bilden på backdropen? I någon låt (minns inte vilken) har jag för mig att Lundell sjunger om ”fiskaren med sitt garn” eller något liknande och har det i så fall med den låten att göra? Eller har jag fel för mig om sådan låt? Rätta mig om jag har fel. Kanske blandar jag ihop det med någon text skriven av Per Gessle, den här ovan redan nämnde. Lite eftersnack blev det och en uppenbarligen grundlig analys av låtlistan (se bild nedan, tack Lotta för ”drönarfotot”!) blev det efter spelningen innan vi alla till slut skingrats åt olika håll. Jag tog bilen tillbaka ut till stugan vid Vänern och den här kvällen var det verkligen en sådan där ljus och fin sommarkväll som jag förväntat mig även ett dygn tidigare. Jag kunde sitta med lite vitt vin och blicka ut över Vänern där i den ljusa natten och jag kunde konstatera att det gått bra med ryggen under kvällen. Men så var det ju mest sittande på den här konserten också.