Silver och guld

Jag kan inte påstå att jag på något sätt har hängt med i årets vinter-OS. Med tillfällig bas i Rio de Janeiro känns det lite som fiktive reportern Morgan Pålsson i Hipp Hipp! när han efter att ha festat loss en kväll i Kairo tidig morgon aningen bakis blir uppringd och på sin hotellbalkong några våningar ovanför poolen förväntas avlägga rapport från sitt stora täckningsområde Afrika: "Valet i Tchad?!!". Lite så. Det känns här i Rio med dagstemperaturer som ibland uppnår 34-35 grader väldigt långt till vintersport. Det är liksom svårt att hålla skidspåren i gott skick med de förutsättningarna så skidåkning är inte så stort i Brasilien.  Håller man koll på Facebook blir det dock ändå viss OS-rapportering och jag har sett att det nåtts en del svenska framgångar i lite olika grenar. En del av dem "finns" i praktiken bara vart fjärde år, men det är naturligtvis trevligt med medaljer. I morse vaknade jag dock - för typ sjätte gången och andra gången av mobilalarm - kl. 7.30 och det av en ren slump till startskottet i 4x5 km skidor på längden för damer. Jag hade på kvällen hittat en sportkanal med OS och TV:n hade varit på under natten.  Ska det bli något uträttat i medaljligan är det damerna som ska fixa det har jag förstått och nu blev det att jag följde medaljstriden en del i det här loppet. Vi var med bra på första sträckan, men tappade rejält mot slutet. Charlotte Kalla styrde dock upp det hela med en suverän andra sträcka. Jag passade på att ta en osedvanligt kort dusch för att hinna med nästa växling och konstaterade att Kallas förstaplacering bibehölls till skiftbytet. Nu hakades det lag som döpts till något konstigt i stil med Idrottare från Ryssland - vad ÄR det, avskrapet som befunnits icke dopade? - av och kvar stod en tvekamp mellan Norge och Sverige. Det var rafflande. Stina Nilsson vs den omöjliga Marit Björgen.  Det finns ett uttryck inom fotbollen där det går ut på att det är en enkel sport där man spelar i 90 minuter och sedan vinner alltid Tyskland och det är väl ungefär överförbart på skidåkning i mångt och mycket. Det brukar oftast sluta i norsk seger. Men det var något fint i att se oss två brodersländer fightas där under fem kilometer. Det känns onekligen som att Norge är det land Sverige känns mest sammankopplat med så det var lite speciellt med just den här uppgörelsen, ännu en i skidspåren. Och så slutade det då som det ofta gör - med norsk seger. Men silver till Sverige och guld till Norge alltså. Trevligt. Och det ser ju snyggt ut på bilderna där det står en 1:a på den norska dräkten och en 2:a på den svenska. Ordning och reda. Jag har besökt ett vinter-OS och det var det i Lillehammer 1994. Det var ohyggligt kallt hela tiden där. Som jag minns det var det under 20 minus konstant. Och det kändes som att Norge vann allt. När jag kom fram till tågstationen i Lillehammer möttes jag direkt på perrongen av en TV-kamera och ett spansktalande amerikanskt TV-team som frågade mig vad jag ansåg om det som hänt mellan konståkerskorna Nancy Kerrigan och Tonya Harding. Vad kunde jag tycka om det så där på stört? Och på spanska. Valet i Tchad?!!  Jag såg lite av det som hände vid invigningen från utsidan och sedan lite hockey, en tävling i Super-G, någon skidtävling på längden och något mer, men det jag framför allt minns är den intensiva kylan och de stora norska framgångarna. Jag kämpade på i en för ändamålet köpt skidoverall, varma kängor och tillika varm mössa med öronlappar. Jag brukar envisas med att aldrig ha huvudbonad, men i Lillehammer var det inte mycket att tveka på. Det var kallt! Foppas klassiska straff missade jag helt. Tror jag satt på tåget hemåt då. Men den finns ju på frimärke. Jag tror knappast att det blir något mer besök på något vinter-OS för min del. Att åka till någonstans där det är ännu kallare än hemma tilltalar inte alls så Lillehammer får ses som ett av få undantag (ett besök vid ishotellet i Jukkasjärvi och ett på Jokkmokks marknad är två andra sådana). Det är till och med så det känns jobbigt att se all denna snö och kyla på TV. Törs man hoppas på att den globala uppvärmningen får fäste så att man kan köra samtliga grenar under sommar-OS? Då vore det av större intresse att följa tävlingarna. Men grattis till silvret i morse, Sverige! Och till guldet, Norge!