Shoreline

När göteborgsbandet The Soundtrack of Our Lives avslutade sin karriär 2012 valde de märkligt nog att göra det på Södra Teatern i Stockholm och inte på hemmaplan. De gjorde det i grandios stil med sex spelningar där de kväll efter kväll betade av sina album och jag såg de fyra första av de konserterna. När ett annat göteborgsbaserat band vid namn Broder Daniel avslutade sin karriär gjorde de det visserligen i Göteborg, men på datumet 080808. Är det bara jag som reagerar över de siffrorna? Trippelt 08! Hur som helst var det alltså i Göteborg den sista spelningen var och det på festivalen Way Out West i Slottsskogen. Jag var där utan att ha någon större koll på just Broder Daniel, men jag förstod att det för många var känslofyllt med den där spelningen. Nyligen såg jag Henrik Berggren, Broder Daniels frontfigur, på Lisebergs stora scen. Ett emotsett album har kommit och han har gjort ett fåtal spelningar med det i bagaget. Det var helt OK även om jag inte kan påstå att jag var inlyssnad på hans låtar. För mig var de inslag av Broder Daniellåtar som fanns det som var bäst. Och där är det ju då en låt som sticker ut mer än alla andra, Shoreline. ”Spela Shoreline!” har blivit ett begrepp och det var efter att Broder Daniel framträtt med låten i programmet Sen kväll med Luuk som uttrycket började få fart. Låten fick ett enormt genomslag genom programmet, men var ännu inte utgiven så den fanns alltså inte att få tag i på skiva någonstans. Däremot gick låten att ladda ned och den kunde därför spelas på diverse uteställen och DJ:s ombads överallt att spela Shoreline. Sedan utvecklades det väl till att skanderas även på Broder Daniels spelningar och så sent som på den andra Håkan Hellströmkonserten på Ullevi i lördags hörde jag någon bakom mig mest på skoj ropa just Spela Shoreline! Håkan Hellström var ju med i Broder Daniel och på utställningen Klubbland på Liseberg finns det bland allt annat om Håkan Hellström även förstås en del om Broder Daniel. I ett vidare begrepp kanske man kan säga att det där uttrycket kan planteras på de flesta band och artister. Det torde finnas låtar hos dem alla som fans vill höra och som de därför ropar efter. En Bruce Springsteenkonsert blir inte fulländad utan Born to run exempelvis, men den kommer i och för sig med största sannolikhet per automatik så man behöver knappast ropa på den. Det är inte alla artister som kan plocka fram vad som helst från repertoaren sådär på en gång, men Springsteen har närmast gjort det till en grej att plocka skyltar från publiken och framföra en del av önskade låtar från dem. Inför Ulf Lundells turnerande 2015 gick han på sin blogg Badgers drift ut med att han ville ha in önskemål om vilka låtar som skulle spelas. Vi Lundellfantaster hade stora förhoppningar om att det skulle bli mycket av såna önskningar och många udda låtval, men det kändes inte som att det blev så mycket av det. Någon påverkan hade nog ändå de önskelistor som skickats till Uffe. En av de låtar jag skrivit att jag ville höra var Dagar utan slut, en av hans bästa enligt mitt förmenande men också en låt som aldrig spelats live. Det kändes därför fantastiskt när den faktiskt också lyftes in i setlistan några gånger på sommarturnén det året, första gången på festivalen Torsjö Live i Skåne. Möjligen hade min önskan bidragit till det i någon mån och jag fick till slut lön för mödan efter att tidigt 90-tal haft med en banderoll där det stod skrivet just Dagar utan slut. Lång leveranstid på låten bara. När jag såg Ola Salo i Varberg i söndags hade han fått veta att ett stort fan av The Ark fanns i publiken och fyllde 30 just den dagen. Som extranummer fick hon önska vilken låt hon ville och hon valde då The lamb, The Arks första låt, och Ola sjöng den för henne. Det var ju onekligen fint gjort och en låt som nog inte spelats så ofta kom därför nu med. Apropå märkligheter med koppling till Stockholm är bandet med det lite stockholmsklingande namnet Vita Bergen även de från Göteborg. När Henrik Berggren skulle spela på stora scenen på Liseberg stod de på den mindre Taubescenen ett par timmar tidigare och de låter lovande. Så dags var nog de stjärnförsedda och lite målade hardcorefansen till Broder Daniel redan på plats och inväntade Henrik Berggren framför Lisebergs större estrad medan jag och mina vänner dröjde lite med att förflytta oss dit. Låten Shoreline lär nog Henrik Berggren få dras med att spela med sitt nya band när nu inte Broder Daniel längre finns och det är ju ingen dålig låt. Anna Ternheim har gjort den i en bra version och kanske som allra bäst är den när Caj Karlsson gör den live, t.o.m. bättre än originalet. Jag har föreslagit Caj att han ska göra en coverplatta med alla de fantastiska versioner han gjort och inte minst då med Shoreline med på den förstås. Någonstans i Slottsskogen – bilden är lånad på nätet med okänd fotograf för jag har inte själv sett den – finns sedan några år tillbaka ett litet monument med skylt med texten Spela Shoreline. Ett fint minnesmärke i den park där Broder Daniel gjorde sin sista konsert 2008.