Rendez-vous i Rio

Vi är några stycken som är kvar i Rio några dagar efter rosabussresan från Quito – jag gillar ordet/namnet Quito. “Quito Quito Quito Quito Quito”... så, nu har jag fått det ur mig – och sedan jag i förrgår kollat väderprognosen för igår bestämde jag mig för att åka med på en bokad tur till Sockertoppen och Kristusstatyn tillsammans med några av de övriga. Vi bodde nu på olika hotell och hade avtalat att träffas kl. 8 vid hotellet Rio Othon Palace eftersom det låg nära till för alla. Jag hade avverkat hotellfrukost i gatuplan med utsikt över strandpromenaden på Copacabana och bortom den Sockertoppen och hade på det viset värmt upp. Prick 8 mötte jag upp vid mötesplatsen och vi åkte strax. Vi från den just avslutade resan var jag, Julia och Micke. Och så hade Micke från Malmö fått sällskap av fru och väninna. Det var en klar överpresentation av skåningar på turen, inte minst som den guide det bokats med var svensk, hette Peter och var från Landskrona. Han guidade på ett underhållande och humoristiskt sätt efter 18 år eller hur det var i Rio och det var behagligt att lyssna på den grånade mannen som visste mycket om staden. Jag besökte både Sockertoppen och Kristusstatyn för tre år sedan, men har känt att jag gärna gör det igen. Fint väder var dock en förutsättning för det och nu såg det alltså högst gynnsamt ut. Medan de hemresande medresenärerna på den just avslutade bussresan som bäst var på gång att ta sig hemåt rullade vi alltså från vår träffpunkt för att se stadens två highlights. Vi kom med en mindre buss till nedre stationen för att ta oss upp till Sockertoppen och två transportmedel och ett bytesstopp senare var vi uppe och det var så dags ännu mycket lite folk utöver vår lilla grupp och det var ju skönt. Prognosen utlovade fint väder och det var det verkligen. Det var soligt och fint och utsikten över Rio är magnifik från Sockertoppen. Man ser hela Copacabana åt ett håll och vart man än vänder sig och tittar är det fantastiska vyer. Guiden Peter berättade om vad vi såg och vi gick vid tillfälle genom ett djungelområde. Djungeln kryper inpå på nära håll i Rio. Vidare mot Kristusstatyn sedan och färden gick genom stadsdelen Santa Theresa och med fler fina vyer över stan. Det var betydligt mer folk vid Kristusstatyn än tidigare vid Sockertoppen. Nu hade de större grupperna hunnit ikapp oss. Värmen hade också stigit rejält och det var en svettig historia där på denna dagens andra kulle. Och trångt om saligheten var det. Vid mitt tidigare besök var det första gången jag såg en selfiepinne, men både då och nu fanns det i gengäld desto fler. Att imitera statyns utsträckta armar hör till vanligheterna, men även andra varianter förekommer. Cementen till Kristusstatyn är från Skånska Cementgjuteriet och i åtminstone skånska kretsar kallas statyn därför för Limhamns-Jesus. Och nu såg jag den alltså på nära håll igen. Turen avslutades med att vi blev avsläppta vid en restaurang med ytterligare en fin utsikt över staden. Det var inte direkt gratis att äta där, men så var det också gott och med fin utsikt. Det var i Santa Theresa och därifrån åkte vi sedan taxi tillbaka till Copacabana. Vi hade verkligen haft fint väder och de enda egentliga moln som var under dagen fångade jag på väg från stranden senare och de befann sig bakom just hotellet där vi träffats på morgonen. Ny träffpunkt på kvällen sedan för att äta ännu en gång, nu hamburgare på Rota 66. Och innan dess caipirinhas av olika slag. Vi var samma kvintett som tidigare på dagen och cirkeln slöts genom att vi efter maten åkte upp till skybaren på 30:e våningen på Rio Othon Palace. Därifrån var förstås utsikten ner mot Copacabanastranden magnifik och kvällen var varm. Det höll 34° på dagen och fortfarande 29° sen kväll.