Probably

Carlsberg. Probably the best beer in the world. The Soundtrack of Our Lives. Probably the best band in the world. Ja, få har väl undgått Carlsbergs lite kaxiga påstående om sin egen storhet och smaken är väl som baken – som det brukar heta – för en del gillar ölen från Carlsberg, andra kanske inte lika mycket. Det är förstås samma sak med musik och att det göteborgsbaserade bandet The Soundtrack of Our Lives skulle vara världens bästa är definitivt inget bandmedlemmarna själva säger, men frågan är om de inte är det. Och efter det långa uppehållet efter avslutet i december 2012 fram till några enstaka spelningar förra sommaren och nu aktuell turné är frågan om de inte är bättre än någonsin. De är verkligen mycket tighta och på alla sätt bra. Det är måttligt med konsertgående för min del numera, men efter att ha sett The Soundtrack of Our Lives igen i Hammenhög i somras blev det nu i alla fall att jag såg dem igen en gång under pågående turné. Även den här gången var det i Skåne, denna gång i Malmö och på Slagthuset där. Jag har varit på Slagthuset tidigare, men då har det varit konserter i det som nog heter Slagthusets teater. Då har det varit sittande publik i vad som just varit en teaterlokal. Det här var dock något annat. Nu var det i det som tydligen kallas Saluhallen och det var ett bra ställe för spelningar av det här slaget. När Kulturbolaget, KB, i höstas stängde ner sin verksamhet på Bergsgatan kändes det som att det blev ett stort tomrum, men allt har väl sin tid och efter att jag nu har besökt den här lokalen i Slagthuset känns det bättre. Tomrummet känns fyllt. Probably the best spellokal i Malmö. Och vad kunde då vara bättre än att – för min del – begå premiär i den lokalen genom att se The Soundtrack of Our Lives. Det var verkligen en magnifik spelning som levererades i lördags kväll, samtidigt som en bedrövlig sörja av dåliga låtar framfördes av mediokra artister i det som kallas Melodifestivalen i en arena i Solna/Stockholm. Ser man till det som framfördes där kan man nästan ge upp hoppet om svensk musik, men med ett band som The Soundtrack of Our Lives återupprättas det hela. Bättre än så här blir det inte. Jag har svårt att tänka mig att någon lämnade Slagthuset besviken efter den drygt två timmar långa spelningen i lördags. Vi hade då fått låtar som Firmament vacation (A soundtrack of our lives), Grand Canaria, Big time, Sister Surround, Confrontation camp, Mantra slider och mycket mer. 20 låtar blev det totalt om man får tro setlistan som finns att tillgå på nätet. Jag räknade inte och höll inte koll. Jag bara njöt. Och inte var det bara jag och den övriga publiken som var nöjda, även Ebbot och de andra i bandet verkade vara det. Det är verkligen förnämligt att de bestämt sig för att spela tillsammans igen! Med start ikväll återstår nu tre spelningar på hemmaplan i Göteborg, på Pustervik, av den här turnén och det är bara att gratulera er som har biljetter dit. Ni får inte Nicole Sabouné som support act, vilket det var i Malmö, men det kan kanske vara bra med det som bjuds de här tre kvällarna också. Och om inte så är det i alla fall sedan dags för huvudakten. Och för er som missat bandet nu ges nya möjligheter i sommar för då blir det ytterligare ett antal spelningar. Don’t you dare miss it!! som det brukar stå på Bob Dylans affischer.