Paint it black

Helrenovering av mitt föräldrahem pågår sakta men säkert. Mer sakta än säkert skulle man nog kunna säga. Det här får ta sin tid. Projektet drog igång 2014 och jag försöker maxa ROT-avdraget varje år. I nuläget är det mesta kaos efter att snickarna i vintras rev ut allt på bottenvåningen. På köpet försvann då dusch och toalett så det har inte varit mycket jag varit där i år eftersom jag vill ha tillgång till dusch om jag ägnat mig åt gräsklippning eller plock med något. Och toalett vill man ju gärna ha tillgång till också. En bit in på sommaren kom ändå porslin och dusch på plats så nu har det blivit några enstaka besök. Ibland dock bara blixtvisiter som i veckan. Jag ville se hur det gått med målandet. Det var lite kompletterande som målaren skulle göra i stora rummet uppe. Det och sovrum och badrum är i stora drag färdiga, men i övrigt är allt i ett rivningsskede som ser hopplöst ut. Men...förhoppningsvis händer det en del i vinter när snickarna återkommer och då kan man kanske snart ana hur det ska bli även nere.  Jag känner mig totalt lastgammal när jag nu droppar att min pappa flyttade till huset som 3-åring 1929. 1929! Det är ju snart ett sekel sedan. Han var yngst av fem syskon och flyttade dit med föräldrar och farfar. Och syskonen då. Mamma flyttade dit efter giftermål 1960 och 1965 flyttade jag in. Pappa gick bort 2014 och plötsligt stod jag som ägare och med beslutet huruvida jag skulle behålla eller göra mig av med huset/gården. Mamma hade gått bort redan fyra år tidigare. Det var en liten gård och det var min farfar som drev lantbruket länge efter flytten dit 1929. Pappa fortsatte sedan och det var en liten enhet med några få kor och höns. Häst, inte traktor. Det är ju min barndom där. Med hölass, höhängen, hästen Olle som man kunde ge socker. Och allt sånt där. Det hade känts fel att sälja. Jag bestämde mig för att behålla hus och byggnader och det närmaste av mark och skog, men sälja av merparten av skogen och låta det finansiera renoveringen. Jag har aldrig haft något intresse för jord- och skogsbruk även om det var kul att åka hölass som barn. Bättre sälja av då och slippa det bekymret.  Sedan jag röjt ut det mesta kunde renoveringen dra igång i en del av huset 2014 medan jag huserade i den andra delen och det var först mest rivning som utfördes. Störst förändring blir det på övervåningens ena halva eftersom jag där öppnat upp hela vägen upp till taknocken. Takhöjden tidigare var väl ca 1.80 och det kändes som att innertaket föll över en. Nu rev snickarna ut upp till vinden och det blir förstås en helt annan känsla. Balkarna bevarades liksom en timmervägg och när snickarna var klara med sitt hade jag dit en målare och kommunicerade kring kulör och utseende på det frigjorda träet. Jag ville ha till ny yta och eftersom det skiljde en hel del i färg på timmerväggen ville jag få det målat. Målaren var inne på brunt eller  kanske mer laserat, men jag kände att jag ville ha det svart. Både balkar och timmervägg. Det blev också snyggt precis som jag hoppats. Nu på sensommaren hade jag dit målaren igen för att komplettera med färg på en tillkommen liten utbyggnad vid vindsluckan och även på en gammal trästege som ska häktas dit när man ska upp till vinden, annars hänga löst. Stegen var snickarnas idé, att måla den min. Och uppdraget att måla målarens. Svart ville jag förstås ha även detta och det var det jag ville dit och titta på häromdagen. Det såg bra ut, men skulle få en strykning till dagen efter. Det svarta bryter fint mot det vita och rummet med den nya takhöjden kan nog komma att bli fint när allt är på plats. Om jag flyttar dit permanent eller inte får visa sig, men jag renoverar för att behålla det. Lantbrukare lär jag aldrig bli och kanske inte min pappa heller ville det egentligen. Det trillade väl kanske över honom lite. Farfar gjorde väl mer valet att bli det och han höll på med lantbruk även i Tingsryd innan flytten gick några kilometer norrut efter köp av gården. På Börjes, affären i Tingsryd, finns en målning av konstnären Eric Bojs där han porträtterat olika yrkesmän från förr i tiden i Tingsryd och bland dem finns en Lantbrukare Ohlsson. Tingsryd var inte så stort på den tiden så det är inte omöjligt att det där faktiskt är min farfar.