Oxford Town

Igår blev det en tur till Oxford, en relativt kort och billig tur-och-returresa med buss från London. Det andas historia och gammalt om staden och den vimlar av studenter. Jag tror nog egentligen att man - som ofta på platser - ser Oxford bäst till fots, men jag bestämde mig för att ta en sightseeingtur med buss utan tak på övervåningen. Topless om man så vill.  Guiden som var ombord var mycket informativ och lättsamt underhållande och i informationsflödet var det ett väldigt namedroppande om människor som bott och verkat och studerat i Oxford och bland namnen jag snappade upp fanns premiärministrar som David Cameron, Tony Blair, Margaret Thatcher och Theresa May och utländska storheter som Bill Clinton, Indira Gandhi och Aung San Si... Aung Si San... Aung San Ki... äh, ni vet vem jag menar. J.R.R. Tolkien, C.S. Lewis och Lawrence av Arabien nämndes också. Och på någon reklam för guidad walking tour såg jag bl.a. T.S. Eliot och Jane Austen nämnas. Många kända har kopplingar till Oxford. Det var mycket av gamla byggnader som passerades, men det var först när det fanns möjlighet att överge bussen och istället gå en bit med guiden som det gick att fotografera med någon ordning. Jag var lite sen med att börja bussfärden så det var för sent för att göra den anslutande extra loopen med annan buss, men som sagt tror jag ändå man ser staden bättre till fots. Next time.  Jag tyckte att det såg inbjudande ut med en gränd eller kanske snarare innergård där något som hette The Crown skulle ligga. Det blev en bit mat där och jag förstod att det var en hel flock unga svenska studenter där vid ett bord ute. Med mat i krävan kunde jag ta mig an kvällen och jag gick den korta biten till New Theatre. Inte mycket är nytt i Oxford och inte heller New Theatre. Från 1934 är den tydligen.  Jag såg Adam Ant där på New Theatre för något år sedan och nu var det dags för Suzanne Vega. Hon gjorde nu sin sista spelning på brittisk mark för den här gången och denna gång har det varit dubbel albumspelning som stått på programmet, först Solitude standing med bl.a. Tom's Diner och Luka och efter paus 99.9F°. Båda albumen från början till slut och med mycket anekdoter och förklaringar till låtarna. Något extranummer bjöds det också. Bra konsert. Så nära och behändigt som det är att ta sig till Oxford från London är det nog högst troligt att det blir någon mer tur dit i framtiden. Jag är väl för gammal för universitetet, men besöka staden kan man ju göra ändå.