Only sixteen

Det är näst sista dagen på 2022 och det är väl läge att blicka tillbaka på det gångna året. Jag tänkte i alla fall att jag skulle kasta mig tillbaka till sommaren som nu i mörka december känns mycket fjärran. Till sommaren alltså och den turné Ulf Lundell begav sig ut på då. Kanske var det hans sista sommarturné, åtminstone har han själv hävdat att det är så. Hur som helst var det en på alla sätt mycket trevlig turné med Lundell för tre år sedan, sommaren 2019. Det var då efter flera års väntan sedan den där konserten på Göta Lejon på nyårsafton 2015. Sommarturnén 2019 följdes av två spelningar på Berns alldeles innan jul 2019 och sedan skulle det bli ny sommarturné 2020. Så var det tänkt. Turnéplan presenterades och biljetter släpptes i slutet av januari 2020. Så kom då coronaviruset och ställde allt på ända. Turnén, liksom allt annat, ställdes in. Och inte gick det att vara ute och turnera sommaren 2021 heller. Pandemin gjorde fortfarande sitt för att ställa till det för alla eventuella sådana planer. Men 2022 då? Jo, nu skulle det väl ändå kunna bli av. Turnéplan kom, biljetter släpptes och kanske att det skulle fungera. 31 mars 2022 stoppade Ulf Lundell ner papper i skrivmaskinen och skrev ihop ett brev som var ett slags officiellt sådant till allt och alla som kunde vara berörda. Det var ett brev som ingav hopp om framtida konserter, men som samtidigt vittnade om att den då kommande sommarturnén av allt att döma var den sista för Lundell. ”…den här Sommarturnén 2022 är den sista sommarturnén jag gör och det är också den sista turnén med det här bandet… / …Jag håller allt öppet för framtida konserter eller vad som helst eller inte… / …It is what it is, och det blir vad det blir, eller inte…” skrev Lundell i brevet. Han tackade bandet, crewet och publiken för ”sommaråren som gått”. OK… bokstavligen i svart på vitt. Sista sommarturnén och sista turnén med bandet, men alltså en öppen dörr till framtida konserter. Sommarturnén 2022 var varudeklarerad och klar. Till en början presenterades 15 konserter från 17 juni till 13 augusti, men det stod också att fler konserter skulle tillkomma. Turnéplanen var till delar ganska lik den tänkta för sommaren 2020, men en del platser var borta medan andra tillkommit. Turnéavslutning var tänkt i Lindesberg Arena i Lindesberg 2020 och det stod fast även till sommaren 2022. 15 spelningar alltså och visst tillkom det några. Totalt var det uppe i 18 som mest, men två av dem ställdes också in. Det handlade som jag förstått det om dålig biljettförsäljning i Falkenberg och norska Beitostølen. I båda fallen handlade det om spelningar som var en del av festivaler eller konsertserier och det kan nog ha varit hela de där paketen som hade för dålig biljettförsäljning, inte nödvändigtvis just spelningarna med Lundell. Sent om sider tillkom också en spelning i Motala och den blev i alla fall av, men 15 blev till så många som 18 och sedan alltså bara 16. Därav bloggrubriken. Några fler spelningar blev det ju heller inte under hösten och inga nu innan jul eller vid nyår. Personligen trodde nog jag annars på någon eller några enstaka spelningar under hösten/vintern och då också med det band Lundell nu länge haft med sig. Ingen turné med bandet (eftersom det var skrivet så i det där brevet), men kanske några kvällar på ett och samma ställe eller något i den stilen. Och lite som ett avslut med det här bandet, om det nu är så Lundell tänker. Att han ska avsluta kapitlet med de musikerna. Men alltså… inget. Inget i höst, inget vid jul eller nyår. På det viset blev det ju då också ett grand total på bara 16 konserter under 2022. Nåja, fler än under 2020 och 2021 i alla fall, men det hade ju sina randiga skäl och rutiga orsaker att det inte blev några då. Jag har skrivit om alla sommarens spelningar i enskilda blogginlägg och jag tänker därför inte skriva alltför mycket ytterligare här. De där blogginläggen finns kvar om någon vill gå in och titta på dem, kanske återuppleva en del av sommaren och en konsert man själv besökt. Jag har lite halvt slumpmässigt plockat en del bilder från varje konsert hit till det här inlägget så det finns så det räcker, men det finns lite fler i de enskilda inläggen. Något lite ska jag väl ändå skriva om sommarturnén även här, lite snabbt summera och minnas tillbaka. Det var ju ett lite märkligt upplägg med två spelningar i mitten på juni och sedan ingenting igen förrän tre och en halv vecka senare. På det viset var det i alla fall och det var efter lång väntan spännande att få se vad som skulle komma på premiären i Huskvarna. Det blev då och vid de kommande spelningarna flera återseenden. Det var många man inte träffat sedan Berns före jul 2019 eller kanske till och med sommaren innan och det är klart vi funderade över vad som skulle komma. Någon hitparad skulle det inte bli, allt enligt det där brevet Lundell skrev i mars – ”Blir det hitparad? Nä” – och i avsaknad av nysläppt album att ha som någon slags grund på setlistan var det knappt lönt att spekulera. Det fick bli vad det blev. Kunde backdopen med en fiskargubbe som drog ett nät ge någon ledtråd? Nej, knappast. Att Kär och galen-albumet fanns upptryckt på t-shirts i merchen visade sig dock vara lite av ledtråd för efter en blytung inledning med Hungerdepartementet och Den natt som aldrig dagas och efter det En droppe vatten, Så mycket äldre och Den vassa eggen följde vad som nog var Lundells första albumspelning. Kär och galen-albumet, Lundells största kommersiella succé i skivväg, fyllde 40 och det uppmärksammades genom att albumet spelades från början till slut. Det hade nog ingen gissat. Det här med att hela det albumet framfördes följde med under även de kommande fyra spelningarna och det var väl lite på gott och ont. Det är ett bra album och bra låtar och personligen tröttnar jag aldrig på att höra Lycklig, lycklig och Kär och galen, men det blir ju lite förutsägbart. I Huskvarna, i Karlstad, på Fårö, på Skansen och i Furuviksparken bjöds vi på albumet i sin helhet, men efter det blev det mer öppna setlistor. Och Kär och galen-albumet i alla ära, men kanske var det just det att man släppte det konceptet till spelningen vid Kronovalls vinslott på Österlen som bidrog till att just den spelningen lite särskilt satt sig i minnet och hjärtat hos många av oss som var där. Överhuvudtaget var det en bra setlista där och det var väl åtta turnépremiärer vi fick när det nu gavs utrymme till det. Måne över Haväng som avslutande extranummer satt inte fel. Och så var det en alldeles så där perfekt sommarkväll där, efter en mycket varm dag. Det rullade på i ett ganska tight turnéschema med exempelvis fem spelningar inom loppet av åtta dagar i Mariestad, Dalhalla, Norrköping, Borgholm och Malmö innan det var några dagars ledighet för Lundell, band, crew och ambulerande fans. Waterside i Mariestad var för mig en ny spelplats och det var även Götaparken i Norrköping. Andra ställen i somras var desto mer bekanta: Dalhalla, slottsruinen i Borgholm m.fl. Det var på de flesta ställen bra väder och vad jag kan påminna mig var det väl bara i Huskvarna som det blev lite småruggigt framåt senare delen av kvällen och i Dalhalla som det var regnigt. Och så kändes det lite rått i Göteborg också, men i övrigt var det nog bra väder överallt. Sommarturnéer kan ju annars vara lite lynniga vädermässigt. Nog blev det lite hitparad ändå ibland och jag tror nästan att Malmö kanske allra mest får räknas som sådan. Men bra, mycket bra. Trädgårdsföreningen i Göteborg efter det och trots att jag från början inte riktigt tänkte att jag skulle dit tog jag mig även till Oslo för vad som blev den enda spelningen i Norge. Sentrum Scene i den norska huvudstaden är en bra spellokal och det blev förstås en bra spelning där. Det var inomhus i Oslo och inomhus även nästa dag, i ett annars mycket sommarfint Motala. En ny spellokal där, Motala Lokverkstad. Ny som spellokal, men en gammal industrilokal var det. Kul att man återanvänder den på det här sättet. Enda kvarvarande utomhusspelningen var den i Västerås, även det en fin sommarkväll. Var det sista gången vi hade chans att se Lundell utomhus? Kanske. Inga mer sommarturnéer var det ju deklarerat. Det behöver i och för sig inte hindra att han kanske kan göra enstaka framträdanden utomhus sommartid, men en del talar ändå för att spelningen i/på Folkparken vid Mälaren i Västerås kan ha varit den sista ute. Turnéns sista spelning var nämligen inomhus, i Lindesberg Arena. Lite konstigt kändes det att det var så och ett lite konstigt avslut blev det också eftersom Lundell och bandet efter den traditionsenliga turnéavslutningslåten Min vandrande vän inte ställde upp sig framför publiken och tackade och bugade. Om det här nu var sista gången vi såg Lundell med det här bandet känns det extra konstigt att det blev så. Det hör ju liksom till, åtminstone på Lundells konserter. Det var samma sak på premiären i Huskvarna och där kändes det också som ett snöpligt slut. De flesta av oss var nog övertygade om ytterligare extranummer där och sedan det sedvanliga bugandet, men så blev det inte. Inte där och alltså inte heller i Lindesberg. Om det uteblivna publiktacket berodde på Lundells humör eller om det var något annat är skrivet i stjärnorna, men tyvärr kan det konstateras att Lundell både i Lindesberg och under en del andra spelningar på turnén hade en del tråkiga markeringar och utfall mot publiken. Det är svårt att glömma det och som helhet var inte den här turnén i samma anda av glädje som var fallet sommaren 2019. Då höll sig Lundell borta från att markera mot publik för att någon filmade eller fotade eller gjorde annat som misshagade – jag kan bara minnas ett enda litet tillfälle under sommaren 2019 – men den här senaste turnén bjöd tyvärr på en del i den vägen. Kanske att Lundell var lite turnétrött mot slutet också och kanske att det bidrog till avsaknad av publiktack i Lindesberg och att inget nytt i konsertväg följt efter sommaren. Vad vet jag? Lika kul som sommaren 2019 var det inte, men en bra turné var det ändå och om det nu är så att det här verkligen var sista gången vi såg Lundell med det här bandet är det bara att tacka för den tid som varit och känna saknad för det är ett knippe bra musiker som turnerat med Lundell. Så… avslutningsvis tack för den här turnén, Andreas Dahlbäck, Marcus Olsson, David Nyström, Janne Bark, Surjo Benigh och Jens Frithiof! Och förstås även tack till Ulf Lundell! Vi får hoppas på fler spelningar framgent, i en eller annan form. Nu blir det bilder från sommarturnén för den som vill och orkar scrolla vidare och titta. Jag försöker här också länka till de 16 individuella blogginläggen om sommarens konserter, samlade på ett bräde. Jag hoppas i alla fall att länkarna fungerar.   Huskvarna https://www.devote.se/Otium/its-been-a-long-time-since-i-rock-and-rolled-31432069 Karlstad https://www.devote.se/Otium/sitting-31432320 Fårö https://www.devote.se/Otium/faaroe-31432633 Skansen https://www.devote.se/Otium/skansen-31432839 Furuvik https://www.devote.se/Otium/loerdagskvaell-i-parken-31433147 Kronovalls vinslott https://www.devote.se/Otium/om-himlen-och-oesterlen-31433058 Mariestad https://www.devote.se/Otium/utanfoer-murarna-31433273 Dalhalla https://www.devote.se/Otium/sitting-down-here-31433515 Norrköping https://www.devote.se/Otium/norrkoeping-31433628 Borgholm https://www.devote.se/Otium/the-last-time-31433749 Malmö https://www.devote.se/Otium/det-ska-va-gamla-laatar-31431137 Göteborg https://www.devote.se/Otium/raatt-och-romantiskt-31434016 Oslo https://www.devote.se/Otium/oslo-31425588 Motala https://www.devote.se/Otium/400-31432429 Västerås https://www.devote.se/Otium/vid-sjoen-31434672 Lindesberg https://www.devote.se/Otium/den-sista-31435157