On the road again

1996 åkte jag på min första resa med Rosa Bussarna och det var vad man nu kallar ”Långa Afrika”. Första långa resan med Rosa Bussarna genom Afrika började senhösten 1995 och från början var jag inbokad på den turen. Tre månader från Kairo till Kapstaden, från norr till söder. Det blev dock att jag flyttade fram min bokning till att åka nästa resa, vilket i bokningsskedet var omvänt Kapstaden-Kairo med buss. Där tillkom det emellertid en del ändringar av resrutten ganska tätt inpå, men vi visste i alla fall om innan vi lämnade Sverige att vår resa skulle bli lite justerad. Det blev för vår del Kapstaden-Nairobi med rosa buss och sedan flyg till Kairo för de sista två veckorna i Egypten i inhyrda bussar och med boende på hotell. Egypten med sina pyramider var ett huvudmål på den resa vi alla först bokat och därför kunde inte den biten av resan gärna plockas bort. Jag hade gärna åkte genom Etiopien, Eritrea och Sudan som den första gruppen gjort och så var det ju lite det med att färdas hela vägen i buss från söder till norr eller vice versa, men jag är ändå mycket nöjd med resan som den blev och betraktar den som den bästa resa jag varit på.  Många av oss som åkte med Rosa Bussarna då gjorde det för första gången och allt var nytt med de rutiner som fanns och till en början ville man ha med en rosa buss på var och varannan bild. Efter några dagar på vandrarhem i Kapstaden – där jag råkade ut för inbrott i ett skåp och tvingades ägna ett par dagar åt att kontakta polis, försäkringsbolag, SOS International m.fl. och även köpa igen en del saker som blivit stulna – började den riktiga resan. Vi hade hunnit bekanta oss med varann under de inledande dagarna i Kapstaden och lite utifrån det valt vilken av de totalt fyra bussarna man ville åka med. De rosafärgade bussarna är alla döpta efter katter i Gösta Knutssons berättelser om Pelle Svanslös och jag valde att åka i bussen som hette Måns medan andra åkte i Bill, Bull och Pelle. Totalt var vi ungefär 95 personer, personal inkluderat, som färdades genom det afrikanska landskapet under ca 2,5 månad upp till Nairobi och det gjorde vi i alltså fyra bussar och två medföljande lastbilar. Med allt detta rosafärgat såg det ut som rena cirkussällskapet som kom åkande genom byar i bl.a. Malawi, Uganda och Tanzania.  Det kanske inte var kristallklart på en gång, men snart förstod man att det ju faktiskt var samma låt som spelades varje gång vi påbörjade en körning en dag. För oss månsare var det On the road again med Canned Heat. Det här var chauffören C-G:s val av morgonlåt och den blev vårt soundtrack till resan, för evigt förknippad med den. Mungiporna dras än idag upp när jag hör den spelas eftersom den påminner så starkt om det där skumpandet under fantastiska veckor med nya vänner för nu 21 år sedan. När nu Canned Heat skulle komma till Göteborg ville jag se dem för att få den där låten live en gång och därför tog jag mig till Nefertiti igår. Det var utsålt och trångt runt de bord där folk satt och lite svårt att se om man inte stod i främre ledet (eller satt vid bokat bord), men åtminstone under första setet stod jag bra intill baren. För säkerhets skull avverkades On the road again som första låt och det var som väntat trevligt att få höra den live. I ärlighetens namn var väl sedan stora delar av spelningen lite seg, men nu har jag i alla fall sett det 50-årsjubilerande bandet en gång – och fått min låt. Det är inte helt intakt, men ett par av ”gubbarna” var med när de spelade på Woodstock 1969.  Det har blivit några ytterligare resor med Rosa Bussarna för mig och morgonlåtarna har varierat, men On the road again är den som har fastnat bäst på teflonminnet, mycket för att just den resan var så bra och allt var nytt. Och så var det ju också en tidsmässigt lång resa.  På Nefertiti hittade jag en koppling till en annan tidigare rosabusschaufför i baren. Har jag förstått det rätt har nämligen Micke, som han heter, dragit igång det lokala Fiskebäcksbryggeriet och i Nefertitis bar hade de en öl därifrån. Nu är jag ingen craft beerälskare, men den här kändes det som jag ville testa. Jag får nog dock överlåta åt expertisen att bedöma hur bra – eller inte – den var.