On Broadway

Bruce Springsteen har tagit till ett nytt grepp genom att göra en lång serie framträdanden på Broadway i New York. Det hela tilldrar sig på något som heter Walter Kerr Theatre och det är en inte särskilt stor teater så det blir tämligen intima föreställningar. Men det kostar också. Biljettpriserna varierar, men de flesta är mycket dyra även om det också finns en del för mer humana 75 dollar efter vad jag förstår. Det låter lite som en våt dröm för en Springsteenfan att vara med om en sådan här liten konsert, men smakar det så kostar det alltså. Själva biljettförsäljningen skedde genom ett lite omständligt förfarande där man skulle registrera sig och hoppas på insläpp till att bli en del av den lilla skara som fick möjlighet att kunna köpa. Själv gjorde jag ett mycket halvhjärtat försök att registrera mig, men har egentligen aldrig tänkt att jag skulle åka dit. Och så lär det inte bli. Vad är väl en bal på slottet?... Skulle någon erbjuda en biljett på acceptabel prisnivå och det ligger rätt i tid skulle det förstås kunna vara intressant, men det känns som ett onödigt stort och dyrt projekt att ta sig till New York bara för ett par timmar med Bruce på scen, även om det är på en liten sådan och med liten publik. Igår dök det upp en nygjord ljudinspelning från en av kvällarna nyligen och jag lyssnade igenom den. Bruce blandar berättande med att framför sina låtar ensam på scen och med frun Patti Scialfa i någon låt. Och visst blir man sugen! Det hade ju varit kul att få vara med en kväll ändå. Några av mina vänner är lyckliga – och ekonomiskt något fattigare – innehavare av biljetter till en eller fler av föreställningarna och det är bara att gratulera. För oss övriga blir det nog att bara hålla till godo med det här och annat från YouTube. Inte filmat, bara ljud. Men hyfsat sådant och man kan känna att man är där som en del i publiken. Det är inte omöjligt att det plockas bort från YouTube ganska snart så vill man få ta del av det är det nog bäst att klicka på den här länken typ redan nu: https://www.youtube.com/watch?v=iZLVt0NLar0&feature=youtu.be. På min pappas sida var det en del som emigrerade till Amerika någon gång under den stora emigrationsvåg som var. Den skildras ju som bäst av Vilhelm Moberg i romanserien som inleds med Utvandrarna och själv bor jag i Mobergland, inte långt från Ljuders socken varifrån det väl var Karl-Oskar och Ida i boken bröt upp. De lämnade den steniga småländska landsbygden för att få en ny chans någon annanstans långt borta i okänt land. Det är inte helt olikt senare års migrationsvåg som istället går åt det här hållet även om man på den tiden inte behövde fly från krig. Jag har för mig att det var på min farmors sida det emigrerades. Medan min farmor blev kvar tror jag de flesta syskonen i övrigt emigrerade och det var i umgänget hos min far och fastrar och farbror bl.a. personer som benämndes Morbror Carl och Moster Anna och det torde ju då ha varit min farmors syskon. Det kan ha varit – och var nog – på andra grenar också och hur som helst omnämndes de där emigrerade vid sammankomster där vi drack kaffe och åt hembakat och kanske våfflor eller någon smörgås. Det var mycket prat om folk jag inte kände mer än till namnet och knappt det, minns jag. Enstaka av de där borta i det stora landet i väst tog sig tillbaka till Sverige på besök till släkträffar eller annat och jag minns att någon hade med sig en Polaroidkamera där man kunde se bilderna direkt (en tidig digitalkamera skulle man nästan kunna säga) och en gång fick jag när jag var barn en dollarsedel av en av de där svenskamerikanerna som hette Olga. Jag minns inte om hon var på besök och jag fick den då eller om den skickades i brev, men en dollarsedel var det och slät var den säkert. Ingen gigantisk gåva, men en skärva av den stora världen var det och säkert ganska spännande för mig som barn. Olga bodde på den långa och breda gatan som heter Broadway och som skär snett över Manhattan. Jag har varit i New York ett par-tre gånger (beroende på hur man räknar), men det har inte blivit av att jag kollat upp var på den alltså långa gatan Olga bodde. Om jag någonsin kommer tillbaka till Big Apple ska jag se till att göra lite research. Adressen torde jag kunna hitta som avsändare på något gammalt brev. Olga är död sedan många år tillbaka, men det hade varit lite kul att veta var hon bidade sin tid, släktingen jag fick en dollarsedel av. Vart den där dollarsedeln tagit vägen vet jag tyvärr inte. Den är nog väl gömd någonstans. Musikaler är jag väl närmast allergisk mot, men det är för stora såna uppsättningar Broadway är mest känt. Det kryllar av teatrar runt delar av gatan och det är nog där i gyttret av sådana som Bruce Springsteen nu håller hov kan jag tänka mig. Det får väl kanske bli någon slags målsättning om jag kommer till New York och Manhattan ytterligare någon gång att dels leta upp Olgas adress och dels kanske se någon teater eller stålsätta mig mot det mentala motståndet mot musikaler och se en sådan. Eller ännu hellre Bruce Springsteen. Vem vet, den här serien av konserter som är lite mer av storyteller eller spoken word blir kanske långvarig.