Öl

När jag i natt såg att det skiftat över till nytt datum på datorn och att det nu var framme vid 10/10 slog det mig ännu ett år att det var årsdagen för den första öltestaraftonen jag och två vänner hade när vi alla var mycket yngre. Det hela tilldrog sig i Väckelsång i Småland och vi som av någon anledning kommit fram till att ett öltest vore trevligt att ha var jag, Ulf och Jörgen. Vi kan kalla dem det eftersom de heter det, annars var det mer smeknamn och efternamn som var gångbara i samhället. Hur som helst hade vi bestämt att vi skulle ha ett öltest tillsammans och det en fredagskväll som råkade vara med det snygga datumet 10/10. För ändamålet införskaffades ett antal flaskor och burkar öl från Systembolaget, en av varje, och när kvällen var inne samlades vi hemma hos Ulf i hans lägenhet. Han hade fixat något till oss att äta och jag tror att vi avverkade den fasta födan innan vi kastade oss över vårt stash av öl. I tre likadana glas hälldes den första ölen upp i barnkalasidentiskt lika stora delar och så provsmakade vi utan att konferera om vad vi tyckte. Vi hade en betygsskala som liksom i skolan när vi gick var på 1 till 5. För att lättare bestämma sig stod siffrorna för Mycket gott, Gott, Godkänt, Ej godkänt och Uselt i fallande skala från alltså 5 till 1. Sedan vi alla var nöjda med den första provsmakningen redogjorde vi för vad vi kommit fram till för betyg. Det kan här ha varit så att den faktor som man ibland kan känna när man tar en första klunk öl en varm sommardag trädde in, när den där första klunken kan vara så vidunderligt läskande och god. Jag säger att det KAN ha varit så, att denna första öl i en lång rad vi skulle testa var så hett efterlängtad att den fick något lite av överbetyg. Det KAN ha varit så, men hur det än var visade det sig att vi alla gav denna första öl högsta betyg. Fem poäng alltså. Five points. Cinq points. Från alla jurymedlemmarna. Den där första ölen vi testade hette John L’s guldöl och den blev ju i den stunden den fick toppbetyg av oss alla tre lite klassisk i den lilla kretsen. Vad sedan nästa och nästa och nästa öl hette minns jag inte, men jag tog hand om renskrivningen av protokollet så i alla fall i utskriven form finns det att beskåda. Det finns en viss risk att protokollen till slut strandade i en numera havererad dator och att de filerna inte går att liva upp, men utskrifter har jag alltså. 1986 hade jag ingen dator så åtminstone första listan renskrev jag ursprungligen på skrivmaskin. Ingen annan öl kunde under det där första öltestet 1986 mäta sig med redan legendariska John L’s guldöl. Någon enstaka 5:a i betyg blev det från någon av oss, men inte av alla tre samtidigt. Tilldelningen per öl var ju ganska liten eftersom vi broderligt delade på de 33, 45 eller kanske 50 centiliterna, men det räckte till att känna smaken och göra en bedömning och även om vi gjorde det här för att det var trevligt var vi samtidigt seriösa i våra bedömningar. Hur många olika öl vi testade den där kvällen för 32 år sedan är numera hemligstämplat, men jag undrar om det inte var så att vi nästa dag satte upp protokollet på lokala stället vi hängde på, Lilla Caféet. Till allmän beskådan. När jag senare träffade Ulf och Jörgen sade vi att det varit en trevlig kväll och att vi måste göra om det. Nu är det ju så med saker och ting att det kommer mycket annat emellan så det skulle faktiskt ta oss 10 år innan vi hade nästa öltest. Och det var ju kanske lämpligt ändå eftersom det första var den 10/10. Den andra gången var vi alltså följaktligen 10 år äldre och jag tror att det var ett något mindre antal öl som köpts in för ändamålet trots att vi enligt protokollet betade av exakt lika många. Denna andra gång var vi hemma hos Jörgen och det blev så sedan vi återupptagit vårt gemensamma intresse för ölhävn… jag menar öltestande att vi under några år hade återkommande sessioner tillsammans och vi flyttade runt så att vi var antingen hos mig, Ulf eller Jörgen. I paketet ingick att det skulle bjudas på lite mat och så surrade vi allmänt om lite allt möjligt och hade det trevligt tillsammans. Jag försökte ha med i tänket på resor jag gjorde att jag skulle köpa med någon öl från utlandet som man inte kunde få tag i hemma så några sådana finns om man tittar på listorna. Angkor från Kambodja, KEO från Cypern, Ohlsson’s Lager från Syfadrika och Cristal från Kuba är sådana exempel. Vi bedömde enligt samma skala vi hade 1986 och förhöll oss fortsatt seriösa till bedömandet. Det skiftade väldigt i betyg från en öl till en annan och lite kan det kanske ha haft med vilken öl man druckit just innan en annan hur man bedömde den, men vi försökte nollställa oss så gott det gick. I några fall var åtminstone jag tvungen att skölja ur glaset efter någon öl som varit helt vederstygglig. Den tyska Aecht Schlenkerla Rauchbier var en sådan. Där kan jag nästan fortfarande känna smaken. Öl ska inte smaka som rökt kött! Vi var ofta oeniga om hur god eller inte god en öl var. Om en av oss gav en fyra eller femma kunde en annan sätta en tvåa eller etta. Det enda vi tycktes eniga om var att belgisk öl inte var något att stå efter. Där tror jag utan att kolla att vi konsekvent var nere på 1 och 2 i betyg alla tre. Det experimentella i de belgiska bryggerierna gick alltså inte hem i stugorna hos oss. Hur gick det med John L’s guldöl då, fick den någon uppföljare där vi alla tre var eniga om toppbetyg? Nej, det var väldigt märkligt att trots att vi alla alltid gjorde en enskild bedömning utan att konferera med varann på något sätt inte hittade någon öl som fick oss alla tre att sätta högsta betyg samtidigt. Man kan ju tycka att någon av alla de vi testade skulle vara värd sådant resultat. Men nej, endast John L’s guldöl tronade på toppen i egen guldglans. I alla fall fram till den hittills senaste (och möjligen sista) öltestningen. Vi hade relativt frekventa träffar 1996-2001 och efter en ny lucka var vi den 10 juli 2004 sedan framme vid vår allt som allt nionde öltestarafton. Då plötsligt när vi sitter där med våra glas visar det sig att vi ännu en gång är eniga om högsta betyg! Och vi var nog lika förvånade över det som vi dittills varit över att vi genom åren inte haft någon alls sådan trippelfemma efter den där allra första 1986. Nu var det tjeckiska Gambrinus som fick oss alla tre att ta till det högsta betyget på en och samma öl. Och kanske var vi extra ölsugna där och då den kvällen för även nästa öl i ordningen fick faktiskt högsta betyg av oss alla tre den kvällen! Som det kan bli! Det var Zeunerts Original som på det viset blev den tredje ölsorten att få toppbetyg av oss alla tre. Det har varit trevliga kvällar och vi säger fortfarande när vi ses att vi måste göra det igen, åtminstone en tionde och sista gång. Med tanke på att första öltestningen var den 10/10 tänkte jag att vi skulle försöka få till vår tionde när datumet för åtta år sedan var snygga 101010 i almanackan. Det var dock en söndag så med tanke på arbetsdag nästa dag var det en mindre lämplig dag. Det gick i stöpet då och har inte blivit av senare heller, men jag vill nog påstå att vi fortfarande håller tanken levande. Jag har föreslagit att vi efter nu tre gånger vardera hemma i våra respektive hem vid den eventuella tionde gången skulle hålla till på neutral mark, i någon lämplig utskänkningslokal där det finns viss bredd på ölsortimentet. Det finns förstås en del lokala sådana, men annars kunde man ju tänka sig att på temat 10 ta sig till restaurangen Ten(n)stopet i Stockholm. (Förlåt, den var dålig!) Det får väl visa sig om det blir en tionde öltestarafton, men kul hade det varit. Vi har som sagt var haft det trevligt de kvällar som varit. Vi har babblat om lite av varje, lyssnat på musik och ätit gott. Och tagit oss igenom en hel del olika sorters öl. Räknar jag rätt i hastigheten har vi avverkat totalt 182 stycken olika sorter genom åren, något färre per gång vid de senare tillfällena än i början. Nog borde vi få till att testa 18 till så vi kommer upp i 200. Sedan kan vi låta oss pensioneras som öltestare. 1996 1996 1996 1996, med Ohlsson's Lager-keps