Never again

Det har varit en lång utflyktsdag till Auschwitz-Birkenau idag och det var förstås intressant och samtidigt förfärligt att se. Mycket siffror var det från guiden, bl.a. det att 1 100 000 människor dödades i koncentrations- och dödslägret Auschwitz, 90 % av dem judar. 1,1 miljon! En närmast ogripbar siffra som är svår att ta in. Detta totala förakt för människolivet. Detta systematiska dödande. Dödstal kan vara stora i naturkatastrofer och stora olyckor också, men det är ofta först när det kommer ner på detaljer man berörs fullt ut. Jag minns hur det berättades om kvarlämnade personliga föremål efter försöken att fly från diskoteksbranden i Göteborg 1998 där så många ungdomar brann inne. Och även i Auschwitz är det när det kommer ner på detaljnivå man riktigt förstår. Ett barn vid en tågvagn på en bild. En rakborste någon använt. En resväska någon packat för sista gången.  Jag har varit i Tuol Slengfängelset och vid Killing fields i Kambodja också och att se en massa dödskallar ordnade efter den ofta unga ålder de avrättade hade berörde där. I Kambodja hette mörkermannen Pol Pot, i Europa var det Hitler. Och andra har också funnits. Låt oss hoppas att det aldrig tillåts hända något liknande igen. Prognosen för dagen var regn, men det hann stöka undan på morgonen och förmiddagen så kvar återstod bara pölarna och lite av lera. Det gråa vädret och lite höstkänsla med nedramlade löv förstärkte bara de nedslående känslor man hade där bland barackerna, men det var skönt att slippa själva regnandet på transportsträckorna mellan dem. Jag åkte med en organiserad utflykt från Krakow och det bör man nog göra. Tyvärr är jag nog världssämst på att följa med i vad guiden på såna guidningar säger. Jag driftar iväg och tar bilder och halkar hela tiden efter. Här var det ändå så väl försörjt att man hade headset på sig vid den långa delen av besöket och man var därför uppkopplad på guiden även om man halkat efter lite. Allra värst var det nog i Den Förbjudna Staden i Peking. Där var så mycket att ta bilder på och jag hade fullt sjå med att försöka se vart guidens flagga tog vägen. Något lyssnat blev det knappast. Och i något tempel i Seoul minns jag också att vi då var tre stycken som helt tappade bort den stora gruppen. Och så i Budapest i unga dar tillsammans med tre kompisar på bilsemester. Vi åkte en guidad stadstur och visade väl inte riktigt den uppmärksamhet som den äldre kvinnliga guiden ville att vi skulle göra. Hon viftade i luften med sin gipsade arm och månade om att vi fyra inte skulle komma bort från gruppen. Och hela tiden sade hon "Buddapeeeste" om den stad hon guidade i. Vi fyra ynglingar av lite varierande ålder stimmade väl en del och kände nog att vi inte behövde veta allt om varje byggnad. Men idag var det inget stim och stoj. Jag var i en grupp turister från många olika länder och vi lät oss guidas runt med allvarsamma sinnen. Jag såg också flera grupper med studenter från Israel under dagen.  Från upphämtning till avdroppning i Krakow blev det för min del totalt ungefär sju och en halv timme på utflykten så det var ett fullt dagsverke.