Ner mot terminalen

Egentligen tycker jag om att stanna lite längre på platser så att man i lugn och ro kan bo in sig och kan känna sig lite som hemma. Fast borta. På en chartervecka kan man ju få lite grepp om läget på en destination, men två veckor eller kanske det där mittemellan med 10-11 dagar som sällan finns som alternativ kan vara lagom – om man inte hamnar på någon tråkig plats. Jag fastnade en gång några dagar i Costa Ricas huvudstad San José eftersom det var Semana Santa eller kanske snarare t.o.m. påsk och inga bussar därför avgick. I det tämligen katolska landet var det nästintill inget öppet av serveringar att besöka så det var några ganska sega dagar där innan jag kunde åka vidare. Det blir inte mycket turistat som jag åker just nu, men fokuset är just nu också att gå på konserter. Jag hade en dag i Amsterdam mellan Southside Johnny och Little Steven, men så mycket blev det inte gjort. Ambitionsnivån var heller inte så hög. Ett besök på Moco Museum och utställningarna med konst av Banksy och Dalí blev det i alla fall. I övrigt gick jag mest runt och tittade i den fina staden på vatten. Ett närmast obligatoriskt besök på Hard Rock Cafe blev det också, Ultimate Long Island Iced Tea där och köp av en t-shirt och ett litet armband som jag närmast per omgående tappade bort. Man kan som svensk inte undgå att fascineras över hur öppet man säljer cannabis och cannabisrelaterade varor i Amsterdam. Rökdoften är påtaglig när man passerar någon coffeeshop och frågan är väl mest vad det hela har med kaffe att göra. I butiker säljs också chokladkakor och godis och kakor med cannabis i. Man får välja med omsorg var man tar sig en kaffe och kaka i Amsterdam om man inte ska få sig en överraskning på köpet. Droghandeln i Oslo skedde också förvånansvärt öppet. Mitt framför ögonen på mig avklarades en liten affär där jag stod och väntade på en buss. Köparna såg ut att ha nått bästföredatumet för bra länge sedan. Inte heller Oslo blev det något turistat i, men det var före och efter gårdagens konsert en eftermiddag, kväll och natt med behaglig temperatur och mycket serveringar öppna till även sent. Genom åren har det efter hand plockat på folk på resor och i samband med konserter som man i olika grad lärt känna och det är alltid kul att återses. Igår gjorde jag ett försök att ta mig till skybaren på Radisson Blu Plaza nära centralen för att se om Øyvind, som jag känner från en resa till Egypten, jobbade där. Baren hade dock inte öppnat ännu så dags på eftermiddagen. Utsikten därifrån är annars fantastisk. Sedan jag installerat mig där jag skulle bo – betydligt billigare än Radisson Blu Plaza – träffade jag Ragnar, en riktig konserträv som väl i alla tider åkt på mycket konserter. På agendan närmast för honom stod att ta sig till Köpenhamn för att se Brian Wilson i morgon och nästa gång våra vägar korsas torde vara i London om halvannan vecka. Och efter det skulle han till Zürich på någon konsert eftersom han inte fått tag i bra biljett på närmare håll. Lite så har jag också anpassat mig efter inte minst arbetstider; har det inte i schemat fungerat att se ett band eller artist i exempelvis Malmö har det sannolikt gjort det i kanske Köpenhamn, Göteborg eller Stockholm istället. När jag nu tagit ett break från arbetslivet är det ju i någon mån enklare att planera, men å andra sidan ligger smörgåsbordet så öppet att det ibland är svårt att veta vad man ska ta för sig av. Efter några timmars välbehövlig sömn i Oslo blev det sedan idag på morgonen en halvtimmes skön promenad med bagage i nerförsbacke innan jag var framme vid bussterminalen och bussen som skulle ta mig vidare till nästa stopp, Malmö. Ny dag, nya utmaningar. Lång bussfärd först och det ser tyvärr ut att bli en regnig historia att se John Fogerty ikväll. Enligt prognosen när jag senast kollade ska dock regnet avta framåt kvällen. Regn är inte konsertbesökarens bästa vän.