När vi gräver guld i USA

Sommaren 1994 är för evigt förknippad med de svenska framgångarna i fotbolls-VM i USA, ett intensivt högtryck med värmebölja och låten När vi gräver guld i USA. Anders Glenmark, Thomas ”Orup” Eriksson och Niklas Strömstedt hade gjort gemensam sak och som Glenmark Eriksson Strömstedt, GES, gjorde de låten som blev ledmotivet för somrarnas somrar som många minns den som. Högtrycket tycktes aldrig ge vika när det väl slagit rot och svenska folket bänkade sig framför TV-apparaterna och såg det gulblåa landslaget ta sig framåt och uppåt i turneringen. Till och med mina föräldrar satt uppe och tittade på de sent sända matcherna. Hypen var total. Det har ju alltid surrats om hemma-VM 1958 när Sverige slutade tvåa efter väl tilltagen finalförlust mot Brasilien. Den andraplatsen är den främsta ett svenskt fotbollslandslag nått i ett VM, men ej att förglömma är 1974 då vi blev femma med bl.a. Ralf Edström, Roland Sandberg och Ronnie Hellström i laget och då var nog mitt fotbollsintresse som mest på topp. Jag minns en bild på mig vid mitt pojkrum med svensk vimpel och stor poster med spelprogrammet bakom och jag minns påsar med Indianpop-popcorn till matcherna på vad som ännu måste ha varit svartvit TV. Färg-TV anskaffades först till kungabröllopet 1976. Men nu var det 1994 och det svenska laget med Tomas Brolin, Martin Dahlin och Thomas Ravelli skördade framgångar och när det då gick hand i hand med det där högtrycket har det sammantaget rotat sig djupt i den svenska folksjälen. När liksom 1958 Brasilien satte stopp för Sveriges gulddrömmar, denna gång i semifinalen, tyckte jag nog ändå att VM liksom var över. Den kanske ändå mest klassiska svenskmatchen då blev väl annars bronsmatchen där Sverige tofflade till Bulgarien med 4-0. Så dags hade jag dock checkat ut och när den matchen spelades såg jag Ulf Lundell i Kisas Folkets Park. Sett i backspegeln kanske jag kunde ha undvarat denna ännu en Lundellkonsert i raden mot att ha sett den klassiska fotbollsmatchen, men det var nog inget som ens föresvävade mig då. Hade det handlat om VM-final hade nog Lundell fått stryka på foten ändå. På min hemfärd från Östergötland mot Småland efter konserten den bronsnatten såg jag en del svenska flaggor och folk som badat i vad slags fontän som nu kunde uppbådas och det är mina bleka minnen av det firandet. Säga vad man vill om Nacka Skoglunds klämmiga Vi hänger me’ 1958 och förbundskapten Georg ”Åby” Ericsons och landslagets klämkäcka Vi är svenska fotbollsgrabbar 1974, men när GES låt När vi gräver guld till USA bars fram av de svenska framgångarna kom den att hamna i symbios med hela det VM:et och den sommaren och de tre i GES såg nästan ut att vara en del av landslaget på de klassiska bilderna från hyllningen i Rålambshovsparken i Stockholm efter hemkomst. Nu 23 år senare rider GES fortfarande på den vågen och det har blivit till totalt sex i princip utsålda kvällar i Borgholms slottsruin. Premiär var det igår kväll och nostalgifaktorn var stor. GES fick ju till en del andra hits också och även de dök förstås upp denna fina sommarkväll som det var i ruinen. De tre nämnda herrarna backades av ett stort band och det saknas ju inte hits komna från varken Orup, Niklas Strömstedt eller Anders Glenmark så det blev utrymme för en del såna också på setlistan, inte bara GES-låtar. Att säga att det hela var en succé är nog en underdrift. Nostalgifaktorn är en kraft man inte får underskatta.