My hometown

Tidig morgon den 29 januari 2020, för alltså idag exakt tre år sedan, gick jag ombord på ett flygplan på Arlanda. Jag skulle ner till Kap Verde igen. Jag hade just kommit hem därifrån två dagar tidigare så det blev väl snudd på rekordkort tid på svensk mark där. Jag kan se att jag hade beräknad landningstid kl. 1.30 den 27/1 och sedan beräknad avgångstid igen 29/1 kl. 6.00. Det blev väl ungefär så. Mellan flygen hann jag i alla fall hem till Småland en vända och jag hann väl packa om en del, men det var inte så väldigt mycket mer än ett dygn mellan tågen till och från så det var inte mycket tid att spela på. Nåväl… jag hade alltså just kommit hem från Kap Verde och skulle ner igen och det kan ju tyckas konstigt att jag åkte så och inte stannade på en gång, men åtminstone då var det billigast och helt klart enklast att åka med Ving eller TUI och vara där nere i två veckor eller kanske bara en. Jag hade lite halvt om halvt åkt skytteltrafik hela den vintern och jag kan vaska fram att jag var där nere 7-21/11 2019, sedan 28/11-12/12, efter det 26/12-9/1 och så 12-26/1 (med landning en bit in på 27/1 i Sverige). Allt som allt alltså redan 4 x 2 veckor den vintern och nu skulle jag ner igen med alltså avresa 29/1 2020. Skillnaden den gången var att jag dels hade bokat flyg till Boavista, grannön till Sal där jag annars håller till, och dels att jag hade för avsikt att inte använda min returbiljett hem. Det var som sagt enklast och billigast att flyga tur och retur med charterbolagen och varje gång man kom till Kap Verde fick man 30 nya visumfria dagar så man slapp krångla med det. Den här gången tänkte jag dock att jag skulle stanna kvar längre och när jag då hittade en mycket billig flygstol till grannön och sedan ett likaledes billigt inrikesflyg till Sal nästa dag kändes det som en bra lösning. Hade jag ändrat mig med det där om hemresan hade jag alltså fått ta mig tillbaka till Boavista igen när det var dags, men så var inte tanken. Nu tänkte jag mig lite knappt 30 dagar på Sal, sedan en resa till annat land (São Tomé och Príncipe) och därefter 30 nya visumfria dagar. På det viset skulle jag ta mig igenom resten av vintern i värmen och ta mig hem till förhoppningsvis begynnande vår i Sverige vid månadsskiftet mars-april någon gång. Så var det tänkt, men ödet ville annat. Det skulle bli betydligt längre tid i värmen än så. Om det där har jag redan skrivit i blogginlägg förut (och kanske även en del om det här ovan) så jag ska inte dra hela den storyn igen. Det får bli den korta versionen. Och då var det så att jag väl höll i den där returbiljetten hem in i det sista för att ha det som backup-plan om jag ändrade mig, men halvvägs in på de två veckorna jag bokat bokade jag som jag planerat flyg till São Tomé och Príncipe och då skulle det mycket till om jag skulle ändra mig och använda min flygresa hem med Ving (vilken var den 12/2). Nej, jag meddelade Ving att jag inte skulle åka med hem och jag stannade som jag tänkt på Sal. Över månadsskiftet februari-mars hade jag en vecka på São Tomé i landet São Tomé och Príncipe och efter det återvände jag till Sal för några sista veckor där innan hemfärd. Jag kan se att jag den 7/3 bokade flyg hem från Sal. Det var med TUI, med Thomson Airways, till London Gatwick den 26/3 och sedan med Ryanair från London Stansted till Kastrup nästa dag, den 27/3 2020. Det var lite strul med det där bokandet eftersom min mobil innan resan till São Tomé och Príncipe gått i golvet med spräckt skärm som resultat och eftersom det här med coronaviruset (som vi ännu inte visste mycket om) redan hade satt sina spår genom att exporten från Kina till stora delar hade strypts var det så att det inte kom några nya Samsungskärmar till Kap Verde. Jag var utan den mobilen och därmed framför allt mitt mobila BankID, något som onekligen försvårade en hel del och inte minst då om man skulle betala flygbiljetter via nätet. Genom vänner löste det sig ändå med flygbiljettköpen och den 7/3 blev det alltså bokat att jag skulle flyga hem 26/3 och vara på svensk mark igen den 27/3. 2020 alltså. Nu var det bara det med den lilla detaljen med corona. Jo, det hade varit en del om det med coronaviruset redan och när jag flög till São Tomé och Príncipe i slutet av februari såg jag en del munskydd på planet och på flygplatsen vid framkomst var det vårdpersonal i vita dräkter, helt inkapslade, som tog emot och kollade så att man inte hade feber. Hur det skulle slå mot hela världen kunde väl dock ingen ana. Här minns jag inte datumet riktigt, men kanske en vecka efter de där biljettköpen till hemresan från Sal deklarerade WHO, Världshälsoorganisationen, att det med coronaviruset utvecklats till att vara en pandemi. Det var nog ett nytt ord för de flesta av oss, men knappt någon på planeten undgick väl sedan att på ett eller annat sätt drabbas eller beröras av pandemin och de restriktioner, lagar och förordningar som följde. Allt hände mycket fort efter det där från WHO och för Kap Verdes del och då i mitt fall ön Sal och staden Santa Maria innebar det att det på några dagar gick från att vara full fart på stränder, i barer och restauranger och turister överallt till att bli soprent på det som så många livnär sig av på en turistort som Santa Maria, nämligen turisterna. För min del fick jag veta att mitt flyg från London till Kastrup blivit inställt, men någon information om flyget från Sal till London fick jag aldrig. Långt långt i efterhand har jag fått tillbaka pengarna för det så allt tyder på att det blev helt inställt eller åtminstone kraftigt tidigarelagt. Oavsett insåg jag att även om jag i teorin skulle komma med på det där flyget till Gatwick skulle jag kanske inte komma in i Storbritannien eftersom de där just skulle stänga sin gräns. Och även om jag skulle lyckas komma förbi kontrollen på Gatwick såg jag ingen möjlighet att ta mig hem till Skandinavien för det var inte bara Ryanair som ställt in sina flyg. Jag sökte med ljus och lykta under några lite kaotiska dagar efter det där med alla beslut och besked från olika håll och jag kunde se att Norwegian ställt in sina flyg från London och det var väl samma med SAS. Nej, det såg kört ut den vägen och dessutom var det nog alltså så att även mitt flyg från Sal blev inställt. Jag försökte kolla med både TUI och Ving om det i det speciella läge som var skulle kunna gå att flyga hem med dem trots att man inte hade bokat flyg hem. Jag visste att de inte får sälja enkla flygbiljetter hem från Kap Verde, men läget var ju lite extraordinärt. Nej, de avvek inte från det regelverk som fanns, sades det. Skulle det bli någon ändring skulle jag kunna se det på bolagens hemsidor. Jag insåg att det nog såg ganska kört ut att ta sig hem med det snaraste. Jag kollade med TUI på plats, på deras internationella kontor (eller utanför eftersom man av coronaskäl inte fick gå in) med personal där och det sista flyget till Skandinavien skulle gå den dagen. De kunde inte lova något, men min möjlighet var att åka till flygplatsen på Sal och försöka köpa biljett där. Beskeden jag fått från TUI i Sverige var ju att de inte får sälja biljetter så och därför kändes det föga troligt att jag skulle komma med den flighten. Det här var dessutom en bit in på förmiddagen och skulle jag ha gjort ett försök att komma med det flyget handlade det om att i all hast gå hem, rafsa ihop packning och stänga ner, kasta mig i en taxi till flygplatsen och sedan bara hoppas på det bästa. Jag kände att det hela var alldeles för ovisst och att det var för ont om tid så jag bestämde mig för att inte göra det försöket. Jag vet att några andra lyckades komma med planet trots att de inte hade biljett från början, men de hade som jag minns det i alla fall åkt med TUI ner medan jag åkt med Ving. Om andra också försökte på samma sätt och hur det i så fall gick för dem vet jag inte och för min del kändes det hur som helst som att det nog inte skulle gå och att det var för ont om tid. Det med den sista flighten till Skandinavien, till Kastrup, var nog den 20 mars 2020 och det skulle visa sig att det skulle ta ända till juni 2021 innan jag var tillbaka i Sverige igen. Istället för tänkta lite knappt två månader blev det närmare 16 och en halv månad (inräknat veckan jag var iväg till São Tomé)! Ett ungt japanskt par var ute på bröllopsresa och de liksom jag blev nu strandsatta på Sal. Det blev även en del andra, som Mick från England som tänkt sig tio dagar eller hur det var på ön. Han är vad jag vet kvar där ännu, men nu är det i så fall av frivillig karaktär. Santa Maria är inte så stort och vartefter tiden gick träffade man än den ene, än den andre som också fastnat. Tyske Thomas, född i Sverige, var en av dem. Det var också en del expats, framför allt britter som bor på ön permanent, som inte kom hem och när det öppnades en möjlighet att flyga igen strax innan jul 2020 var det en del som flög ner och en del av dem fastnade också. Så var det förresten med Mick om jag minns rätt och nu tänker efter. Han flög nog ner med första flyget innan jul 2020. Länge var Kap Verdes gränser helt stängda och efter nedstängningen i mars landade eller avgick inga ordinarie passagerarflyg från Sal förrän då innan jul 2020. Där fanns väl kanske ett litet fönster för mig att ta mig hem, men att resa då kändes både ovisst och svårt och dessutom var det vinter hemma igen och den lockade inte. Inget hände heller hemma i Sverige så jag missade inget. Jag gjorde inga försök att boka mig hemåt då, mitt under värsta pandemin. Jag hade det bättre där jag var. Efter ett par-tre veckor stängdes det plötsligt ner med flygen igen så det var verkligen en mycket liten lucka där, ett litet ”fönster” om man ville göra ett försök. När turisterna plötsligt försvann inom loppet av några dagar i mars 2020 var det förstås i princip omöjligt att bedriva hotell- och restaurangverksamhet och snart hade säkert alla hotellen stängt. En del matställen och barer fanns ändå öppna, men så deklarerades det undantagstillstånd i landet och för Sals del varade det i 20 + 9 dagar om jag minns korrekt. Den 29 mars åt jag kyckling på Silva’s och det var egentligen första dagen på undantagstillståndet. Från och med den dagen fick restauranger inte servera mat till sittande gäster. På Silva’s hade man tydligen inte förstått det så den dagen gick det att äta där, men jag såg att en polisman kom in och han meddelade väl hur det låg till. Från nästa dag och fyra veckor framåt hade jag att välja på ett ytterst litet fåtal ställen (Silva’s och Sabores & Livros och en pizzatakeway) som hade tillstånd att tillaga mat och sälja den om man tog den med sig. Man fick alltså inte sitta ner och äta och dricka någonstans under de här veckorna, en del i undantagstillståndet. Enstaka dagar fixade jag något enkelt på gasspisen i lägenheten, men de flesta av dagarna gick jag iväg och hämtade mat och åt den hemma. Det här var den jobbigaste tiden för man hade egentligen bara rätt att gå ut om man skulle köpa något att äta, gå till någon butik för livsmedel eller till apoteket. Efter det lättade det med restriktioner och det hette inte längre undantagstillstånd utan under olika perioder annat som översatt slutade på -tillstånd. Det rörde sig om att man inte fick vara på stranden, att man senare fick vara på stranden under vissa tider, att man skulle ha munskydd i affärer och på barer och restauranger och annat. Visst feberkollande förekom också på en del ställen. När jag åkte ner till Kap Verde första gången i slutet på januari 2010, nästan på dagen tio år innan den där gången 2020, fick jag en god känsla för Santa Maria, turistorten längst söderut på ön Sal. Jag såg också att det fanns mycket av lägenheter till Sal och ett frö såddes. Jag hade aldrig funderat över att ha ett ställe utomlands, men nu kände jag plötsligt att det kunde vara ett alternativ. Det var många turer där, men jag åkte ner igen så fort jag kunde det året och jag tittade runt och bestämde mig för att köpa. Jag tillträdde i början av september det året och sedan dess har jag alltså mitt home away from home där. När jag köpte det tänkte jag att det var mer för framtiden. Jag ville fortfarande resa till andra platser i världen och inte bara åka till samma plats varje gång. Jag tänkte väl att det, även om det 2010 var ett bra tag dit, var ett ställe att ha att åka till när jag blev pensionär och hade mer obegränsat med tid. Föga anade jag att en pandemi skulle göra att det skulle bli en mycket längre vistelse än jag någonsin tänkt redan tio år senare. Det blir som det blir med saker. Jag tycker fortfarande om Santa Maria, precis som jag gjorde vid första besöket 2010, och även om jag en del vintrar inte varit nere mer än två veckor eller kanske till och med en har det blivit en plats att återkomma till och jag har sett hur det utvecklats efter hand. Det har byggts och ordnats med stenlagda gator där det 2010 bara vara sandvägar. En del restauranger och barer har gått i graven, men många andra har öppnat upp. Santa Maria har vuxit en del, inte minst på bredden om man ser till alla de stora hotellkomplexen. Jag har hemma i Sverige alltid bott på landet eller under kortare perioder i något mindre samhälle och jag har alltså aldrig bott i en stad. Många städer har förstås besökts på resor och jag känner mig egentligen mer som en stadsmänniska än en landsbygsdito eftersom jag gillar att det är lite puls och att det finns ställen att besöka och saker att göra, men jag har alltså aldrig flyttat till någon stad. När jag nu sedan 2010 återkommande kommit till Santa Maria och varit där under vad som i stora drag blev hela vintern 2019-2020 fram till tidig sommar 2021 vill jag mena att Santa Maria är det närmaste jag någonsin kommit att ha en hemstad. Därför väljer jag med viss tveksamhet att kalla det här inlägget My hometown, förstås efter Bruce Springsteens låt. Nu var det så här att det här inlägget var tänkt att bara bli några korta rader och sedan länk till bilder, men det blev som det blev och det blev ju en halv novell av detta. Min tanke var att jag egentligen mest skulle länka till en massa bilder från denna min (om man så vill) hometown. Det är nämligen så att jag några dagar in på den där sista vändan ner 2020 tyckte att jag hade en del bilder som jag ville dela med mig av på Facebook. Jag hade lagt ut enstaka under de 4 x 2 veckor jag redan varit nere den vintern, men det fanns en hel del ytterligare. Efter vad jag visste då var ju min plan att stanna till månadsskiftet mars/april och jag tänkte att jag kunde lägga ut en bild per dag på Facebook åtminstone under den perioden. Jag började med det den 3 februari 2020 och jag kallade det Dagens bild från Santa Maria. Den första bilden var tagen just den dagen, på eftermiddagen, men efter det blev det bilder från när som helst under mina tidigare vistelser den vintern eller den pågående. Jag kan se att de tidigaste av bilderna från den vintern togs 8 november 2019. Jag hade ju ingen aning om att det skulle bli så lång vistelse som det nu blev 2020-2021 och det blev förstås bilder efter hand under hela tiden, den sista från 4 juni 2021. Hur många bilder jag hade att lägga ut hade jag inte heller någon som helst aning om och det skulle visa sig bli något som jag höll på med länge, detta med att lägga ut en ”Dagens bild från Santa Maria”. Jag var nere igen en vända i januari 2022 och det blev att jag tog med ett fåtal bilder även från den resan eftersom jag då fortfarande var i gång med att lägga ut bilder. Många bilder blev det, totalt 1 016 st! Först den 14 november 2022 lade jag ut den sista. Några enstaka bilder är verkligen tagna just den aktuella dagen de lagts ut, men det är undantagen. De absolut flesta är tagna vid helt andra tidpunkter och utöver de få från januari 2022 alltså från november 2019 till juni 2021. På sätt och vis blir de sammantaget en liten skildring av både Santa Maria och den speciella tiden där under pandemin. Det där var alltså de tänkta få orden i det här inlägget innan länk till bilder. Jag tar med några enstaka bilder här nedan, men framför allt kommer här en länk till att se bilderna. Jag hade först tänkt ladda upp alla bilderna till inlägget här, men jag insåg att det skulle ta en evighet att ladda upp 1 016 bilder så det får räcka med en länk till det på Facebook idag utlagda albumet med bilderna. De ligger offentligt så alla ska kunna se dem, förutsatt att man har Facebook förstås. Till eventuella läsare av detta som inte har Facebook och som velat se bilderna kan jag bara be om ursäkt. Här kommer i alla fall en länk till albumet med alla de där bilderna och det ska vara med text till alla. 1 016 bilder alltså så brygg en kanna kaffe, korka upp en flaska vin eller annat om intresse finns att se bilderna. Med eller utan kaffe, vin eller annat: sit back and relax och följ med mig till Santa Maria med de här bilderna.   https://www.facebook.com/media...