Moving

Jag vet att jag nämnt det tidigare, att det denna den 2 oktober 2018 är 25 år sedan flyttlasset gick till huset jag sedan dess bott i, men nu återkommer jag till det. 25 år alltså, ett kvarts sekel. Var nu den tiden tagit vägen. Jag har kikat i mina fotoalbum och jag hittade några bleknade bilder från flyttillfället. I avsaknad av inkopplad scanner får det tyvärr bli lite av bilder på bilder så det blir dålig skärpa och dålig kvalitet på bilderna. Lite suddigt och diffust liksom minnet. Efter att jag efter en långresa 1987-1988 flyttat hemifrån bodde jag under några år i en lägenhet och sedan efter det igen ett tag i föräldrahemmet, men jag var helt inne på att skaffa eget hus när jag kom hem från den lite drygt fyra månader långa resa jag gjorde 1992-1993 så när jag kom hem tittade jag direkt på fastighetsannonser i ett lokalt bankfönster och hittade ett hus jag blev intresserad av. Min faster Emma hade avlidit hösten 1992 och jag var egentligen inne på att köpa min hennes hus, men under tiden jag var iväg och inte kunde visa intresse för det blev det att huset såldes av de efterlevande syskonen så den möjligheten var alltså utraderad. Det var en besvikelse, men nu hittade jag efter bara någon eller några dagar hemma ett hus jag kände att jag kunde vara intresserad av. Jag skulle efter bara några dagar iväg igen, som en av ledarna på en skolresa för en niondeklass, så det var inte så mycket tid att vinka på om jag ville slå till och vara säker på att inte gå miste om huset jag nu hittat. Jag ville i alla fall titta på det. En träff med mäklare på plats i huset avtalades och jag minns ganska tydligt hur jag för första gången kom körande genom byn som det visade sig skulle bli den jag bosatte mig i och det var den vackraste tiden på året då i maj och jag tror att den där slingrande vägen genom byn den vackra vårdagen ganska starkt påverkade mig att fatta beslut om köp. Huset i sig var inte så snyggt, men jag såg potentialen på den relativt stora övervåningen och de hyfsat väl tilltagna biytorna så de tog inte många dagar innan jag skrivit på köpekontrakt – innan skolresan med 9:orna söderut i Europa – och min dittills största affär var ett faktum. Huset hade varit ute till försäljning ett tag sedan den äldre mannen i paret som bott där avlidit och jag fick ner priset något till måttliga 150 000 kr. Sett till bostadspriser i storstäderna var förstås 150 000 kr kaffepengar redan då och jag var nöjd med köpet. Jag har sedan lagt mycket pengar på renovering av huset, men det är en annan historia. Tillträdet blev efter bara några veckor, den 1 juni, och jag sov i huset från dag 1 medan jag höll på med renovering. Det var en del gammalt att riva ut av kök och annat och jag gjorde åtminstone en del själv. Att riva bort och sabotera var jag bra på. På plussidan ska jag ändå framhålla att jag även såg till att måla lister och fönster och de fönster som var gula(!) med brunt runt blev nu vita med blått runt, det blåa med inspiration från resor till Grekland. Det blev i alla fall en liten ansiktslyftning exteriört med det blåa. Trots att jag både jobbade den sommaren och hann med inte mindre än 18 konserter med Ulf Lundell och en del annat hann jag driva renoveringen framåt och när det kommit en bit in på hösten var det alltså dags för officiell inflytt. Då hade jag fått trägolven slipade i den lägenhet på övervåningen som det äldre paret haft som bostad och det var nytapetserat, nymålat och fint på övervåningen. Bottenvåningen fick stå orörd tills vidare. Till flyttlassdag bestämdes lördagen den 2 oktober och med god hjälp fick jag flyttat de lite större möblerna som hörnsoffa, bokhyllor, bord och bardisk. Och en del annat. En del mindre av möblemang och prylar hade jag annars successivt flyttat med egen bil under de månader som gått sedan köpet. I vänkretsen fanns Åke, som jag tror är den som myntade uttrycket glesbygdsgranne. Med det menades då att exempelvis han och jag kunde kalla oss just glesbygdsgrannar trots att vi bodde några kilometer ifrån varann och i olika byar. Glesbygdsgrannen Åke hade hur som helst tillgång till den lastbil han i veckorna fraktade öl i och den lediga lördagen kunde den stora lastytan därför fyllas med mitt möblemang. Jag fick även hjälp av kompisarna Rolle och Lilja i den här flytten och med gemensamma krafter fick vi snabbt möblerna på plats där jag tänkt att de skulle vara. Och där har de sedan fått stå sedan dess. Återstod efter att flyttlasset kommit förstås för mig att inordna allt. Gardiner skulle hängas, allt som skulle in i nymålade köksskåp skulle diskas, tavlor och prydnadssaker skulle upp. Och så vidare. Det vanliga köret. Och så småningom blev det flyttgröt och lite inflyttningsfest, men själva flyttlasset gick just den 2 oktober och av någon anledning har jag lagt det datumet på minnet. Jag får be om ursäkt för de dåliga bilderna. De hade blivit något bättre med hjälp av scanner, men som sagt var har jag ingen sådan att tillgå som det är nu. Jag bor hur som helst kvar i huset nu efter detta kvartssekel och det trots att det i nuläget är lite bökigt med både avsaknad av fungerande värmesystem och lite av brist på vatten i brunnen, men det är sådant som väl kommer att rätta till sig på sikt. Hur länge jag behåller huset får visa sig. Det lutar mer och mer åt att jag kommer att flytta till föräldrahemmet när helrenoveringen där är klar, men mycket återstår så det är inte aktuellt med tillbakaflytt än på ett bra tag. Och tills vidare tänker jag nog ändå även behålla det hus jag nu bor i, åtminstone i en övergångsperiod. Kanske längre. Jag måste ju ha någonstans att göra av allt jag skaffat på mig genom åren. Och så är det jobbigt att flytta. Även om man har flytthjälp. Oftare än vart 25:e år går det i alla fall inte. Typ.