Mitt i nattens djungel ställd

I förrgår var det en ny lång bussdag i resandets tjänst, en ny lång dags färd mot natt. Och en ny bushcamp. Det var väl tredje bushcampen på resan, tror jag. Den första minns vi med vånda eftersom det var något vederstyggligt med ilsket bitande myggor och dessutom intensiv värme om man sov inne i bussen. Nästa var efter en körning som fick oss över gränsen från Bolivia till Argentina sen kväll i regn och sedan vi kört ifrån busvädret blev det nattparkering längs vägkanten runt halv 3 på natten och alla var trötta. Nu handlade det om långkörning på cirka hundra mil från Salta i Argentina till Asunción i Paraguay och det fick göras i två dagsetapper. Långkörningen dag 1 tog oss väl någonstans kring 70 mil och det blev parkering in på en liten grusväg mitt ute i ingenstans på argentinska sidan runt kvart över elva på kvällen. Det var en fullständigt formidabel stjärnhimmel ovanför. Någon uttryckte det vackert på en tidigare resa genom att säga att det var som att någon strött socker över himlen. Så var det nu. Dessa säkert miljarder stjärnor där ute och det på en plats där inget elektriskt ljus störde. Jag och mederesenären Gert – i en del sammanhang på resan benämnd Djungel-Gert – gick iväg en liten bit från bussarna och beundrade det vackra där uppe. Jag hade kunnat stå där i säkert timmar och titta, men det fanns ett aber, ett stort sådant. Eller litet. Knott! Det måste ha varit det, inte mygg, för det kändes på samma sätt som knottattacken i en kondorpark i Ecuador tidigare på färden. Då blev det rodnader och svullna smalben och ett infernaliskt kliande. Det blev samma nu. Minus rodnad och svullnad kanske. Det gick bara inte att stå där ute på den dammiga grusvägen. De förmodade knotten gjorde det omöjligt. Men innan vi gick tillbaka till bussarna hade vi fått se den magiska himlen en kort stund och någon eldfluga hade flackat förbi snett framför oss. Vackert. Vår buss, Trisse, hade parkerats framför den andra, Pelle, och på taket rådde aktivitet med att fixa i ordning för en natt på madrasser utan presenningtak ovanför. Det var parkerat mitt i djungeln kändes det som. Och var väl också i princip. Det var ett mycket intensivt kväkande av tusentals grodor på håll. Eller om det var syrsor. Djungel-Gert föreslog först grodor, men har sedan justerat till att det nog var syrsor. Men jag undrar jag. Min grundtes är nog grodor ändå. Allt var hursomhelst ett mycket högljutt sammelsurium. Att ligga på taket på bussen är oftast det mest populära – undantag vid iskyla och slagregn – och speciellt såna här nätter är det förstås det. Att ligga och titta upp på stjärnorna en varm natt är fantastiskt. Jag har gjort det långt ut i öknen i Afrika och det kan rekommenderas. Nu fick det räcka med knott- och stjärnupplevelsen på vägen för min del och jag inrättade mitt viloläger inne i bussen. Genom fönstren där såg man också den enastående stjärnhimlen även om den gör sig bättre från taket. Efter en mycket varm och svettig bussdag var man föga fräsch och det måste ha hållit närmare 30 grader inne i bussen. Det i kombination med alla de mygg som letat sig in gjorde den här natten i princip lika eländig som den där första bushcampen på macken med de ilskna ecuadorianska myggen. Men stjärnorna fick då väga upp det eländiga i någon mån. Stjärnbilder man kunde känna igen sågs ha flyttat på sig efter ett tag om man sov och sedan tittade igen och jag såg både stjärnfall och satelliter från min plats vid fönster. Det blev inte många timmars sömn – ett mygg- och värmerelaterat problem – och när jag framåt tidig morgon skulle ut för att låta mitt vatten (som det så fint heter) hade en månskära dykt upp och stjärnorna hade på det viset försvagats något i intensitet. Lite osäkert känns det att gå runt knuten så mitt ute i djungeltrakter. Man vet inte vad som lurar på marken och i buskarna. Jag minns att någon tjej på Afrika-resan 1996 blev ormbiten i rumpan vid en kisspaus och det kunde förstås slutat illa. Nu avlöpte mitt runt-knuten-besök utan incidenter, men på morgonen låg en lurvig spindel helt nära bussarna så det fanns ju en del farligheter i terrängen. Spindeln var död. Men ändå. Jag försökte ta någon illustrativ bild med månskära genom myggnät på taken när jag var ute på natten – med stjärnor och allt – men det blev inte så bra. Jag skickar ändå med en bild här. Det blev vad det blev. Vackert var det i alla fall. Det här var näst sista bushcampen på resan tack och lov och nu gottar vi oss istället vid en pool på ett hotell i Asunción – efter grundlig sanering efter två svettiga resdagar. Klart bättre än mygg, knott och jobbig bussvärme.