Minns i november den ljuva september

Jag såg i Rapport på SVT Play igår (tror jag) att det berättades att september varit den varmaste septembermånaden sedan 1880. ”Sedan 1800-kallt” brukar man väl säga, men i det här fallet var det alltså 1800-varmt. Det var väl den varmaste månaden globalt sett, men som jag förstått det har väl också Sverige och övriga Norden fått en del av den där värmen. Det var förstås skönt kan jag begripa och något att kanske minnas tillbaka på när det går mot mörkare och kalla tider. ”Minns i november den ljuva september” heter det ju i sången. Här på de lite sydligare breddgraderna där jag befinner mig skulle jag nog vilja påstå att jag är tämligen nöjd med att september är över rent vädermässigt. Även här går det mot kallare eller snarare svalare tider, men det är bara skönt. I september, och för den delen även augusti vill jag minnas, var det för varmt i mitt tycke. Det låg runt 30° de flesta dagarna och ibland var det uppåt 34° och det blir lite väl bra, tycker jag. Jag föredrar definitivt värme framför kyla, men runt 30° och till och med en bit över blir lite för mycket. Det var högre luftfuktighet också och ofta inte mycket till svalkande vind heller. Och nattetid gick det inte ner till mer än 27-28°. Det är förstås en skön kvälls- och nattemperatur, men det blir lite för varmt inomhus när det inte är något vinddrag och därför var det nödvändigt att ha luftkonditioneringen på en del nätter och dagar. Ja ja, gnäll gnäll. Det var ju ändå bra. Men jag är nöjd med att det nu droppat åtminstone några grader. I skrivande stund ser jag att termometern visar 28,8° i skuggan på balkongen och det är lite mindre än så inne där jag sitter. Och det fläktar en del. Och på nätterna kryper det ner till 25-26° nu och det är lite mer lagom. Det är inte så att man behöver dra på sig något extra på överkroppen, men vintertid är det skönt att göra det eftersom vinden kan kännas lite sval. När jag nu skriver återstår med tre timmars tidsskillnad gentemot Sverige lite drygt 20 minuter till att klockan blir 12. Och då är ju hälften av hösten avklarad, 30 dagar i september och 15 ½ i oktober. Lika mycket kvar. Det kan ju vara gott att veta kanske. Inte för att skillnaden på årstiderna är så vansinnigt markant här på Kap Verde, men hemma i Sverige är det desto större svängningar och där är ni ju redan förbi det där halvahöstenmärket vid 12. Just i den här vevan brukar de första charterflygen från Sverige komma hit och högsäsongen börjar då så smått. Jag undrar om det inte var just som idag det var planerat med första omgången turister, om inte så i alla fall någon av de närmaste dagarna. Det där har skjutits fram och nu ser det väl ut som att TUI och Ving börjar flyga först under veckan före jul. Och beroende på hur pandemin utvecklar sig kan det förstås förändras även det. För alla de som har med turismen att göra – och det är väl på ett eller annat sätt de flesta eller i alla fall många här – hoppas jag att det kommer igång för nu går säkert en hel del på knäna. Förvånansvärt många restauranger har öppet, men flera är fortfarande stängda och det är inte ovanligt att man sitter helt själv eller nästintill det på ställena som håller öppet när man är där så jag kan förstå att en del väntar med att öppna. Det är ju inte helt fel att nästan ha det för sig själv här, men nog vore det bra med en del tillresta. I måndags öppnades i alla fall landets gräns efter ungefär sju månader och därmed finns det möjlighet för internationella flyg att ta sig hit. Nu är det väl inte bara att trycka på en knapp för att få det igång och ännu har det inte synts till några plan som norrifrån gör det sedvanliga svepet in över Santa Maria eller oftare just utanför. Det har varit så att man hajat till när man sett ett plan länge nu, men det som varit har varit fraktflyg och inrikesflyg. Öppet är det i alla fall nu, men frågan är i vilken grad det blir flyg ändå. Portugal har gått in i katastroftillstånd och det är liknande i Storbritannien. Och Ving och TUI i Sverige tycks alltså inte köra förrän framåt jul. Det är också mörkrött på stora delar av Europakartan när det kommer till spridningen av coronaviruset. Det ser inte helt bra ut, milt sagt. Men hur det än blir är det alltså mitt i hösten nu, särskilt hemma då eftersom årstidernas växling är mer tydliga där. Jag kan inte säga att jag saknar kylan och det alltmer tydliga mörkret hemma. Jag vet ju hur det är. Somrarna kan vara fantastiska, men den här tiden på året och framför allt framåt är inget att yvas över. Inte för mig i alla fall. Jag vet att en del andra tycker om vintern. Jag förstår dock inte varför. Hur länge jag blir kvar här vet jag inte. Jag lär inte ta första planet hem när det väl kommer igång. Jag tror att det kommer att bli en inkörningsperiod innan man får styr och rutin på vad som krävs av coronatester och jag befarar att biljettpriserna kommer att vara mycket höga, åtminstone i början. Och inte lockar det att åka till ett Europa där pandemin tycks ha gått in i en andra våg. Och karantänsbestämmelser kan finnas eller komma beroende på vilket land man åker till först. Och så vintern på det. Nej, någon brådska känner jag inte. Jag tar fortsatt en dag i taget. Jag kan tycka att det är synd att jag missade sommaren hemma och den där alltså tydligen ljuva september som ju alltid känns som en bonus efter sommaren om den är på det viset som den väl varit. Jag har sett en del bilder på Facebook och det såg ju behagligt ut under den där första höstmånaden. Något att alltså ta med sig in i den närmaste tiden på hemmaplan. Här rullar det på och jag ska väl snart gå ut och se vad det blir till lunch idag. Det finns som sagt en hel del öppna restauranger så det finns att välja på. Och nu hann klockan passera 12 även här och hälften av hösten är alltså avklarad även här en bit söderut/västerut.