Mer jul

”Och julen varar än till påska”. I Peru tycks det på sina ställen vara så. Eller åtminstone till fastan kanske. Jag var med svenske Peter och hans familj hemma hos holländaren Pim och peruanska frun Luz Marina i Cajamarca häromdagen och där var ännu några dagar in i februari julprydnaderna framme. I högsta grad. Lite förvarnad var jag av Peter att det var något lite större vi skulle titta på, men jag trodde ändå att det bara var en lite mer avancerad julkrubba. Det som mötte var så mycket mer. Det visade sig vara hela minilandskap med flera julkrubbor, byggnader, en skridskois, karuseller, tomtens julklappsverkstad, vattenhjul, en tågbana, kyrkor, en massa figurer i form av människor, många kor och andra djur. Och mycket mer. Det var bibliska motiv och andra och det blinkade och lyste och rörde på sig på tågbanan, i karuseller och ett löpande band i tomteverkstaden etc etc. Det var en imponerande installation. Enligt Pim tar det från slutet av november till på kvällen den 24 december innan Luz Marina plockat upp allt och i januari bjuder de in vänner att titta på skapelsen, som nu (även om det nu var några dagar in i februari). Det blir sedan Pims uppgift att plocka ihop allt och det kan ta till fram i april innan det är klart. Och så upp med allt igen till nästa säsong och lite förändras och utvecklas det väl varje år. Nästan galet kan man tycka, men det här är tydligen något fler håller på med i Peru. Pim och Luz Marina har flera vänner i Cajamarca som gör samma sak. Häftigt var det onekligen och även uppe i den del av den stora lägenheten som de mer bebodde var det fortfarande julpyntat. Det fanns bl.a. en julgran där man gått all in och snygga stavljusstakar med pulserande ljus som lyste på glitter i stavarna. Ett paradis för en julomfamnare. Själv minns jag hur jag som barn ett år lyckades trädkrama mig till att ha julgranen kvar till i början av mars. Det var en fin årgång av gran som sköt nya skott hela tiden och inte barrade. Vi hade den inte tänd mer än under normal tid, men den fick i alla fall stå kvar klädd tokigt länge. Från den tid vi fortfarande hade gran i mitt föräldrahem och från långt innan jag var född finns på kartongen till julgranspyntet antecknat vilket datum julgranen plundrats respektive år så när jag på hemmaplan lokaliserar den kan jag se vilket år och datum det var, men en kvalificerad gissning är att det var runt 2 mars granen ändå till slut fick stryka på foten det året. Man kunde också på handstilen utläsa vem som gjort datumanteckningen och någon gång efter sådan analys skrev jag på insidan av kartongen initialerna på den som gjort noteringen och utöver jag och mina föräldrar finns även min faster Emma och min farmor och kanske någon ytterligare representerade där från tiden för mig. Vill man få sig en rejäl dos av jul hemma i Sverige kan man med fördel ta sig till restaurangen Peppar vid S:t Eriksplan i Stockholm vid juletid. Där går man med dekorationer in för julen till minst 100 % vid den tiden på året (och innan dess på samma sätt med halloween). Man glömmer inte ett besök där vid den tiden. På den sedan ett tag avslutade rosabussresan hade vi mer sparsamt med pynt – några kulor – i bussarna och julfirandet inskränkte sig till ett litet julklappsbyte bland oss som ville och åt tillsammans på julafton. Vi såg en hel del julkrubbor av olika slag längs vägen i den här katolska delen av världen och den i Asunción i Paraguay hörde väl till en av de märkligare. Den var gjord av i huvudsak kugghjul på ett sätt som borde göra folk hos Svenska KullagerFabriken, SKF, stolta. Kugghjulkrubba... Nog om detta ämne nu. Till nästa jul.