Maui
Det finns en del platser där man kan känna att det kan räcka med ett enda besök – ”been there, seen that” liksom – och det finns platser man instinktivt och omedelbart känner att ”hit vill jag igen!!!”. Maui i ögruppen Hawaii tillhör den senare kategorin, kanske mer än något annat ställe för min del. I hallen där jag bor hänger en ramad bild tillsammans med några andra och den har jag passerat varje dag jag varit hemma under de snart 30 år den hängt där. Den har blivit en del av hallen och jag har inte tänkt på var bilden var tagen, inte de kanske senaste 20 åren. Först idag, sedan jag plockat fram ett fotoalbum från 1990 och tittat på bilderna där, slog det mig att… har jag inte den där bilden förstorad och hängande någonstans? Och jo, så var det ju. Ett par andra bilder som också hänger där minns jag mer konkret var de är tagna eftersom de kontrasterar varann så väl. Det är dels två midsommarfina småtjejer en midsommarafton i Värmland 1993 och dels två småkillar med slangbella som bär på en flygande hund (en stor fladdermus) som de skjutit ner och stolt bär hem till familjen för att den ska tillredas och ätas upp. Det där på Västra Samoa 1990. Men bilden med motiv på havet, berg och några hus har jag med åren liksom glömt att den är tagen på Maui. Det blir som att man inte riktigt ser det man passerar dagligen. Det var några dagar innan nyårsafton 1989 jag flög den långa vägen till flygplatsen vid Honolulu på ön Oahu (med byte av flyg på LAX, alltså Los Angeles flygplats). Jag tillbringade större delen av min tid på Hawaii på just Oahu, men jag flög också till ön som heter Hawaii eller som ofta benämns Big Island. Där firade jag min 25-årsdag (läs: min FÖRSTA 25-årsdag eftersom den firas med jämna mellanrum vart tionde år sedan dess) med att trampa runt på ett vulkanområde. I samma veva som jag köpte flygbiljett från Oahu till Big Island köpte jag också en vidare till Maui och sedan tillbaka till Oahu, men mitt besök på Maui blev mycket kort och kanske är det därför jag så kraftigt känt att jag skulle vilja åka tillbaka dit. Det blev ändå några dagar på Big Island och lite mer än så på Oahu, men besöket på Maui blev bara ungefär ett dygn. Jag bodde inte ens över någonstans utan åkte bara ut till flygplatsen och inväntade flyget tidig morgon. Men… jag minns tydligt hur vackert jag tyckte att det var i Lahaina, huvudorten på ön, och ända sedan dess (6/1 1990) har jag längtat tillbaka till Maui för att se mer av Lahaina och förstås mer av ön. Den var – det lilla jag såg – mer betagande än både Oahu och Big Island. Det är med förfäran jag på nyheterna nu ser hur skogsbränder rasat på Maui och hur stora delar av ön förstörts. Delar av Lahaina ligger i ruiner, förödelsen är verkligen monumental! Minst 80 döda nämndes igår, minst 89 var det uppe i idag. Den siffran lär tyvärr justeras uppåt när man kunnat söka igenom hus och områden mer omfattande. En ofattbar katastrof förstås, för ön och för så många enskilda. Det är tragiskt att se hur det ser ut på de bilder som kablats ut. 33 och ett halvt år har gått sedan min blixtvisit på ön och jag bär sedan dess med mig den i mitt hjärta. Jag har många gånger tänkt att jag skulle vilja åka tillbaka, men jag har inte ens varit i närheten av att göra det eller ens i närheten av Hawaii. Nu drygt dubbelt så gammal som den där nyblivne 25-åringen som syns på stranden på en bild inser jag att det nog knappast blir något återbesök. Hoppet lever, men sannolikheten är nog liten. Jag får nog leva på de fragmentariska minnen jag har och som nu plocka fram bilderna jag har och titta på dem. Och vad skulle jag återvända till om jag skulle åka nu? Lahaina ser onekligen helt raserat ut på det som visas på nyheterna. Utöver några bilder från Maui/Lahaina då 1990 och mer aktuella bilder på förödelsen där nu i augusti 2023 slänger jag också med en bild på de där nämnda fotona på småtjejerna i Värmland och småkillarna på Västra Samoa (eller om det möjligen var Tonga, men jag tror Västra Samoa) eftersom jag nu nämnt dem. Jag tycker som sagt att de två bilderna kontrasterar varann så fint där de hänger.