Luton Airport

Man lär sig något varje dag och ibland den hårda vägen. När jag skulle flyga från London med Ryanair tidigare en gång i sommar var det lite kris eftersom jag glömt bort att skriva ut mitt boarding card. Jag tycker mycket bra om att flyga med Ryanair, men det gäller att hålla sig till regelverket och har man inte med sig något boarding card måste man betala 50 pund extra. Att det måste vara en utskrift visste jag också. Att bara visa upp sitt boarding card i mobilen duger inte. Att man inte kan checka in förrän några dagar innan avgång gjorde att jag på resande fot som jag var missade den detaljen. Det löste sig dock genom att jag såg att man kunde ladda ner Ryanairs app och ett boarding card därifrån var OK att visa upp i mobilen. So far so good med det.  En annan gång nyligen var det kris i tid eftersom National Express buss till Stansted var kraftigt försenad av diverse outredda anledningar - bl.a. det att chauffören sågs lämna bussen utan att komma tillbaka trots att man försökte nå honom både på mobil och genom högtalarsystem - och det i kombination med mycket trafik gjorde att det blev väldigt tight med tid för mig att hinna till gaten. Jag fick tjurrusa efter säkerhetskontrollen för att hinna.  Igår skulle jag efter blixtvisit i London flyga från Luton Airport till Kastrup och det blev nu en kombination av de två tidigare bekymren. Jag tyckte att jag hade gott om tid på morgonen, men alla transporter och förflyttningar till fots tar tid och det var mindre än en timme kvar till avgång när jag kom till Luton. Nu var jag återigen dåligt förberedd med boarding card, men jag litade blint på den där appen och skulle lite snabbt klicka mig fram till mitt nödvändiga dokument där. Det visade sig dock att incheckningen där var stängd! Incheckningen på flygplatsen var fortfarande öppen, men i appen var man tydligen tvungen att göra det senast några timmar i förväg. Jag var nu tvungen att gå till en disk där jag tvingades betala de där 50 extra punden som straff för att jag missat fixa fram ett boarding card. Irriterande och onödigt. Jag kan inte skylla på någon annan än mig själv, men jag förlitade mig verkligen på att man kunde checka in tätt inpå i appen och hade därför inte tänkt på att göra det tidigare. Alla de här momenten tog tid och nu blev det nytt gatlopp genom flygplatsen för att hinna till gaten i tid. Stress stress stress. Det enda positiva i sammanhanget var väl att jag med min sena incheckning fick plats vid nödutgången så jag hade gott om benutrymme under flygningen. Är det någon radioröst som är lite speciell för mig är det Kaj Kindvalls. Han har varit med ända sedan jag började lyssna på musik som barn, då på Tio i topp. När det ett tag inte var politiskt korrekt med topplistor i svensk radio höll han istället i programmen Poporama och Discorama och efter det i många år Tracks. För nu bra många år sedan skickad jag ett mail till Kaj. Jag höll på att gå igenom allt jag hade inspelat på kassett och försökte vara så noggrann som möjligt med listorna. Då dök en låt som jag hade för mig hette Luton Airport upp. Det lät dock inte som att Luton uttalades riktigt i sången så jag var osäker och skrev därför till Kaj och frågade. Jag fick snart svar och det var en grupp som hette Cats U.K. som gjort låten och den hette som jag trott Luton Airport. Långt efter den där korta mailkontakten med Kaj Kindvall fick jag upp ögonen för att det var billigt och enkelt att flyga till London och det är nu ett ganska stort antal gånger jag flugit från och till just Luton Airport. Och nästa gång ska jag se till att ha med mig mitt boarding card i någon form.