Living on an island

Jag backar bandet några veckor och återvänder i tankarna till öriket Vanuatu i Söderhavet. Jag hade hemifrån bokat flygbiljett tur och retur London-Melbourne och till det lämpligt anslutande flyg från Arlanda till London och sedan på hemväg till Kastrup, men utöver den där biljetten till och från Melbourne var inget bestämt. Jag tog det lite som det kom. Tankar på Nya Zeeland fanns och även Darwin och det blev att jag bokade flyg till Darwin (se inlägget Down in the park) och sedan därifrån till Nya Zeeland. Väl där blev det även att jag kollade upp flyg till Vanuatu och bokade det och på det viset kom jag även dit en vecka. Jag visste inte hur jag skulle göra när jag kom till Vanuatu, om det skulle bli att jag skulle ta mig till fler öar än den med huvudstaden Port Vila eller om jag skulle hålla mig där. Det fick visa sig. Jag kollade upp boende och bokade in mig på något som hette Hideaway Island Beach Resort & Marine Sanctuary. Det såg bra ut att landa på de två första nätterna och sedan fick jag se. Att det de facto var en egen liten ö resorten låg på hade jag inte riktigt koll på (även om namnet förstås var en ledtråd), men så var det så efter färd från flygplatsen blev det att disponera om till båt för en kort färd över till boendet – som visade sig ockupera hela den lilla ö som det låg på. Kännetecknade för öar är att det på sådana är nära till vattnet – det hör liksom ihop med öars natur – och så var det förstås även på det här stället. Jag hade bokat in mig i billigaste boendevarianten, ett hostelrum med två våningssängar, och det visade sig att jag fick husera på egen hand i rummet. Ingen annan kom dit så det var nästan som att ha ett eget hotellrum. ”Det är skönt med egen kuppe”. Hibiskusblommor låg intill handduken på sängen när jag kom och eftersom det är favoritblomman kändes det välkomnande. Jag inrättade mig i rummet och hade i alla fall nu de två första nätterna där. Det var en kort bit att gå till stranden och den restaurang och bar som fanns. Allt man konsumerade samlades ihop på en nota som man sedan skulle betala vid utcheckning så det behövdes inte en massa hantering med kontanter hela tiden. Jag trivdes med läget inte minst, nära strand och allt, och det blev att jag bokade på ytterligare två nätter och sedan även de sista tre sedan jag konstaterat att det nog skulle bli för bökigt att flyga till andra öar i landet. Det kändes heller inte lönt att flytta till någon annanstans i eller runt Port Vila så det fick bli Hideaway Island som bas hela tiden. Och sämre kan man ha det. Maten på restaurangen var verkligen mycket god. Godare fiskrätt än där har jag aldrig ätit och även det övriga jag åt var verkligen sagolikt gott. All heder åt kocken/kockarna. Enda nackdelen med stället var väl att restaurangen och baren behagade stänga redan vid halv nio på kvällen så det blev lite tidiga kvällar. I övrigt var allt bra. Med 29-30° i vattnet var det nära till hands att hoppa i och snorkla i det tämligen klara vattnet. En kort bit ut fanns det koraller och vattnet var fyllt av färggranna fiskar av alla de slag. Artrikedomen är verkligen påtaglig runt korallreven i Söderhavet. Det är närmast självlysande fiskar, blåa, gula och jag vet inte vad i olika storlekar och former. Mycket vackert. Snorkelutrustning ingick i priset när man bodde på stället och det gjorde det också att åka på tur med glassbottom boat och en del annat. Jag åkte ut en gång med sådan och såg en del fiskar, men bäst gjorde man det genom att snorkla. Frukost ingick i priset och maten på restaurangen var alltså mycket bra, men ville man ta sig in till Port Vila eller någon annanstans för att äta eller göra annat var det enkelt. Det var bara att ta båten som gick skytteltrafik till och från ön (se tidigare inlägget Snart kommer det en båt) och så var man på tre minuter på andra sidan. Och om inte hade man det tämligen bra på ön. Mat och dryck, hav, pool och snorkling fanns där och det kom en del dagsbesökare över enkom för att snorkla, äta på restaurangen eller annat. De fick då betala en avgift för att gå i land eftersom det var ett Marine Sanctuary. Som en liten plojgrej hade man sänkt ner ett officiellt postkontor i vattnet och till postlådan där kunde man dyka ner och posta speciella vykort som klarade vatten. Kanske det enda undervattenspostkontoret i världen. Jag hade inte direkt pratat med ägarna till stället – det fanns fler men ett par fanns på plats när jag var där – men ett tag efter att restaurangen och baren stängt satt jag fortfarande kvar med min dator den femte kvällen och då kom Mark, en av ägarna, och sade att jag om jag ville kunde flytta in i en bungalow utan extra kostnad. Det var väl lite lågsäsong och den var ändå ledig. Jag kunde behålla även mitt hostelrum så jag kunde lämna en del bagage där och slapp släpa allt genom djungeln på natten till bungalowen som låg på andra sidan den lilla ön. Det gick att gå dit längs ordnade stigar på några minuter. Det var förstås snällt av Mark och ett uppköp med egen bungalow. Nu bodde jag plötsligt stort, hade eget badrum och tillgång till kyl, hängmatta och egen uteplats med utsikt över havet på andra sidan. Det var självklart trevligt och på det viset bodde jag de sista tre av de sju nätterna det blev på Hideaway Island. Det var bra innan och blev nu bättre. En vecka blev det alltså på stället och det kunde gärna ha fått bli ytterligare tid. Det var ett behagligt liv nära och i vattnet. Andra boende och besökare ägnade sig åt att testa de brädor man kunde hyra (eller låna om man bodde) och någon slags akrobatik eller möjligen yoga gick att sikta på sådana. Och vid ett tillfälle simmade ett par tjejer ut med pizzor på tallrikar till sina vänner ute på en flytbrygga. Special delivery. Ja, sammanfattningsvis var det en bra vecka där på Hideaway Island Resort och jag tycker nog att jag kan rekommendera stället om någon skulle ha vägarna förbi.