Förnamnet Lisa torde ha en viss överrepresentation inom svensk populärmusik. Det är Lisa Miskovsky, Lisa Ekdahl, Lisa Nilsson, Lisa Ajax, Lisa Maggio, Lisa Fältskog, Lisa Lyngstad… Nej, OK då. Men de fyra förstnämnda i alla fall och det är ju en ganska så stor procentuell andel. Åtminstone lisorna Miskovsky och Ekdahl är för närvarande ute på turné och de är också de av dem som är mina favoriter. Igår såg jag Lisa Ekdahl i Karlskrona, på det centralt belägna spelställe som tycks byta namn mellan varje gång jag är där. Nu hette det något så smidigt att komma ihåg som Rydows Bazar Bistro Salong. 1994 tog det svenska fotbollslandslaget brons i VM i USA och vi hade en av de finaste somrarna i mannaminne i Sverige. Om det nämndes intet under gårdagens spelning med Lisa Ekdahl, men ÅRTALET 1994 nämndes desto fler gånger. Det var nämligen också Lisa Ekdahls år. Det var då hon slog igenom med dunder och brak och det var också det år hon av bara farten fick sin son Milton. Han är med i Lisas band nu 25 år senare när hon är ute på jubileumsturné och eftersom låtarna från det första albumet spelas menar Lisa att sonen hört dem redan när han fanns i hennes mage. Lite dovt kanske, men ändå. Hela historien berättas om hur Toni Holgersson behövde en körsångerska till några låtar och Lisa åkte ut till EMI:s studio i Skärmarbrink. Där konstateras det att det inte lät bra och Toni säger att han tycker att hon borde skriva låtar själv. Det har hon gjort i lönndom och när hon börjar spela och sjunga Öppna upp ditt fönster hämtar Toni dit EMI-studions gigant Kjell Andersson. Och resten är historia. Debutalbumet kommer ut, Vem vet sätter sig i allas huvuden och Lisa vinner priser. (Det är – slår det mig – nästan lite som i A star is born, filmen jag såg på flyg tidigare i veckan). Allt berättas med en portion humor inför låtar på konserten och det blir en trivsam kväll i staden som Lisas morfar tydligen kom från. Det gjorde nog även min morfar för övrigt för min mamma bodde med sina föräldrar i Karlskrona de första åren. Så dog min morfar ung och det var väl efter det som det flyttades lite västerut, till östra Skåne nära Sölvesborg i västra Blekinge. Men det hör ju inte hit. Tillbaka till Lisa. Tillsammans med sitt band framför hon under konserten i huvudsak låtarna från debutalbumet – det är ju trots allt en jubileumsturné – men några andra kommer det också, som en cover på vännen Rikard Wolffs Pojken på månen. Och låtarna från det senaste albumet finns på ett lyckohjul längst bak på scenen. Slumpmässigt kommer genom snurrningar på det olika låtar på olika konserter på turnén. Kul idé. Det är en underhållande konsert, men den mycket speciella känsla jag haft på ett par spelningar med Lisa Ekdahl genom åren infinner sig inte. Det har varit sådana där närmast magiska ögonblick när allt stannar upp och det i stunden liksom bara varit undertecknad och artisten, i känslan från min sida. Det är lite svårt att beskriva, men uppenbarligen har Lisa den förmågan att fånga sin publik. Det är en känsla jag i övrigt nog endast haft när Bruce Springsteen stått på scen, vid de magiska konserterna på Ullevi 1985 och när han gjorde Drive all night på samma ställe många år senare. Ännu starkare ögonblick och stunder där, men Lisa är den enda som kommit i närheten. Möjligen Ulf Lundell någon gång då, men nog ändå inte riktigt så. Konstigt nog är det så för så stor favorit är Lisa Ekdahl ändå inte, även om jag gillar en hel del av det hon gjort. En fin spelning var det i alla fall i Karlskrona denna lördagskväll. Lisa Ekdahls namne Miskovsky lyckas jag inte se under innevarande turné, men kanske kan det bli i sommar. Det hoppas jag i alla fall. Hon är också bra.