Långt ute på piren

Det händer att jag är nöjd med bokningsavdelningen på Kjell Flyger & Far. Som nu. Ett hotell blev lite i all hast bokat i Brighton och jag trodde att det var en bit från händelsernas centrum, men det skulle vid framkomst visa sig att jag hade kanske 100 meter att gå från bussen till receptionen och det var också för ovanlighetens skull ett rum med hög standard men ändå med riktigt bra pris. Det låg alldeles innanför klassiska Brighton Pier och med lite tur kunde jag haft utsikt mot den genom mina saltstänkta rumsfönster, men nu blev det istället så att jag såg bussen jag kommit med stå 10 meter utanför. Och viss havsutsikt fanns, om än inte mot piren till. Jag hade  inte kollat någon väderprognos, men hoppades på lite sol och en fin höstdag med hög luft och blå himmel. Man kan inte få allt, men det höll behagliga 16-17° och var milda vindar när jag efter incheckning tog en obligatorisk promenad ut på piren. Det var eftersäsong förstås, men nöjesattraktioner och spelhåla höll åtminstone till delar öppet. Det fick bli ett stopp på Victoria's Bar på väg in från den yttre delen av piren och som på de flesta ställen i England fanns det Guinness att tillgå. Me like.  Nej, någon sol behagade inte visa sig. Det var lika mulet som när jag var här sommartid för 19 år sedan. Lite synd eftersom det är vid kusten och i alla fall då 1998 hade jag väl hoppats på lite sol och strand. En bit in i oktober är det knappast att räkna med något vidare strandhäng, men både här och tidigare på resan har jag sett en hel del fortfarande iförda shorts och det är ofta lite mildare här i England än det är hemmavid. Det kändes bra att göra ett litet nedslag i Brighton, trots påtaglig molnighet.