Komedia

Det känns bra att bli positivt överraskad ibland. Ett bra exempel på det är ikväll. Jag styrde stegen mot ett ställe i Brighton för att se bandet Therapy? och jag visste inte riktigt vad som väntade mig. Det visade sig att spelstället var en comedy club och namnet Komedia var väl möjligen en liten giveaway på det. Lokalen var tämligen liten och det var platser vid små bord och på så sätt mycket gemytligt. Bara det var en positiv överraskning. Jag hade när jag köpte biljetten nog väntat mig en rockig konsert med distade gitarrer och blandat stå- och sittplatser i någon teater eller så. Det här var dock en betydligt mer intim tillställning och det visade sig också vara ett akustiskt set Therapy? bjöd på. Det deklarerades av sångaren Andy Cairns att det inte var någon comedy show trots att vi var i en sådan lokal, men utöver att det var en mycket bra akustisk spelning – vilken kraft det kan vara i akustisk musik! – blev det också ett par timmar som fylldes med många skratt. Andy Cairns var mycket underhållande i sina mellansnack när han berättade hur fotosessionen med Anton Corbijn kostat 38 000 pund till en skiva, men att han tyckte bättre om en polaroidbild som tagits på stranden i Brighton och som kostat under 5 pund till en annan. Och när han berättade om en okänd och föga glamourös baksida av att åka med de till synes flashiga turnébussarna. Och mycket annat. Det var inte stand-up comedy. Möjligen sit-down då. Therapy? har en del riktigt bra låtar och det levererades väl fullt ut av det mest kända. Diane är en sådan låt, Nowhere en annan, Screamager en tredje. Och en låt tillägnades den nyligen avlidne Tom Petty. Den nordirländska gruppen har som det lät hållit på i 27 år vid det här laget och det är ju onekligen ett tag. Helt säker är jag inte, men det lät på något mellansnack som att det här med akustiskt set inte är något de brukar göra. Om det är så var det här förvånande bra och låtarna passade i det här formatet, och inte minst fungerade det med Andy Cairns underhållande snack mellan låtarna. Ett mindre lyckat besök på en comedy club blev det för ett par år sedan. Jag hade en bra vecka i New York i övrigt sedan jag redan på måndagen lyckats komma med på inspelningen av Late Show with David Letterman. Att göra det var själva anledningen till att åka till New York. Det var exakt på dagen en månad till att Letterman skulle göra sin sista Late Show när jag kom med i publiken. John Travolta och Amy Shumer var gästerna och The Waterboys artisterna och jag åt tidigare på dagen hos Rupert på Hello Deli. Utöver att vara med vid en inspelning av Letterman hade jag inga planer, men jag hade tur och fick till att se konserter med bl.a. John Mellencamp, The Waterboys och Manic Street Preachers under min vecka på Manhattan. Men så var det då det där med comedycluben. Jag hade dammsugit nöjesutbudet i New York på någon websida och av det som fanns att se en dag mellan andra konserter fanns Vanessa Paradis. Härligt! Tyckte jag. Och tog mig till stället där hon skulle framträda. Vanessa Paradis ville jag gärna se. Stället jag skulle till låg någonstans i eller nära Greenwich Village och jag kom i god tid och intog ett kafébord nära scenen. Det såg mycket bra ut. Jag skulle få se konserten på nära håll och kunna ta lite bilder på den snygga Vanessa. Jag såg på väggarna att en del stora namn uppträtt i den lilla lokalen och jag såg fram emot att få höra Joe le taxi och Be my baby. Nu var det bara det att det som kom upp på scenen var inte den Vanessa Paradis jag väntade mig och inte heller något förband. Jag började ana oråd. Det visade sig att den ståuppare som äntrat scenen och som drog ner en hel del skratt och som säkert var underhållande för en del var den Vanessa Paradis jag tydligen köpt biljett till. Hon använde sig helt enkelt av samma namn som den mer kända Vanessa. Hm… Stor besvikelse och jag lämnade stället. Jag minns inte hur det gick, om jag fick pengarna tillbaka eller inte, men gick gjorde jag i alla fall. Bättre framgång i Brighton denna måndagskväll då när jag fick se en oväntad och oväntat bra akustisk spelning med Therapy? Win some lose some. Den här kvällen var en vinstlott.