Knockin' on heaven's door

Jag hade tänkt skriva om Coldplays spelning på Ullevi, men jag tar lite annat här först och tar Coldplay i nästa inlägg istället. Det var nu tisdag efter Coldplays andra spelning på Ullevi, den av de två jag såg. Jag hade en hyrbil att återlämna i Malmö vid 11 och det var lite kris med det mesta i laddningsväg i omgångar den här dagen. Jag laddade så gott jag kunde i bilen, vid ett längre McDonald’sstopp längs vägen och sedan på O’Learys i Malmö. Det behövs laddning till kamerabatterier, laptop, mobil och powerbanker till den. Jag var relativt fulladdad batterimässigt när jag åkte över till Köpenhamn på eftermiddagen ändå. För egen del hade jag behövt något lite mer sömn kanske, men det fick gå. Jag skulle nu övernatta hos min gymnasieklasskompis Lisa och tog mig direkt hem till henne. Jag tog sikte på att vara vid Telia Parken i tid till första förbandet till Guns N’ Roses kl. 19, men det blev ändå sedan jag duschat av mig resdammet en liten pratstund med Lisa. Vi pratade om lite allt möjligt och kom också in på det med livets förgänglighet. Personer vi båda kände – Lisa mer än jag – har på kort tid lämnat jordelivet i alltför ung ålder och det får en att tänka till varje gång något sådant händer. Hur länge får man vara med själv? Både när närstående och allmänt kända personer går bort alldeles för tidigt får det åtminstone mig att tänka efter och jag blir än mer fast i min övertygelse om att man ska unna sig så mycket som möjligt innan det kanske en dag plötsligt är för sent. Jag åkte till kvällens konsert efter vår pratstund och när Guns N' Roses väl varit igång en stund råkade jag titta till på mobilen och såg direkt en nyhetsflash om att den så uppskattade skådespelaren Michael Nyqvist avlidit, bara 56 år gammal. Mycket tråkigt att höra och ännu en tankeställare. Det var det här med laddningen igen sedan jag åkt till konserten. Jag missade ett bussbyte och hade behövt Google Maps för att söka nya resrutt och som det nu blev promenadbeskrivning, men när jag skulle titta var mobilen snart urladdad. Jag hade två powerbanker med mig, men som det verkade hade den korta USB-sladd som behövdes till laddning obemärkt trillat ut när jag tagit upp något annat ur fickan. Besvärligt plötsligt, men räddningen fanns runt knuten vid Telia Parken när jag till slut letat mig dit via Tringlen. Där stötte jag nämligen på två stycken jag jobbat med på det jobb där jag just slutat. Nu kunde jag låna USB-sladd och få liv i mobilen igen. Nästa kris var sedan att minneskortet i kameran var fullt så jag behövde skyndsamt bläddra igenom bilder och rensa bort en del dåliga för att få utrymme till nya. Konstant kris med det mesta var det den här dagen. Min bussbytesrelaterade sena ankomst gjorde att jag missade det mesta av Backyard Babies spelning som förband, men jag såg i alla fall Biffy Clyro och sedan förstås huvudbandet Guns N’ Roses. Min plats var inget vidare bra, men det var en bra konsert och jag visste på ett ungefär hur det skulle se ut eftersom jag redan i februari såg två konserter med bandet i Sydney. Bland deras bästa låtar kan nämnas November rain och coverversionen av Bob Dylans Knockin’ on heaven’s door. Just den senare låten i Guns N' Roses version hade jag i lurarna när jag en gång för länge sedan passerade en stor aveny i Barcelona – kanske Diagonal – och gick och lyssnade på min freestyle (se där ett ord man inte använt på länge!) som man inte ska göra i trafiken. När jag på väg över gatan tittade åt sidan såg jag fyra filer med bilar komma mot mig från ett stopp från samma håll, något jag inte hade koll på där jag gick och lyssnade på musik. Och just Knockin’ on heaven’s door då. Där var det nära att jag höll på att knacka på himmelens port plötsligt och oväntat. Det kunde ju verkligen ha slutat illa, men jag hann över gatan utan incident och efter det har jag nog passat mig för att lyssna på musik i lurar när jag går i trafiken. Och om man så vill var detta ännu en påminnelse om hur förgängligt livet kan vara. Den där lånade USB-sladden kom till nytta för ytterligare en person under natten efter konserten. Guns N’ Roses gick inte av scenen förrän framåt 20 över tolv och efter det blev det besök i baren Central Park på hörnet där och där fick jag plötsligt efter kanske en timme se en bekant. Det visade sig att han liksom jag tidigare hade tomt på batteri i mobilen. Nu kunde han ladda på lite med hjälp av min powerbank och den lånade sladden. Han hade nu sett Guns N’ Roses för första gången, men har i gengäld sett AC/DC hela 62 gånger. Det är en imponerande siffra när det gäller det bandet. Det blev nu sen hemkomst till där jag skulle övernatta och med tåg från Köpenhamn redan 8.20 var det inte läge att lägga sig. Det hade redan ljusnat denna juninatt. Det fick bli en natt utan sömn, men en uppiggande dusch i alla fall. Jag fick försöka vila lite på tåget. Det är inte alltid det där med sömn hinns med när man tycker man ska hinna göra så mycket annat.