Känn ingen sorg för mig Göteborg

Chris Martin, sångaren i Coldplay, sade sig ha haft en dålig dag denna måndag som det var i förrgår, men han smälte när han blickade ut över publikhavet på Ullevi och såg alla armar vaja fram och tillbaka och lite halvimproviserat gav han sig mot slutet av konserten på att sjunga Känn ingen sorg för mig Göteborg. Han stannade också upp i låtar och bad publiken göra om det där de gjort, hoppa i grupp eller svänga med armarna. Det är onekligen en häftig syn där på Ullevi och när jag som nu hade plats på läktaren ser man det som allra bäst. Jag har sett Coldplay några gånger tidigare och det sparas inte på effekterna. Man blåser av lite pyroteknik och konfetti redan tidigt och sedan fortsätter det. När de stora ballongerna plötsligt dök upp – var gömmer man så många såna så väl?! – blev det bollhav av alltihopa. Vinden gjorde att ballongerna drevs i klunga som vore det en skock fåglar. Jag stod i den vindriktningen att det emellanåt var mycket ballonger just där, medan publiken på andra sidan nog inte alls fick ta del av ballongaktiviteten mer än som åskådare. Coldplay har en del låtar som är riktigt bra och de gör sig förstås alltid live. Jag tänker framför allt kanske på Fix you, Yellow, Clocks och Viva la vida, men det finns mer. De övriga tre i bandet är tämligen anonyma medan Chris Martin är desto mer aktiv. Han springer och hoppar, mellansnackar, sjunger och trakterar instrument. Och det var väl skönt då att dagen till slut rättade till sig för honom. Lite småkyligt var det p.g.a. vinden den här kvällen på Ullevi, men det är väl begripligt när bandet heter COLDplay. Jag måste verkligen säga att just Ullevi verkligen är favoritarenan i mitt hjärta. Det är väl förstås i huvudsak efter alla konserter med Bruce Springsteen där och i synnerhet då de 1985, magin då. Jag gillar de mjuka linjerna och den öppna känslan den här betongkolossen har och det är mycket bra jag sett där. Allra först måste det ha varit David Bowie 1983 för min del och tillsammans med herrarna Hellström och Springsteen är jag väl då med på ett hörn och håller publikrekorden där. Beroende på hur man räknar har väl de två nämnda de rekorden – och jag var på plats. En liten aning förvirrande kan det te sig med de två Ullevi som finns. När den här stadion byggdes blev det som tidigare var Ullevi plötsligt Gamla Ullevi och detta Nya Ullevi. Sedan har den här stadions namn utvecklats till bara Ullevi och frågan var då när Gamla Ullevi byggdes om helt och blev en nya stadion i sig vad man skulle kalla den. Då slår man en signal till Svenska Akademiens väl då fortfarande ständige sekreterare Sture Allén och 50.000 kr senare hade han kommit fram till att Gamla Ullevi skulle heta Gamla Ullevi även i den nya skepnaden. På något sätt tycker jag att i göteborgsk ordvitstradition borde man istället säga Nya Allén eller något i stil med det. En väg med det namnet finns redan helt i närheten.