Juni, juli, augusti

Smärtsamt måste jag meddela att halva sommaren nu gått. Vid midnatt den natt som var tippade det över på den senare halvan om man nu tittar på det som räknas som de tre sommarmånaderna. Jag känner mig för övrigt lite lurad varje år när det redan vid midsommar vänder och går mot mörkare tider. Det känns som det kommer lite tidigt då, när sommaren ännu är i sin linda. Det kan kännas stressigt med de där semesterveckorna de flesta väljer (eller tvingas) att ta ut på sommaren och mycket kan vara avhängigt av vädret. Det ska kanske hinnas med att måla om huset, fixa i trädgården, laga hålet i kanoten, klämmas in en fisketur, grillas vid gynnsamt väder, kanske hinnas med att åka på en husvagnssemester, hälsa på familj på annan plats i landet, putsa upp cykeln, vaxa bilen, klippa gräset och häcken etc etc – beroende på vad man nu råkar ha för livssituation. Det tär väl också på en del relationer när så mycket ska bli så bra under begränsat antal veckor och det är väl inte för inte som Göta Kanal skämtsamt kallas för skilsmässodiket eftersom det där kan bli hätskt och hektiskt när saker i slussarna ska göras rätt och snabbt under familjens båtsemester. De här sommarmånaderna går ju onekligen fort och när man planerar och tänker ut vad man ska göra tänker man liksom bara fint väder. Man tänker sommar och automatiskt då soliga dagar och härliga kvällar. I själva verket visar det sig istället ofta att den så fint planerade grillkvällen får företas i styv kuling och annalkande åskoväder och den i tanken så härliga konsertkvällen slutar inte sällan i att man står i spöregn med regnponcho fladdrande runt sig. Jag kan vagt dra mig till minnes känslan när man sjungit Den blomstertid nu kommer och allt var ljust och fint och blommor i håret och flickorna i klassen var vackrare än någonsin på avslutningsdagen och man hade sommarlovet framför sig. Det kändes härligt evighetslångt och det var som att somrarna då också verkligen var längre. Nu rusar det på och strax har alltså som nu halva sommaren gått. Senare hälften av 80-talet var för mig tågluffningar (och lite annat) sommartid. En månad ut i Europa för att se och uppleva världen utanför Sverige. Med samtidigt ett intresse för att se konserter och då inte minst Ulf Lundell blev det sedan från hans första sommarturné på 90-talet 1991 ett omfattande åkande på det. ’92 var det ingen turné, men ’93 och framåt rullade det sedan på igen och det var mycket fokus på det. I nuläget turnerar inte han, men intresset har bestått. Det är ju emellertid inte bara Lundell man kan se och det är ett intensivt nöjesutbud under några få veckor sommartid. Det är konserter, festivaler och stadsfester vartän man ser. För mig har det utvecklats till ett stort intresse att gå på livemusik och då kan det i perioder bli tämligen fullt i kalendern sommartid. När det i natt trillade in på den andra sommarhalvan passerade jag med bil just in i Blekinge, på väg hem till Småland efter att ha sett Norah Jones vid Sofiero slott. Det var en seg körning och det krävdes ett par vilopauser i bilen längs vägen för att kunna ta mig hem säkert och jag var därför inte hemma förrän halv 3. Bara resten av sommaren kvar nu. Ta vara på den! Och må vädergudarna vara med er.