John, I'm only dancing

För lite drygt sex år sedan träffade jag vid ett tillfälle den lite legendariske journalisten Håkan Lahger och vi pratade lite. Om vad minns jag inte, men det torde väl ha varit musik. Lahger hörde väl på min dialekt att jag var från Småland och undrade varifrån jag kom. Det verkade nästan som att han ville komma förbi och hälsa på och han gav mig sitt visitkort. Han nämnde att han tänkt åka och hälsa på John Holm och jag hade vid det laget ingen aning om att han bodde i Småland emellanåt. Jag kände förstås till John Holm, men den anonymitet han glidit in i efter sitt genombrott gjorde att jag nog inte skulle ha känt igenom honom om jag sett honom på gatan. Jag forskade lite grann av ren nyfikenhet, men det verkade som att han bodde i Malmö. Det skulle dock visa sig senare att han har ett ställe där han är i huvudsak sommartid och det ligger inte mer än ett par mil från där jag bor. Någon Schlager-Lahger dök inte upp hos mig och jag vet inte heller om han besökte John Holm. För ganska exakt två år sedan – 4 juli 2015 – gjorde John Holm comeback live och det skedde på en spartansk scen på Säljerydfestivalen söder om Växjö. Jag har bara ett par mil till Säljeryd och var förstås där för den här historiska spelningen. Det blev bara fem låtar då, men i alla fall var det en återkomst till livescenerna och efter det har det följt ett par turnéer. Jag hörde då av Ingemar, mannen som låg bakom Uråsafestivalen de år den pågick, eller om det var Benny, en man som bodde i samma by som jag när jag flyttade dit 1993, att de två midsommaren 2014 åkt den ganska korta biten ner till där John håller till i Småland och haft med sig lite nypotatis och sill. De hade då lyckats övertyga John om att han i alla fall skulle komma som besökare till Säljerydfestivalen det året. Så blev det och John gillade tydligen tillställningen för nästa år var han alltså där och begick oväntad comeback. Igår kväll var han där igen och om det kändes lite trevande 2015 var det lite mindre ringrostigt nu, men John verkar vara lite av perfektionist och det är mycket som ska justeras i ljudväg innan han är nöjd. Säljerydfestivalen är väl så nära en hippiefestival man kan komma så här 50 år efter Summer of love och publiken sitter i soffor och fåtöljer, på stockar runt en släckt lägereld m.m. Med sig på den lilla scenen har John gitarristen Jesper Wihlborg och i en del låtar även sonen Alex. Under spelningen berättade John Holm bl.a. att han skrivit Den öde stranden efter att ha varit på Isle of Wight Festival 1970, något jag hört även tidigare. Efter avklarad spelning gick jag och åt en för kvällen andra falafelrulle och när jag såg att John fortfarande hängde kvar framför där han spelat gick jag och pratade lite med honom. Vi pratade om det att han varit på Isle of Wight-festivalen och om hans lite anonyma tillvaro efter sitt genombrott på 70-talet. Ett flitigt turnerande väntar i sommar i det här formatet. Johns gitarrist Jesper känner jag lite grann eftersom han kommer från krokarna där jag bor och är uppvuxen och bland förvånansvärt få lokala besökare träffade jag också bl.a. Jespers syster Sara. Även Johns turnéledare, Eggis, känner jag lite grann från tidigare och vi pratade lite mellan spelningarna med Alex Holm och pappa John. Eggis var på den redan legendariska konserten Rolling Stones gjorde i Havanna för något år sedan och han sade att han saknade mig där. Ja, man kan inte vara överallt. På väg mot bilen sedan träffade jag Benny, min forne glesbygdsgranne, och han berättade igen om det där midsommarbesöket 2014. Redan tidigare har Benny berättat att även han var på Isle of Wight-festivalen 1970 och om hur mycket folk det var. Ämnet dök upp igen nu eftersom det nämnts under spelningen. Benny berättade också att ingen artist någonsin fått betalt för att spela på festivalen, inte ens John Holm som ju ändå är ett namn av rang i den svenska musikvärlden. Det var en mycket fin sommarkväll i Säljeryd, men det svalnade av lite mot slutet. En skäggprydd lite äldre man dansade med sig själv i omgångar med ostrukturerat rörelsemönster intill scenen när John Holm framträdde och det under visst inflytande av rusdrycker. Innan jag lämnade området såg jag honom dansa vidare framför en annan scen, till ett annat band. För honom spelade det nog ingen större roll om det var John Holm eller Gud Fader själv på scenen, bara han fick röra på sig lite i någon slags dansform. Dansen kan ha pågått till långt in på natten i det som i mångt och mycket liknar ett hippieläger.