I'm eighteen

Det har fyllts år. Så ojämnt som det bara går och inte delbart med annat än ett, men ändå. Inte delbart på det viset, men på resa med Rosa Bussarna som jag är visade det sig att vi var två som fyllde år på samma dag så det blev delbart ändå. Vi firade ordentligt med spontan bussfest i min buss sedan den 24 fyllande Hanna kommit över och det blev en trevlig tillställning bak i bussen med bra musik och mycket skratt. Jag hade förgäves letat efter bubbel föregående kväll i Uyuni – att tas fram vid lämpligt tillfälle under dagen – men alltså inte fått tag i något. Nu fanns det dock diverse sorters rom och från nyår överbliven bubbel från andra håll så det var inga problem att hålla festen vid liv ända fram till vårt nästa övernattningsstopp, Potosí. Både Uyuni och Potosí ligger i Bolivia. Att den spontana födelsedagsfesten blev i min buss kändes naturligt. På min förra resa i Sydamerika inrättades det vi kallade Club Social på just den bussen under en annan födelsedag. Club Social kom vi på utifrån kexen med det namnet. De finns åtminstone i delar av Sydamerika. Trevligt då och trevligt nu med detta firande bak i bussen medan vi åkte fram genom det vackra landskapet. Reseledaren Kalle var för dagen däckad av magsjuka så de tänkta chokladbollarna blev aldrig rullade, annars hörde jag att just det skulle ha varit lite av special treat på födelsedagarna vi firade. Det brukar alltid vara något lite extra på såna dagar. På förra resan i Sydamerika var det tårta på alla födelsedagar, på denna har det varit lite olika och de smörgåstårtor som plötsligt fanns att dekorera och äta mitt ute i ingenstans på en tidigare födelsedag under resan var både högst förvånande och gott. Jag är egentligen inte jättemycket för att fira min födelsedag men det är ändå lite kul och på sådan här resa kommer man inte undan. Det blir alltid sjungande och hurrande på morgonen och sedan alltså något lite extra under dagen. Född 4 januari som jag är var det ju alltid jullov på den tiden man gick i skolan så det där med hurrande och sådant blev aldrig upplevt då, därför är det ändå lite kul att få den lilla uppmärksamheten. Och delad glädje är dubbel glädje så Hanna och jag firade på. Parallellt blir det ju mycket gratulationer på Facebook också numera och även det är trevligt. Man ägnar varann en tanke åtminstone en gång om året och det känns bra. Hur mycket fyllde jag nu då? Ja, elaka tungor hävdar att det är så mycket som 53, men bara för att det finns siffror i passet som indikerar det ska det väl inte vara nödvändigt att det är så. Nej, jag bestämde mig redan när jag fyllde 25 första gången att jag liksom skulle bolla mellan 20 och 25 hela tiden och efter 25 fyllde jag alltså 24, 23 o.s.v. tills det vände uppåt mot 25 igen. Och den aktuella officiella dagsnoteringen är därför 23. Så länge jag kan lura mig själv är det bra och när jag andra gången fyllde 20 (det som skulle ha varit 30) fick jag av kompisgänget hemma ett fotoalbum med fotofickor i vilka de stoppat in x antal (kanske 20) släta 20-lappar så budskapet om intervallet 20-25 hade jag lyckats få att sjunka in. Och det får det göra fram till pensionen för den vill man ju inte gå miste om. Det blir alltså ett hopp från 24 till 65 på en gång där. På den här resan har jag på ett par biljettdokument stött på att jag varit helt andra åldrar än den egentliga. På biljetten till Machu Picchu stod det att jag var 37 år och på bussbiljetten dit att jag var 18. Jag väljer då det senare. Siffrorna var helt gripna ut luften när det skrevs biljetter och alla fick såna tilltalande åldrar på sina papper. 18 låter bra. Jag brukar säga att min 30-årskris började redan när jag var 17 så 18 är en tilltalande ålder. Eller 20-25. Hur avlöpte då resten av födelsedagsfirandet igår? Jodå, det blev efter framkomst till hotellet i Potosí en välbehövlig siesta på rummet och sedan fortsatt firande på kvällen. Det blev för min del en god argentinsk köttbit och efter det god glass med frukt och bubbel som var från Frankrike och som möjligen var champagne. Det är ju lite petigt det där med att den ska vara från Champagnedistriktet om det ska få kallas champagne. Gott var det i alla fall, liksom mat och glass på den restaurangen, El Fogón. Med två andra, Emma och Simon, gick jag sedan vidare en bit i den bolivianska natten och vi hamnade på en liten bar och beställde något att dricka. Det nämndes att jag fortfarande fyllde år några minuter och då kom ett lite speciellt lerkärl ut till mig. Att det var lite speciellt är ingen överdrift. Lerkruset var fyllt med någon slags drink och det var format som en kvinnokropp och tanken var att man skulle dricka ur... ja, ni vet var. Ett lite ekivokt sätt att dricka måhända, men det smakade bra. Tydligen var det väl vad som gällde när någon fyller år på det stället och då var det bara att ta seden dit man kommer. Sammantaget en mycket trevlig födelsedag i Bolivia oavsett vad jag nu fyllde. Officiellt 23 alltså, men 18 kanske jag är. Jag har ju faktiskt papper på det. Och jag såg på nätet att 18-åringar ska få gratis tågluffarkort så jag ska kanske klamra mig fast vid det. Nog nu om detta.