If you tolerate this

”Nu, mina damer och herrar, är det dags för er att ta upp mentometerknapparna. Vem ska styra Sverige den nästkommande veckan, är det rött parti eller är det blått parti?” Så brukar det låta i TV4:s Parlamentet. Är det kanske dags att börja tillämpa den metoden i landet nu snart? För det verkar ju inte som att våra folkvalda lyckas enas om hur det ska bli med regeringsbildandet. Det gick ju inte vägen för Moderaternas Ulf Kristersson så då fick då den tidigare i höstas avsatte socialdemokratiske statsministern Stefan Löfven i början av veckan i uppdrag av talmannen att sondera möjligheterna att bilda regering. Detta alltså då sedan Kristersson nått vägs ände med sin sondering och sitt första försök att göra samma. Löfven lär ha minst lika dåliga förutsättningar som Kristersson att få till något alternativ som kan få gehör i riksdagen, men han gör nu ett försök. Det är mycket prat om att den regering som väl ändå till slut kommer att tillträda ska TOLERERAS av tillräckligt många andra partier för att kunna tillträda och senare även förhoppningsvis få igenom en budget. I nuläget är läget som det verkar helt låst. Den ena partiledaren vill inte prata med den andra som dock vill prata med den tredje, men inte… ja, ni förstår. Det känns som det sjunkit till sandlådenivå. Och allt hänger förstås på att övriga partier inte på villkors vis vill ge Sverigedemokraterna någon som helst möjlighet att påverka politiken. Jag röstade inte på SD, men personligen tycker jag att det känns högst rimligt att man åtminstone samtalar med dem. Att fortsätta med utfrysningen kommer bara att generera ytterligare stigande siffror för SD i kommande val. Något konkret samarbete med dem ska väl inte behövas, men att samtala med dem och kanske komma fram till en lösning för att lösa upp den här politiska knuten ska väl inte vara så svårt. Läget är som det är och att helt ignorera ett parti som fått 17 % av svenska folkets röster känns ur ett demokratiskt perspektiv märkligt. Tycker jag. Utan att därför sympatisera med SD. Nu sonderar Löfven hur som helst och nästan namnen Lööf verkar ju lite intresserad av att haka på de rödgrönas alternativ trots att hon liksom övriga partiledare i Alliansen sagt att Löfven ska bort och de ju de facto även har röstat bort honom när riksdagen öppnade efter valet. Löfven sträcker bildligt ut en hand över blockgränsen, men är det inte bara ett desperat försök att klamra sig fast vid den eftersträvansvärda makten? Han har liksom Kristersson fått två veckor på sig att sondera möjligheterna och det känns som att det här kan ta lång tid. Nästa ordinarie val är i september 2022 och tills dess borde väl något av partierna ändå kunna rucka något på sin nuvarande inställning så att någon slags regering – svag eller inte – kan tillträda. Något extraval verkar ingen vilja ha så då får man väl gå på de siffror som finns till hands. Löfven hävdar ju att 144 mandat är mer än 143 och det är det förvisso, men i de 144 räknar han även in Vänsterpartiet som mig veterligt inte har varit föremål för att utgöra någon del till regeringsunderlag så de siffrorna är lite falsk matematik. Det viktiga är att komma över 175 mandat i riksdagen och för det krävs då att det regeringsalternativ och senare den budget som presenteras kanske inte gillas av så många, men att den ändå som sagt var kan TOLERERAS. I nuläget verkar dock intolerans vara förhärskande hos de flesta så hur det här ska sluta vete katten. Det har parodierats och ironiserats en hel del över det pågående spelet (eller vad man ska kalla det) i svensk politik och i det här inlägget ges några exempel. Just ordet sandlåda nämns ofta och det känns verkligen ibland som att det är på den nivån det ligger. Någon har skrivit ihop en vida spridd liten rolig text som inleds med ”Stefan vill prata med Jan och Annie som inte vill prata med Stefan. Jimmie vill prata med Ulf men han…” o.s.v. När man först läser texten kan man tro att den är ett utdrag från en dag på dagis. I videon Political Island skiftas miljön till en annan plats med mycket sand. I den hamnar partiledarna (och språkrören) på en öde ö och de kan där fortfarande inte komma överens. En del 2 av Political Island har nu kommit och det kan nog bli många episoder om den här politiska farsen fortsätter länge. Men verkligheten överträffar nästan dikten när man ibland hör en del politiker så det är väl som Kent Wisti uttryckt det så att ”det går fan inte att hålla jämna steg som satiriker i det här jävla landet”. Nej, kanske vore min lösning från början av det här inlägget den bästa. Vi kunde ha en omröstning varje vecka om vem som ska regera den kommande veckan. Då slapp ju politikerna dividera och sondera. Så… fram med mentometerknapparna! Vem ska styra Sverige den nästkommande veckan, är det rött parti eller är det blått parti? Political Island, del 1: https://www.youtube.com/watch?v=zfFcHJeD1n4 Political Island, del 2: https://www.youtube.com/watch?v=bHRBRHpfqlo