Heart of gold

När jag för ganska exakt ett år sedan besökte pensionerade tandläkaren Rolf i Båstad hakade han på till den konsert med Melody Gardot jag skulle på i Norrvikens trädgårdar. Rolf är en briljant värd och han bjöd på både grillat med tillbehör, rom och liten cigarr innan vi fick skjuts till Melody Gardotkonserten. Dagen efter smidde vi sedan planer och ägnade en hel förmiddag åt att köpa biljetter och boka boende och transporter för en liten turné ner till Berlin för att se Neil Young. Halvannan vecka senare flög vi ner till den tyska huvudstaden sedan vi strålat samman på Kastrup en mycket tidig morgon. Jag kom då direkt från Horsens efter att ha sett Bruce Springsteen där kvällen före. Det var ännu en natt då det inte hanns med någon sömn. Efter den korta flygningen tog vi oss in till Hauptbahnhof eftersom vi skulle bo nära den. Där på den stora tågstationen stötte vi ihop med en annan bekant och konserträv, Arne från Stockholm. Die Welt ist klein. Han skulle förstås också se Neil Young, därav Berlin. Mycket turistande blev det inte i Berlin, men Rolf ville i alla fall se Brandenburger Tor och vi promenerade dit. Efter det hamnade vi på ett ställe nära som hette Café Lebensart, Levnadskonst på svenska. Det tyckte vi passade två levnadskonstnärer som jag nog vill mena att vi båda är eller vill vara. När jag nu igår kom till Berlin anföll jag från flygplatsen Tegel och jag skulle då byta från buss till S-Bahn vid Brandenburger Tor. Tre steg ut från bussen låg Lebensart så det blev ett återbesök där. Servicen visade sig dock vara direkt usel. Det var mycket folk eftersom det regnade lite grann och det bidrog väl till att de inte hann med, men ändå. Efter en kvart eller så lyckades jag i alla fall beställa en öl och en pretzel, men ytterligare en stund senare kom beskedet att de inte kunde ta beställningar och servera eftersom deras system lagt ner. Ett par vid bordet intill försökte betala, men viftades bara bort. De kunde bara gå utan att betala eftersom systemet låg nere. Själv blev jag närmast utskälld eftersom jag inte exakt visste vilken servitris som tagit upp den icke levererade beställningen. Jag lämnade stället och återvänder nog knappast. Jag var lite sen med att boka boende i Berlin, men hittade när jag väl tog tag i det efter lite sökande ett hostel som ändå hade en plats kvar till mig och när det hette Heart Of Gold Hostel var det ju ingen tvekan. Heart of gold är ju en bra låt av Neil Young, som han förstås framförde när Rolf och jag såg honom i Waldbühne då för ett år sedan. Och har man då döpt ett hostel efter låten kan man inte tveka på att boka. Särskilt som alternativ saknades. Min dag i Berlin började inte så lysande precis med tanke på att jag redan från flygplatsfönstret kunde konstatera blöt asfalt och lätt regn, kollade prognosen och fann att 12 mm regn var att vänta under dagen och inte minst då under konserten jag skulle på kvällstid. Det miserabla besöket på Café Lebensart i skydd från nämnda regn gjorde inte saken bättre. Att sedan min sovplats på Heart Of Gold Hostel visade sig ligga i ett rum som var rena bastun var väl heller inte på plussidan den här dagen. Det hänglås jag hade med mig för att låsa in en del av bagaget strulade dessutom så jag hade ett tag de sakerna oåtkomliga innan jag med hjälp fick upp låset och kunde låna ett annat i receptionen. Strul med att få ut ett skrivet blogginlägg var det också. Och när jag väl kom till Olympiastadion för att se U2 i förmodat regn var jag tvungen att lämna in ryggsäcken i effektförvaring, något jag inte är förtjust i. Det kunde väl bara bli bättre ändå? Jodå, den biljett jag köpt till överpris på andrahandssajten Viagogo visade sig ligga långt in under tak, vilket visserligen gjorde att jag hamnade mycket långt bak, men då ändå skulle göra att jag slapp regnet. Hellre så. Nu tillstötte dock nya problem. Den plats jag hade på biljetten, övre sektionens rad 12 och plats 23, fanns inte! På två eller tre rader där slutade numren på 20 eftersom det fanns en slags platå med räcke där. Det såg ut att kunna vara en handikapplats, men var nog något annat för det var inte tillgängligt med rullstol. Hur som helst fanns inte min plats. En supervisor kom och pekade på en plats en rad upp, men det stämde ju inte riktigt. Någon kom också mycket riktigt dit. Det blev en del omflyttande när folk kom till där jag satt mig innan jag till slut intog en av två platser med 23 på rad 13. Jag befarade att det var något fel med den biljett jag köpt i andrahand och ville inte stöka för mycket med det med eventuell risk att bli avvisad, men nu löste sig allt bra och när väl U2 kört igång där nere hade jag både plats 23 och 24 till mig själv och en yta som var som en balkong framför mig utan någon som skymde. Och ingen bakom som jag behövde störa med mitt fotograferande och filmande. Och i säkert skydd från regnet där långt inne under taket. Jag stod mitt under den gigantiska bildskärmen där och hade plats exakt rakt ut från scenen. Plötsligt kändes det som den bästa platsen på hela Olympiastadion! Till konserten får jag återkomma i kommande inlägg, men jag kan i alla fall nu skriva att det var mycket bra. Med min som det utvecklade sig guldplats där på läktaren vände den här dagen ändå till slut till att sluta positivt. Ryggsäcken hade varit i säkert förvar i effektförvaringen och kunde hämtas efter konserten och jag tog mig sedan slumpmässigt med S-bahn till Friedrichstrasse och råkade hitta samma pub som jag besökte med vänner efter Håkan Hellströms Berlinspelning i maj och fick mig en del (förstås efter U2) irländsk Guinness där innan jag avlutade med en döner kebab – sånt där som lägger sig som bomull kring hjärtat så dags vid 2-tiden – och en flaska Efes på ett litet ställe. Efter sömn och frukost på Heart Of Gold Hostel passerade jag idag sedan den plats där jag för ett år sedan stod med Rolf och väntade på buss efter avklarat besök i Berlin då och jag skickade ett sms till honom. Den här korta vistelsen i staden vändes definitivt efter initiala problem till något positivt och att jag sedan på flygplatsen fick mig en Kjellfie med självaste Björn Borg kan bara ses som en bonus.